epajoggas

Ja, ikväll har jag kollat på Jersey Shore med grabarna. Det där programmet är överallt, omåttligt popuärt, snackas på radion å diskuteras vad som hänt i avsnittet kvällen innan på radion när vi åker till träningen på morgnarna, alla grabbarna i laget är tokiga i det där. Det är nån slags reality-show, typ Big Brother, Paradise Hotel osv. Själv har jag aldrig haft mkt över för sånna där program, visst kan det finnas en å annan snygg brud å visst kan det vara rätt kul när dom jävlas med varann å skämtar runt, men i övrigt vettefan alltså. IQ:n på de flesta tjejerna i dom där programmen kan väll jämstallas med en medelsmart ko, å då är fan inte kor smarta djur i allmänhet det kan jag skriva under på...

Jag blir mest förvånad hur dumma folk kan vara å så fullständigt leva i sin egna lilla bubbla till värld. Det allra värsta som jag inte orkar med å se å höra är när dom sitter å grinar åt allt möjligt jävla fjanteri, so what nån snacka med en annan tjej eller är vän med den fastän de har ett "förhållande", spara tårarna tills nått riktigt tråkigt händer förfan. Nej usch va töntigt, å stora jävla muskelberg med tattueringar som sitter å grinar, det är så patetiskt så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta själv. Vad gör en sån här person som sitter å grinar över småsaker när det verkligen händer något tråkigt, om en familjemedlem dör eller va sjutton som helst, det lär ju bara va å halsa deppressiv psykmedecin eller ta fram snaran direkt om något sånt skulle inträffa!? :O

Nej sånt där larv blir jag mest trött på, jag tycker man ska tänka efter lite innan man får vredesutbrott å går berserkagång för någon kramat en annan programmedlem, hur arga tror ni inte chineserna som jobbar gratis i fabriker å får sparken efter 7 månader för nån ny kommer in som jobbar billigare å den får bo på gatan igen, eller en afrikan som äntligen fått rent dricksvatten 2,7 mil bort där man kan få hämta det mot betalning med 17 kilos kruka på huvudet å upptäcker att lillbrorsan blev sjuk iallafall när han dricker vattnet för nån fabrik i det närmaste samhället har struntat i att rena avfallet som man dumpar i kanalen intill?!!! Klart som fan dom är lacka, men dom går väll inte runt å slår sönder saker å svär å töntar sig för det, nej det är bara bita ihop å cykla till närmasta stad 7,2 mil bort för å tigga till sig ett par gamla strumpor som man kan filtrera vattnet genom.

Nej jag tkr spar lite på känslorna till det verkligen händer nått speciellt, annars blire väll inge kul. Ja förutom skratt då, det är alltid kul med folk som är positiva!

På tal om positivt tänk så har jag ett favoritcitat som jag har fått berättat för mig i efterhand av en go vän till mig vid namn Jens Ljunggren, citatet kom från en annan vän/träningskamrat jag haft, Gustav Gräsberg. Vi tränade fys tillsammans allihop förrförra sommarn å så befann sig Jens å Gräset på ÖKK:s gym. Antar att de följde någon slags program med hockeyanpassad träning, iaf så avslutade väll Gräsberg med lite bicepscurl som förmodligen inte var en del av det obligatoriska schemat.

Så Jens frågade väll nått i stil med, " Men Gräset det där står väll inte med på schemat?" Alla som känner Gräset vet att han har en såndär störtskön daladialekt som alla från trakterna kring Furudal besitter, svarar

"Nej men det är bra å ha i saargehöerna!" samtidigt som han gestikulerade å tittade på armen han rörde som att han puttade på någon med med underarmen men insåg förmodligen, nej fan det håller inte det är ju triceps som jobbar :P Varpå han säger; "njaa, kanske inte"

Det här skrattade jag å Jens i takt åt, helskönt citat ju! Å det där har jag adopterat å tagit till mig. Numera när någon ifrågasätter när jag äter onyttigt eller kör lite förmycket strandmuskler på gymmet så har jag alltid en skitbra förklaring;

"Det är bra å ha i sarghörna!" :D  Gäller å se allt ur ett positivt perspektiv som gynnar digsjälv!



Jag kan nästan svära på att jag till 100 % säkerhet här precis hade använt mig av Gräsets kommentar å är skitnöjd :D

Perfektionist som man är så är det ju alltid lika uppskattad när man kan hitta en väg runt problemet :P

Hej kära dagbok, idag har vart ytterligare en fin dag.

Gick upp 7, käka frulle, åkte till hallen, träna, gjorde blåbärs/chokladpannkakor till brunch, postade två visir till Philip Sandberg i Arboga, gjorde köttbullar, bacon å mos, med mixade djupfrysta grönsaker, salt å peppar. Djävulskt fint, så lite chokladmjölk på det. Annars har ryggen låst sig lite igen i revbenstrakten, men det släpper nog till matchen på lördag får vi hoppas.

Annars har dagen gått åt till diverse meningslösa aktiviteter, snackat skit med grabbarna, busat å fått tagit skit, bla genom att Brian skrev massa på min Facebook. Sen skicka min käre bror en fin länk med Eddie Meduza till mig på FB. Så jag blev kvar där på youtube etag å klicka runt bland massa idiotiskt roliga låtar å videor. Jag tror man kan lära sig nått av alla människor, av Eddie kan man väll lära sig att man inte ska ta livet på alltför stort allvar hela tiden, tycker han är rätt rolig å smart ibland men sen kryddar han ju iväg med. Man blir ofta full i skratt när man lyssnar på låtarna iaf det är det viktigaste, å inga hard feelings mot ngn, allt är bara på skojj

Här är klippet min brorsa skicka, nu ska jag till gymmet Hej

Under senare år har jag aldrig fått fisk, inte för att jag fiskat såjätte ofta men har aldrig fått mkt. Nu har det vänt, i sommras innan jag drog över fick jag massor i Skedvisjön å i Fresno var jag fiskelyckan själv, drog upp trout å bass :P



Alltid skönt med autopilot :)



Football stadium för ett college i Fresno. Den bilden skulle ju inte upp där nej.


Rutinerad storfiskare.


Jag å Mackan.



Troutfångst! Första firren tog jag.
Masser med vattenskotrar å andra leksaker såsom vattenskidor å grejjer ute.
Stolt å glad


Curtis hjälper till å vevar in en baddare.



Lossna då din lille rackare!



Trout nr 2.


Modellen.


En riktig räcer!


Tummen upp!



Dags å åka hem.



Grymt fräsch pickup med tillhörande båtsläp!


Markus å vår billetfarsas enorma truck.
Abborre-succé på skävisjön sommaren 2010!


Jag körde ner er lugnt å föriktigt va!!? :D /Långben



Ett flygplan landade lite längre bort.



Jag å Curtan chillar!



Sen kämpar jag med storsjöodjuret på kroken, helt sickt!



Nja så jäla stor va den kanske inte i alla fall :D



Sen kom nån jäla konstig grej åkande, såg ut som om han satt på en stol1,5 meter upp i luften å bara flög efter båten, har aldrig sett en sån förr.



Sen fick Markus en bass, slap on the bass :D



Så peka jag ut färdriktningen, kan ju detdär med de rätta fiskevattnen.



Så lite brottning ombord, vår billetfarsa va gammal brottare, så han fick smaka lite emellanåt.



Å så lite mer fiskelycka :)



Så blev det dags för ett dopp.



Mkt vackert väder å vatten å natur.



Tidvattnet har satt sina spår...



Orutin utan sandaler, mycket kaktusar å taggiga växter på sandbanken.



Livet som hockeyspelare, tjohej


Hungrig, hade bara käkat nötter å frukt hela dan, men ändå proppmätt.

forts. från Fresno part III...

Det var lite dålig planering, lite opraktiskt utplacerande av värdfamiljer, lr vad man ska säga. Vi hade träning mellan 8-10 varje dag kommande veckan. Varannan fys varannan is, en annan är ju van å träna en 3 timmar is per dag med hockeygym från förra året så det kändes mesigt lätt som schema. Blev ju inte alls många timmar is på en vecka som man hade på sig å bevisa att man skulle vara en av importerna som skulle få en plats i laget. Vi var mig, tre svenska forwards, en tysk målvakt och en kanadensisk forward som gjordu upp om 2 (!) importplatser.

Att vi bodde i ett villaområde utanför stan gjorde att vi behövde skjuts varje morgon till träningen så i två veckor gick jag å Mackan upp 5 på morgonen för å kunna få skjuts av vår värdfamilj-mamma lr pappa innan de skulle till jobbet. De blev dessutom sena ett par ggr pga av det. Helt värdelöst var det ju också att sitta oftast på Starbucks å vänta i 2,5 timmar innan träningen skulle börja. Som tur var fanns det ju trådlöst internet där så det blev lite skypande å liknande eftersom Sverige låg 9 timmar före...

Första fypasset vi hade på den dryga månaden jag var där var det enda riktigt hårda fyspasset. Vi löpte en runda i en park som uppvärmning, 4-5 km typ. Sen körde vi intervaller i backe, två-å-två så det blev tävling, olika distanser. Varje gång man kom ner för backen gjorde man 11 armhävningar. Back-coachen å assisterande tränaren va å nöjd över detta fenomen att vi alltid skulle göra 11 av allt, klenisar gör 10 sa han, vi ska alltid vara lite starkare :P Bra tanke antar jag...

Vi gjorde 11 (eller om det va 21) ruscher i backen, så efter det stod man på 121 gjorda armhävningar. Vi sprang tillbaka till gymmet där vi samlats tidigare å avslutade med stor tävling där vinnaren utlovades ett väldigt speciellt pris! Vi spridde ut oss å så skulle man göra så många armhävningar man kunde i rad, utan att vila på backen, gissa vem som vann...

Ja, jag vann såklart på 73 gjorda armhävningar. Grymt stolt när vinnaren applåderades var jag. Kände att jag hade visat vilja å framfötterna än en gång, (ja efter att ha spelat de där matcherna direkt efter flyget...). Men nått pris fick jag inte, andretränaren som för övrigt var en riktig liten surkuk såg ut som han var besviken att jag vann.

Resten av veckan körde vi lättare fys, mest stationsträning (cirkelträning utomhus) och gym på egen hand. Ispassen var idiotiska i den mening att utagningar skulle göras. Vi började alltid med ett antal uppvärmningsövningar, som tog en tredjedel av träningen, bara pass, åka å ta avslut, inget alls man kan bedömma en spelare på. Sedan körde vi en rad 2-1, 3-1 osv då jag dock fick lära mig endel smarta tips från den annars inte alltför uppskattade back-coachen. Om nån är intresserad så kan jag nämna det antal regler som han lärde oss i dessa situationer. Efter dessa övningar åkte vi skridskor på slutet, typ idioten kind of things.

Två veckor höll vi på sådär, veckan därpå fick vi lite bättre med skjuts, de lagkamraterna som bodde närmast kom å hämta oss med sin bil så vi skulle slippa gå upp så tidigt. Jag å Mackan levde väll mest livet annars, kollade lite film men mest solade vi å badade i poolen hos den där familjen vi kände :)

Naturligtvis blev jag sjuk den veckan, tränade endå men gick på viloträningar, bara tog det lugnt. Körde faktiskt ett ispass med feber, ville så jävulskt gärna ta en plats, det gick bra, men har lovat migsjälv att aldrig göra det igen hur viktig träning/match det än är...

Den veckan hade vi liknande träningar men vi hade ett ispass med internmatch, det var på tiden, dock halvsjuk fortfarande, mådde inget vidare alls, men gjorde en grym match enligt mig själv, en genomgedigen insatts. Gjorde några åttor för mkt en gång med pucken i egen zon men det var det enda felet som jag gjorde på hela matchen å var ganska nöjd efteråt även om jag inte gjorde något mål. Vi vann med 4-1 å Mackan gjorde det enda målet för det andra laget...

På söndagen den veckan tog vår billetfarsa med oss på fisketur upp i bergen, det var riktigt, riktigt kul faktiskt! En annan som inte ville bada eftersom jag hade varit sjuk osv tog inte med mig några badbyxer, idiot som man är. Hur kan man ens tro att man skulle kunna hålla sig ifrån det när det är en 40-45 grader varmt å stekande sol, fint vatten osv. Jaja det blev bad i kallingarna istället :D


Vacker sjö såhär uppifrån vägen sett på lite höjd.


På vägen upp i bergen åkte vi förbi massor med frukt-odlingar, apelsiner, vindruvor med mera. Utanför Fresno odlas de mesta av hela USA:s vindruveproduktion, ja så att säga.
Fanns rätt mkt hästar där i Fresno-trakterna med.


Svindlande forsar mellan annars snustorra berg.

Massa med sånnahär flottar med folk som åkte omkring å badade.

Vi var långt ifrån ensamma på plats!

På vägen hem från Massachusetts idag så kom jag på en 4e svaghet jag har som människa!!! Fan, jag som har varit övertygad i flera år att jag bara har tre. Det va iaf när jag sjöng med låtarna på radion som jag kom på migsjälv, "Helvete, jag kan ju inte sjunga, det är ju en fjärde svaghet!"

Men jag vägrar utvidga min svaghets-reportoar, jag måste lära mig sjunga, för det är ju så, om du börjar acceptera att du har flera svagheter så kommer det ju komma fram nya hela tiden, det går ju inte! Dessutom sa min lagkamrats flickvän att jag hade sångröst som en ängel :) Hon va nog inte ironisk heller, hon tkr om mig det vet jag!

Jag saknar att spela musik här i USA, lite tråkigt äre ju att nu i år när jag har all tid i världen får å sitta å klinka på gitarren osv så har jag ingen tillgång till nå instrument!

När jag va 12-13 så gjorde jag det briljanta valet av karriär, istället för att bli rockstjärna som jag länge hade funderat på så tänkte ja istället bli ishockeyproffs, min lillvuxna hjärna resonerade som så att det var för mycket skit inom musik-branschen, dom håller ju bara på å super å tar droger å så klär dom sig som uteliggare fult som fan ofta, även om det kan se tufft ut ibalnd. Nej musik-stjärna är nog inget för mig tänkte jag, jag blir hockeyproffs istället :D

På den vägen äre... Jag kan gapskratta högt åt migsjälv när jag tänker på att dom där tankarna var helt seriösa å genomtänkta, rockstjärnor dom håller sig ju inte i form, droger, nej sådär vill inte jag leva, haha, som att man va tvungen å knarka bara för att man va duktig på musik :P

Jaja, ibland undrar jag hur bra jag hade kunnat varit om jag hade lagt ner ens hälften så mkt tid på musiken som jag gjort på hockeyn. Det kommer jag ju aldrig få veta, men mitt smarta lilla 13 åriga huvud hade ju förståss räknat ut att musik kan du ju hålla på med hela livet, hockeyproffs kan du ju bara hålla på med till 40-års åldern. Så när jag har varit klart hockeyproffs så ska jag bli rockstjärna! Så vad det dilemmat löst!

Fast kan jag sjunga, eller, nej, jo, nja, kanske ?

Kom preis hem från Roadtripen till Tyngsboro, nån timme/halvtimme utanför Boston, där vi den här helgen spelade dubbelmöte med Huskies. Det var en speciell helg, ganska bitter delvis. Första matchen kom vi ut grymt bra, jag kände mig otroligt formstark å gjorde en halvbra pass på blå som ledde fram till vårt 1-0 i nått av mina första byten. Efter 1:a ledde vi med 2-0. Ingen höjdarperiod, där vår emminenta keeper återigen rädda minst ett par riktigt vassa chanser.

Men man va ju ändå rätt glad att gå till periodvila men 2-0 i en så pass viktig 4-poängmatch som det var. Dock så fick vi jordens utskällning så glädjen försvann rätt fort i paus. I andra perren föll hela vårt spela, vi tog grymt många utvisningar å det stod 3-3 till dom efter andra. I andra kom inte ens tränarn in å snacka i periospaus utan andretränarn stod för talandet. Vi förlorade med 5-3, kändes som vi i princip gav bort 2 poäng fast vi behöver alla poäng vi kan få...

Jag slutade matchen på +1 å hade en assist men va inne på två mål bakåt i BP. De drog ut sina ytterforwards till borte blå i uppspelen, vilket är jäkligt jobbigt för oss backar. Man kan inte släppa dom för då skickar dom en friläges-macka å man kan inte stå still bredvid dom å hålla markering, för då kommer någon annan med full fart å så blir man en levande kona. Lite av det som hände på bägge målen för mig i BP så jag är grymt besviken att jag inte kunde gjort ngt bättre på de två målen. Första så kom en kille i full fart hela vägen från deras zon genom mittzon å mot mig där jag va tvungen å kliva in vid egna blå, jag hade ingen fart alls eftersom jag bevakade en av deras ytterforwards som cirkulerade lite lätt på blå, det enda man kan göra är ju å försöka få upp så mkt fart man kan å försöka styra ut gubben, jag tog honom på kropp ut mot sargen men det var inte förrän ganska långt ner i zon å alldeles för klent så han fick av ett skott på mål som sedan min backpolare inte kunde vinna i kampen med hans forwardskamrat å när jag hann dit å smällde ner han på arslet så var det redan försent. Andra va liknande fast då fick forwarden som cirkulerade på blå en pass, där va jag inte tillräckligt aggressiv, så han fick komma ner några meter in i vår zon å så försökte ha dribbla mig, det lyckades han inte med, jag körde över honom rätt rejält, kollade bara bröst, vilket kanske va dumt med en man mindre pucken blev iaf lös gled från vänster till höger genom slottet bakom min rygg där någon av deras forwards va föra oss å smällde in pucken innan jag ens hunnit vända mig om, såg inte exakt va som hände... Jaja, litet dilemma det där hur man ska få med sig fart å möta upp forwards med full speed när man samtidigt måste ligga å vakta en kille på egna blå, egentligen äre ju bara få med sig så mkt fart som möjligt, hålla insidan å attackera längre in i den egna zonen men det gick ju inge vidare de här två gångerna...

Iaf det mest intressanta hände inte på isen denna match. Det hände i omklädningsrummet efter matchen. Vår tränare hade fått mer än nog, gick av som en explosiv bomb, totalsågade 80 procent av laget, i ett 10 till 15 minuters tal om hur det var det pinsammaste å mest skämmiga han sett i hela sitt liv hur vi spelade därute. Vill inte gå in alldeles särskilt djupt på allt han sa å det skulle bli ett par inlägg till om jag skulle ta upp allt men jag ville bara berätta va han sa om mig, tänkte att det kanske för er ändå är det roligaste å veta. Jag tror jag var den 3e spelaren i ordningen att få sågen; "Och Martin, du kan ju lika gärna ge upp, spelar helt utan någon som helst jävla intensitet, hur kan en kille komma från ett land som Sverige å inte kunna åka baklänges, helt otroligt!"

Nu sa han ju förståss allt detta på engelska, men ifall att nån i tränarstaben skulle hitta in på den här bloggen så vill jag inte göra det alltför lätt för dom att förstå allt...
Nu kan ju folk därhemma tycka att han var aningen hård, men detta är inte alls något speciellt utalande alls, varje träning och match utsätts olika spelare för liknande lr värre sågningar, inget konstigt med det, det är bara så vår tränare är.

De här juniortränarna härborta är verkligen ett kapitel för sig, jag vet inte hur mkt jag ska berätta om det offentligt, men jag har mina teorier om det som jag kommer presentera så småningom med. Påminn mig om det, det är rätt kul!! Det hänger ihop med att i princip alla tränarna också äger klubbarna, alltså är allt dom gör ren business vilket gör deras agerande speciellt, mer om det sen...

Sågningen tog inte så hårt egenligen, jag var redan fruktansvärt förbannad för att vi förlora + att jag hade fått tagit ett par sågningar under matchen med, där de tillochmed tog fel kille en gång. Som om förlusten inte vore nog frustrerande i sig... Jag stänger mest av öronen, det har i princip alla killarna i laget gjort å dom som inte gjort det, har nog inte mycket självrespekt kvar vid det här laget :P Men detta är alltså tkr jag ett av de största problemen/anledningarna till att vi inte vinner. Förstår inte själv hur sånna här tränare orkar med att vara negativa till allting i livet, till 95 % varje dag. Nu svävar jag utanför ämnet igen, Damit

Efter matchen checkade vi in på ett riktigt fint hotell, de brukar vara okej, men det här var halv-lyxigt. Vakna upp dagen efter, tog en dusch, packa ihop grejjerna å sen vare dags å ta sig ner till hallen direkt för match 2. Frukost stanna vi efter vägen på DunkenDonuts, populärt som tusan här, där jag köpte mig en ägg, ost å skink-bagel, rostad, otroligt goda å så förståss en blå Gatorade på det. Vi fick veta via sms från en i laget att matchen flyttats från 10:40 till 10:10 så frullen fick smällas i å smältas fort för nu skulle vi ha ca 30 min på oss när vi va framme vid rinken, somliga skulle ha ogillat den stressen men jag gillar att inte ha mkt tid över innan match, det gör mig bara nervös, bättre å gå ut å lira dirr...

Efter 1a ledde vi med 1-0. Det var en jämn match, 1-1 efter andra. Vi spelade bättre än dagen innan, jag hade en av mina bästa matcher på länge, men gjorde ett bittert misstag!! Det var ungefär 15 min in i 2a, spelet va i full gång å jag var på tur nästa byte, vår tränare skickar dock in backar huller om buller i matcherna, å denna gång såsom väldigt ofta var han sen med att säga till vilka som skulle in, så jag frågade, Who's up on D here Coach? å så gjorde jag det dödliga misstaget; jag tilltalade tränarn med efternamn men glömde titeln "Mister".

Det här hör ju ihop lite med inläggen tidigare om hur USA lever kvar mkt i det gamla, konservativa, mkt grejjer som vi gjort oss av med för 100 år sen, på gott å ont. Man ska i USA alltid tilltala vuxna med titel Mr, Ms, eller med Coach, å så efternamn, man anänder aldrig förnamn!! Det är ansett väldigt fult å göra det.

Iaf så slank det ur mig bara tränarns efternamn men jag glömde titeln, å såklart så tog han illa vid sig, svaret på min fråga om vem som var på tur blev; "Not you! And my name is Mr. ... not ..." Sen va jag bänkad resten av perioden. Inga konstigheter. I paus så bad jag om förlåtelse när jag gick förbi tränarn påväg till omklädningsrummet, jag ville absolut inte göra det, jag var förbannad å hade hellre velat ge honom en utskällning men för mitt eget bästa om jag ville spela mer så vare lika bra åursäkta sig... Så jag sa bara helt enkelt, "Sorry Coach, I forgot" när jag vandra förbi. I tredje fick jag spela igen, jag känner mig i kanonform, bra fart på rören, förflyttade pucken smart hela matchen, satte passningarna på bladet å behandla den säkert, plockade ner forwards som man plockar äpplen på höstkanten, tror inte jag förlora en enda närkamp på hela matchen. Men sen i slutminuterna, sista 6 skickade han inte in mig en gång så efter matchen var jag förbannad även fast vi vann. Klart jag va glad för poängen men kändes som han stal 11 minuters matchtid från mig, så jag frågade coacherna om jag fick spela i B-lagsmatchen direkt efteråt, men det fick jag inte...

Jag har klarat mig i 5,5 månader utan att säga fel hittils med tilltalet, men idag glömde jag i stridens hetta. Så nu tkr väll coachen inte bara att jag är den sämsta skridskoåkaren från Sverige som han någonsin sett, nu tkr han väll dessutom att jag är en ouppfostrad snorunge, Great! :D

Jag var +/- 0 i matchen, täckte även 2 skott, varav ett där jag gick ner på knä i boxplay å ville ha skottet på brallorna eller i bröstet, tro fan att killen skjuten mig precis ovanför högra knäskålen, exakt där man blottar sig utan skydd när man sätter sig på knä, så nu haltar man runt med lårkaka lr knäkaka lr vafan det är :P

Jaja, nya tag nästa helg, vi har efter helgen 5 poäng upp till slutspelsplats med 12 matcher kvar av grundserien. Tilläggas bör att vi fortfarande är sist i hela ligan dock.

/Lidstrom

Efter den lediga veckan så tyckte familjen att vi verkade uttråkade å ville hitta på något kul för oss så de tog med oss till deras kampingställe uppe i bergen. Ett ganska mysigt ställe som gått i arv till vår billetmamma. Vi sov i tält utanför deras kampingkojja, det var en kojja med typ gummitak å hade en öppen uteplats med eldstad å grejjer. Sen tog vår billetfarsa oss med upp lite längre i bergen å visa oss världens största träd + att vi dagen därpå åkte å gjorde ett besök i nationalparken Yosemite med dess otroliga berg å sköna natur.



Jag sitter å myser å filostikerar framför den öppna elden å minglar engelska med "släkten" tyst så man inte väcker småkusinerna.



Det var ca en timmes resa för å komma till bergen, staden Fresno ligger ganska plant som i en öken typ men mas ser de höga bergen i bakdrunden. Här vare några kossor ute på bete på den knalltorra savannen, eller vad det nu kallas ;)



Redwoodträden var enorma, tyvärr hade ju nån nöt kapat ner hälten av alla som var i det området, de mesta låg dock kvar på backen för de inte kunde frakta de stora asen nånstans.



Om man gröpa ur stammen på ett fullvuxet redwoodträd så vart tunneln så stor att man kunde köra jeep genom dem berätta dom.



Jag med dom enorma kottarna, vi tog med oss ett par styckna var hem som sovenirer men de blev kvar i huset för de inte gick med packningen på flyget dessutom vet jag inte hur man får ta in frö-, växt-grejjer till sverige från USA å eftersom de redan tror att jag är nån skum terrorist lr nått så var det väll lika bra att ge fan i å ta med dom där.



En av stubbarna hade murknad ur så man kunde gå in i den. Tänkte att det är ju bara gjuta ett golv lägga en plåt på't sen kan man ju hyra ut den som dubbelrum.



Grymt vackert vattenfall vi kolllade på när vi klättrade runt där i bergen, det var dock så varmt ute så i princip allt vatten dunstade å blev ånga innan det nudda marken, det va lite häftigt å se!


Yosemite naturparken å grymt poppis bland bergsklättrare, här är tre tappra påväg upp för den giganstiga bergsväggen. Det kan ta dom flera dagar att nå toppen. Härligt å se riktiga äventyrare!



Här är ett hotell/restaurang som är gjord helt i sten/cement, det ser ut som träpanel men det är det icke! Ganska coolt



Mackan å Curtis (billetfarsan) med de vackra bergen i bakgrunden.



Tur att man har bra balans så man inte ramlar 14000 meter ner i avgrunden :D



De tog med oss på baseboll också, Fresno Grizzlies var jäkligt bra, ledde ligan under högstaligan, vet inte hur de slutade sen...



Baseboll från kanonplattser, ganska bra drag faktiskt med, mycket tjo å tjim :D

Alla dessa klipp är från min andra match efter att ha kommit tillbaka från 3 veckor i med handen i gips. Lite ringrostig men fick ändå spela efter att bara ha kört en matchvärmningsträning så var glad att jag va lite stjärna för en gångs skull :)

Lägg också märke till de speciella tröjorna, dessa är Boys-scout-tröjor. De var boys-scout weekend, sen kör dom helrosa tröjor en helg för cancer å militärmöntrade en annan helg för å hylla armén å göra matcherna till ett lite större event osv... Dom är bra på marknadsföring å det är rätt kul faktiskt!

I USA, iaf inom juniorhockeyn finns det två typer av tränare, grovt generaliserat;

-Ena som sätter sig i respekt genom kollektiv bestraffning, håller en iskall image mot gruppen, där han bara är tränare och inget mer. Han pratar inte med spelare väldigt gärna, öga-mot-öga utan föredrar att alltod prata till spelarna som ett lag. Hejjar knappt på spelarna, när man kommer ner till hallen. Alltså den tysta tränaren som du inte kan prata med som inte vill prata med spelare enskilt.

-Sen har vi den andra typen, "skrikaren", den här typen är mer öppen för diskution, alltså kan prata med spelarna, men skriker å lever rövare på träningar å matcher istället, gör man nått som denne tycker är fel så får du veta det, oftast genom att han skriker det rakt i ansiktet på dig inför alla spelarna. Du får verkligen höra hur dålig du är. Den här sortens tränare försöker få sin respekt på det viset, att skrika å förolämpa spelare.

Jag vet inte vilken jag föredrar, inga amerikanska tränare kan du resonera med. Ingen som jag haft hittills iaf, det dom säger är lag, å som en av dom sa, vi kanske inte alltid är rätt men vill du vara i det här laget då äre 100% Buy In som gäller. Det är bara svälja å köra på hur fel man än tkr att dom har. Något som jag dock uppskattar är att ingen tränare har favoriter på samma sätt som i Sverige, vem som helst kan bli bänkad eller utskälld, vem som helst kan vilken sekund som helst bli trejdad. Det är klart att man kanske alltid har lite längre tålamod med de spelarna man gillar mest men i slutändan står alla inför samma öde, vilket jag gillar.

Något annat jag gillar är att man verkligen får veta vad dom tycker under en match eller träning, de som inte är rädda för att säga vad dina svagheter är till skillnad mot i Sverige där man ofta aldrig får någon bra förklaring till en bänkning eller petning eller vad man ska göra för mer istid.

På mina två tidigare säsonger sen jag lämnade Köping Hockey så har jag lyckats med att bara missa en match. Har ingen koll på hur många jag missa pga skada lr sjukdom innan men tror inte det var många ens då. Det är väll inte alltid så ska tilläggas i att jag alltid hållit mig helt frisk lr att jag aldrig haft ont nånstans. Jag har bitit ihop även om man haft lite ont i knäet lr axeln, eller vart snorig som en gnu.

Det är inte alltid det smartaste. Ibland kanske det är bättre att avstå å sen komma tillbaka å vara 100 % när man väl är därute. Grejjen som kan sätta dig i skiten är ju att om du biter ihop för mkt, går ut där å spelar, tex med en skadad handled som ingen vet om, då tror dom du är så dålig, bara för att du är det, fast egentligen skulle du göra mkt bättre ifrån dig om du inte hade ont i handleden. Ja, ofta kan det vara smartare att bara ta ett par dagar off, så att tränare å medspelare alltid ser dig från din bästa sida.

Men så fungerar inte jag jag har alltid pressat migsjälv att gå till träningen å här i USA kallar dom oss svenskar för sissys, fjollor som stannar hemma för vi har en snorkråka i näsan. Så det skulle inte vara så kul att behöva ringa å säga att man är sjuk till nån av coacherna...

Nu i år är första gången som jag egentligen har lite tid över, har ju alltid gått i skolan innan och har aldrig haft tid å vila, alltid haft många järn i elden å mkt på gång. Trotts det har jag alltså hållit mig frisk, även om jag ibland känt mig som ett levande lik påväg till morgonträningarna kl 7. Men sen tror jag att man lite gammaldags tänk ni vet, kan träna bort förkylningar ibland, åtminstone om man tränar sen äter bra å sover ordentligt, jag har flera ggr kännt mig som att jag är totalförkyld å kommer få feber å grejjer men sen har jag kört stenhårt på träningen å så har allt slem löst upp sig å man får ut skiten ur kroppen. Man ska passa sig för å tänja på gränserna dock.

Det här med att bli sjuk å vara en stjärna i laget är ju också en sak men att bara vara en spelare som inte anses jätteviktig för laget i stort kan det ju bli förödande att vara sjuk för då kan man räkna med att inte va med i lineupen nästa match, vs att va en stjärna då kan man ringa tränaren 3 timmar innan match å säga att man är redo så får man vara med... Jag har väll aldrig varit den där stjärnan, iaf inte sen typ U16 eller nått då vi inte hade speciellt mkt folk å gå på osv, så jag har ofta kört en "viloträning", det va nån som lärde mig, tror det var på nån camp, alltså om man känner sig halvsjuk å snorig gå ut på träningen å ta det lugnt "Just go through the motions", ligg rätt i banan, ta dig tid å sätt alla pass på bladet, spela enkelt å glid bara med i övningarna. På det viset kommer tränaren inte peta dig, förhoppningsvis är du också tillräckligt frisk för å spela riktigt bra på matchen. Viloträningar får man inte ha för ofta dock utan bara nån lr ett par ggr per säsong för annars skapar man ju dåliga vanor genom att inte ge allt därute varje träning...

I år har jag alltså haft ett lugnare schema än någonsin, har kunnat vila mkt mkt mer än vanligt, ändå har jag haft mer skador å sjukdomar i år än på länge, jag har brutit handen, varit sjuk en 4-5 gånger å gjort illa axlarna å ryggen. Jag tror i många fall att det inte är så bra att bli för inaktiv, tror att lathet skapar lathet å att man slappnar av för mkt går ju inte på isen, sen tror jag också att engagemang å initiativ skapar i sin tur att man hela tiden vill göra mer vilket är anledningen tillatt människor kan bli utbrända...

Hitta medelvägen är nog bäst, lr att vara där precis under utbrändhetsnivån :)

/Jugga

Jag fick ett litet tips här i kommentarerna som väckte idén om att göra en lista på vad jag saknar från Sverige här i USA;

-Miljötänket (vad spelar det för roll hur många miljoner å hur miljömedvetna vi i Sverige är om man i USA ändå "Don't give a shit about it")
-Svensk husmanskost,
-Kebab, det äts ju mängder av pizza, men kebab har man inte antagit än
-Långa reklamavbrott (ja i sverige har vi inte miljontals små reklamavbrott under en sändning utan istället få lite längre, så man faktiskt hinner lämna tv:n å gå å göra ngt, ta en banan lr gå på toa, här är dom så korta så man hinner inte lämna för då kommer man att missa ngt, men dom är ändå tillräckligt långa för att tråka ut en totalt...)
-Hockeygymansiietimmarna; ja dom där extra timmarna när man kan jobba lite skott, skridskoteknik osv med smarta övningar från tränarna, mkt nyttigt ngt man saknar här
-Elvis, ja min hund alltså
-Skönt svensk tugg med dialekter och massa kryddat snack
-Köra bil å spela musik, ngt jag inte gjort nästan alls här dock så finns det ju
-"Tighta" kläder/Respektabel klädstil, de har ju lite annorlunda syn på vad som är snyggt här...
-Epatraktorer; tror inte det finns några sådana här, inte ens mopeder är särskilt vanligt.

Jag läser väll inte så jättemkt bloggar men brukar följa några av dom om finns på Hockeysverige.se, bland annat Uffe Bodins blogg där jag fick se det här klippet!

Marty McSorley, blev snabbt en idol för mig, farmerboy from Canada
Sedan tidigare har jag läst om hur Travis Moen också han en bondunge från Kanada åker hem å hjälper sina föräldrar med skörden under sommarn. Det påminner mig om mig själv även om jag inte spelar i NHL då, så att säga, å jag slåss inte lika mkt heller; Bönder har i allmänhet en väldigt possitiv å glad livsinställning som jag inte sett hos något annat yrke, lite ironiskt med tanke på att dom ofta sliter hårdare för mindre många gånger...

Jag önskar att alla fick uppleva att växa upp på en bondgård, att få en riktig uppfostran med frihet, ansvar och oändliga möjligheter som jag själv fått.



Sanningen är faktiskt den att jag hade det så bra här på gården när jag växte upp att jag slutade spela fotboll lika fort som jag började i princip trotts att jag tyckte det var jättekul å spela. Jag ville helt enkelt inte missa ens de där få timmarna i veckan som jag var tvungen att åka ner till Kolsva å träna när jag kunde vara hemma å göra massa roliga saker med kompisarna. Jag tror det var i ettan som jag började spela fotboll, jag kommer bara ihåg tre saker från min korta sejour med Håkan Thoressons framgångsrika lag;

På första träningen när jag kom så presenterade han mig och berättade om min pappa som gick i samma klass som Håkan i skolan i Kolsva när de var små. Han sa "När Martins pappa var liten så visste han redan va han ville bli, han skulle bli bonde, nånting annat fanns inte för honom, å det blev han också, när vi andra höll på å lekte så åkte han å jobbade på bondgårdar". Det där är ett riktigt starkt minne som har ettsatt sig fast av nån anledning, fick mig å tycka väldigt mycket om Håkan från start när han talade så gott om min pappa inför alla.

Mitt andra minne är hur grabbarna i laget skröt med vilken grym målvakt vi hade, Rickard, han är bäst i hela Västmanland. Kommer ihåg att han fick ett skott rakt i ansiktet på den träningen så glasögonen gick sönder, kommer ihåg att jag tyckte han va stenhård å duktig.

Sen har jag mitt tredje minne, jag vet inte om det här va den enda matchen jag spelade men iaf så kommer jag ihåg att jag jag fick en passning av Victor Thoresson, som blev min kanske närmaste vän i laget under den kortaste perioden, kommer ihåg att jag tyckte han var väldigt snäll, jag hade iaf öppet mål men så sköt jag i stolpen.

Nå mer minns jag inte, mer än att vi hade träningar mitt i mjölkningen så mamma fick gå ifrån å skjutsa å jag kommer ihåg vet inte om vi hade glömt bort träningen eller om mamma påminde mig att det var dags att åka eller hur det var, kommer bara ihåg att jag kände mig lite ledsen, antingen för att jag hade missat träningen men jag tror det var så att jag blev ledsen för jag var tvungen å åka iväg å lämna kompisarna hemma på gården för å åka ner till Kolsva å träna, vi skulle väll ut å fiska med Eddie lr nånting.

Iaf så slutade jag med fotbollen efter det. Har egentligen ingen aning om hur många träningar å matcher jag gjorde men jag tror det bara va kanske ett 10-tal träningar å som sagt kommer jag bara ihåg att jag spela en match.

Jag tkr så synd om barn som måste växa upp typ i Stockholms innerstad eller i lägenhet inne i någon annan storstad, jag brukar fråga migsjälv, vad gjorde alla dom barnen när jag å kompisarna ute i näs; fiskade, helt random drog ut å tältade, eller sov på höskullen, där vi byggde hö-fort eller hoppade ner i höet från takbjälkarna, byggde kojor i skogen, gjorde crossbanor, körde bil eller gokart på sjöisen, högg busk, byggde flottar, spelade hockey på isar som fanns lite här å var, lekte med katterna, ja spelade fotboll gjorde vi väll ibland med. En sommar kommer jag ihåg, vi sov nästan hela sommaren i tält nere vid sjön å ute på ön. Vi hade gjort vår egen sandstrand med brygga å vi va där nere hela dagarna. Vi länkade ihop två tält så alla kompisarna skulle få plats med hjälp av ensilage-plast å i slutet av sommaren ledde det till att innetältet mögglade men det var grymt regntätt iaf :P

Allt det här kunde vi ju göra utan att ens fråga våra föräldrar eller att vi behövde åka nånstans, allting fanns ju redan omkring oss, sen ville väll mamma å pappa veta vart vi var om vi gick ner till sjön osv...

Jag undrar vad barnen sm växer upp i Stockholms innerstad gör; det måste bli en jädrans massa tv-spel, dator å ja man kan ju alltid leka endel kurragömma därinne men om man vill ut å tälta lite sådär spontant eller fiska lr köra cross då uppstår det ju lite problem. Vill man leka ute över huvudtaget så måste väll i princip föräldrarna följa med en till en lekpark, för mig är det lite sorgligt, hur lär man sig att ta eget ansvar ?

Jag funderar också ibland hur bra jag hade kunnat bli i fotboll om jag hade spelat hela vägen sen i första klass, för då hade jag ju antagligen satsat lika mycket på det som jag gjort på hockeyn samtidigt som jag hade fått en grund att stå på teknikmässigt å så från unga år då man har mkt lättare för å lära sig...

Inte för att jag tror att jag har speciellt mkt talang för fotboll men mer för att vi hade ett otroligt skönt gäng, ett riktigt bra lag och framförallt en tränarduo som är en av de allra bästa jag någonsin haft. Håkan Thoresson som den stora tänker som gjorde upp riktigt bra övningar å visste vad vi behövde lära oss för å bli bra spelare och sen Mats Eriksson som den store pådrivaren, den som pushade på oss gav oss kanske lite uttav den där bruksmentaliteten att jobba hårt osv. Dessutom en glädjespridare som alla grabbarna skojade med osv. Ja klart att vi var bra grabbar men jag tror att vi va framgångsrika berodde nog mest på det gedigna engagemang som Håkan å Mats la ner.

Ska sägas att jag började med fotboll igen när jag var 12, efter att Benjamin Zairi lämnat Kif för att gå till KFF så behövde dom en ny spelare, vilket gjorde att Håkan ringde min mamma (efter rekommendation av Victor å Martin då vi brukade spela på rasterna på Malmaskolan) å övertygade henne om att jag skulle få börja spela. Hon hade väll tidigare tyckt att det räckte med att hålla på med en sport å då tyckte hon att då får du sluta med hockeyn då som jag hade börjat med nåra månader tidigare, men det ville jag ju inte. Tillslut fick jag iaf börja, men jag cyklade till många träningar + att jag började åka moped redan som 14-åring bara för å slippa cykla dom där 1,5 milen ibland. Nu cyklade jag inte till alla, men ändå väldigt många å det var i den åldern jag hade en grym kondition tack vare det.

En annan tränarduo som tillsammans med Håkan å Mats är den klart bästa jag haft hittills är Putte Permats å Roger Andersson. Lite synd att sånna här radarpar inte fortsätter träna tex på seniornivå. Vi ser ju just nu ett liknande framgångsrecept i IFK Arboga med Anders Svedlund och Johnny Sterner vid rodret.

Har precis kommit hem från helgens roadtrip till Marlboro Massachusetts, dit vi begav oss till deras fina multiarena för andra helgen i rad. Den här gången var det vanliga ligamatcher som gällde mot ligans 3e bästa lag Boston Jr Bruins. I våras var jag över å spelade en turnering som jag blev inbjuden till genom mina vänner McNamaras och då spelade jag med stora delar av Bruins-laget, två av spelarna har jag dessutom blivit kompis med å deras familjer genom att dom umgås med Jack å hans familj. Det är alltid lite annorlunda å spela mot spelare man känner, lag med nära vänner på motståndarbänken å deras familjer på läktarn. Ja, det är lite extra kul ibland. Precis som ett derby ofta är lite roligare än en vanlig seriematch.

Den här helgen fick jag känna på "förlustens förargelse", det va en sån där helg som man kan ha om man spelar med ett bottenlag. Som ett bottenlag när man ska möta serieledaren lr ett av de allra bästa lagen som man vet att man på pappret ska loosa mot i stort sett varje gång, men som man också vet att, dom är bara människor dom med, å om alla i laget verkligen ger allt, spelar smart, lite sköna studdsar å dommarn är på rätt sida så kan allt hända. 3e matchen jag spelade här i Albany med CD mötte vi just Jr Bruins å spelade en otroligt jämn match hemma. Vi förlorade med  4-3 där vi släppte in sista i slutminuterna, man kan säga att det va tillfälligheter som avgjorde å att vi lika gärna hade kunnat vunnit matchen, men vinnande lag brukar ofta få med sig segern ur sånna här matcher å i det långa loppet kan man väll anse att det kanske inte riktigt är tillfälligheter även om det känns så i stundens hetta.

Iaf så är man ju alltid hoppfull, varje match ska ju spelas, å man startar ju 0-0. Den här helgen va en sån där helg när vi inte alls ens var nära att vinna dock. En helg där man tycker att man sliter å sliter men inte får med sig varken tur lr domslut. Det är altid lika tungt när man vet att vi kan så mkt bättre men av nån anledning så blir det bara som ett bevis för folk att det "är" klass-skillnad mellan lagen. Lördagsmatchen förlora vi med 7-2, jag var -3 eller något liknande å tkr jag kunde ha stoppat minst två av målen jag va inne på bakåt. Tex gjorde dom mål på en 2-1:a mot mig där jag visste, jag såg att killen skulle passa över å la mig för å ta bort passningsvägen, men på nått jäkla sätt slankt passen igenom min kropp, vet inte om jag va nån hundradels sekund får sen ner eller om den hitta nån konstig lucka under magen, men det är ju så typiskt... Vi vann skotten i andra perioden men, till skillnad mot dom så förvaltade vi inte alls våra lägen. förlorade skotten totalt med 41-29 eller ngt sådant.

Jaja, skam den som ger sig, grymt revansch-sugen å peppad inför dagens match då jag alltid gillar matcherna mot de bästa lagen mest. Även om man vet att det kommer bli tufft så öre precis det som jag gillar, ju större utmaning dessto roligare tycker jag det är, det gäller det mesta. Att lyckas med det "omöjliga" är det bästa jag vet, det kan jag leva för ibland... Men, inte heller idag var vi tillräckligt på tårna, Bruins kom ut heltaggade som om de hade käkat taggtråd å vi hade fullt upp med att freda egna kassen i 1a perren. Sen kom vi aldrig in i matchen, dom kontrollerade i stort sett hela tillställningen å vi forlorade tillslut med 4-0. Jag var -1 idag å hade en 2 minutare för slashing. Är ändå lite mer nöjd idag än igår, kom igång riktigt bra med det fysiska spelet å vann mkt närkamper, även om jag inte dödade ngn därute direkt, det offensiva spelet lämnade dock mkt övrigt att önska, hade inte mkt mer än ett par bra första pass att skryta med.

Imorgon spelas den årliga EJHL Allstar-game. Också detta uppe i Boston området, bara en spelare från vårt lag blev uttagen, målvakten Brian Robbins. Vi önskar honom och resten av laget i Northern Conferense lycka till!

Här är den andra videon som skulle vart i inlägget, Genetik vs Trägel

OBS! Nördvarning, tjejer behöver inte ens kolla

/Gugge

Ja, jag försöker så gott det går å hålla en bra kost. Men det är inte alltid det lättaste i det här landet. Fullkorn å mörkt bröd vill dom inte höra talas om å frukt å grönsaker finns ju i pillerform... De flesta råvarorna finns annars å få tag på. Till exempel så har jag köpt stora laddningar havregryn och mjölk. Det är nämligen så att jag inte alls gillar att laga mat, därför kan man väll också säga att jag inte är speciellt bra på det.

Men havregrynsgröt med skivad banan i å mjölk till det är en av Guds bästa gåvor till folket, häll upp en tallrik i stort sett full med gryn, sätt tallriken under vattenkranen tills vattnet precis ska svämma över kanterna på tallriken sen in med den i mikron 3 min så äre serverat! Ja, skala en banan å skiva den med tummen å skeden å sen mixa upp skivorna med gröten, bygg som ett litet toppigt berg i mitten av tallriken för att sedan kunna tillsätta mjölk runt om på kanterna.

Nyttigt, å gisvint! Jag äter det minst en gångom dagen, ofta två, sitter aldrig fel. Annars äre en ganska ensidig kosthållning jag har för tillfället. Innan flytten hit till Albany hade jag ju allt upplagt på silverfat då mina billetmammor försåg mig med bra kost å lagade all mat åt mig, nu är jag ju tillbaka å får ta hand om mig själv igen å då kan det se ut ungefär såhär;

Frukost: Två brödskivor (troligtvis gjort på nån slags surdeg, var det närmaste jag kunde komma mörkt bröd :P gott som fan iaf), två skivor ost emellan, osten köper man alltid i skivor, dessutom är dom inplastade skiva för skiva, inget miljötänk där direkt, en bologna skiva (nån slags korv/skinka, tror det är kyckling å kalkon inblandat, möjligen även gris, vet att min käre vän David Hofling åt nått liknande i Sverige som han kallade kalvkorv, det var därifrån jag lärde mig å käka det...) Ett glas juice, färskpressad apelsin eller grapefrukt med mkt fruktkött. Ofta en banan och en yoghurt (finns bara i "små barnförpackningar" typ Yoggi junior. En Gatorade/Powerade på väg till träningen.

Brunch: Eftersom vi oftast tränar på morgonen vid 8-tiden så gillar grabbarna att inte äte speciellt mkt innan, många äter inget alls, men efter träningen gör dom en riktig amerikansk frukost, så det där har jag hakat på, blir ju typ en tidig lunch kan man säga. Då käkar man scrambled eggs, bacon lr sausage (inte korv), pannkakor (tjocka) med sirap, ofta choklad eller blåbärspannkakor som man köpte på pulver, skitsmidigt! ;) å gott. Till det brukar vi dricka chokladmjölk, för jävla fin dryck, dessutom bra efter träning som återhämtning.

Lunch: Då blire ofta köttbullar å spaghetti, med salt, peppar och tomater eller kör jag i lite såna där djupfrystmix med olika grönsaker tillsammans med köttbullarna i stekpannan, blir typ smörstekta grönsaker, typ broccoli å majs å sånna där fina grejjer. Så dricker jag is-te, gatorade, mjölk eller juice till (ja vet inte jättebra/men gott! :) )

Innan gym mellanmål: Kör man gröten, sen har jag precis införskaffat ett "pre-workout" kosttillskott som heter Jack3D. Dricker man det också. Det är andra gången i mitt liv jag kör ngt sådant kosttillskott, hade No-explode förra sommaren etag efter rekommendation av gym/kosttillskott-experten Erik Öhling, men annars har jag bara vi en antal gången kört lite proteinshakar å gainers, Typ Supermass fuel, gainers explosion och whey-80. Men kroppen min har jag byggt upp på bra husmanskost från mamma, grädde i vällingen, osilad mjölk å egna biffar hemma på gården ;) Iaf grabbarna här i laget kör med sånna här pre-workout grejjer å en burk kosta bara 25 dollar så jag tänkte jag testar, sen inbillar man sig att det funkar så gör det ju det också. Nu har jag inte fått den effekt jag önskar då jag tappat syn å hörsel å hållt på å svimmat efter seten när man tar ut sig på gymmet så måste läsa manualen tror jag, för nått säger mig att det inte är den effekt man letar efter :P Tror man ska käka å dricka mkt i samband osv. jaja

Middag: Blir ju middag på kvällen, ofta mackaroner, med antingen chicken nuggets eller vanliga kycklingfiléer, har spexat till det ibland med pommes eller ris men oftast blire mackaroner lr nudlar. Ibland gör jag hamburgare på "grillen", dom har typ som ett voffeljärn man kör kött-produkterna i grillar dom, så det är bara slänga i dom där, behöver man inte oroa sig för å bränna å inte diska stekpannan eller ha nå margarin heller... Gisvint!

Sen har jag fastnat för det här med amerikanska c-vitaminpiller å Powerrade å Gatorade, C-vitaminenpillren är precis som nallebjörnar man köper i lösvikt från karamellkungen hemma, grymt smaskiga, man får bara äta 3 om dagen dock (inte bara vitamin C), men jag brukar ofta kö 4 ändå för dom är så smarriga. Dessutom fascineras man av hur billigt det är med alla energidrycker här borta, dessa är 1-liters å kostar 88 cent styck, vilket med dagens kurs är ca 5,9 kr!!!

En halvliters Powerrade hemma kostar väll runt 18-20 lr nått alltså äre 6 gånger så billigt här i USA på den fronten, snacka om att vi är BLÅSTA ! :D



Just ja sen, matlagning ja, det är alltså en av mina svagheter här i livet. Dom andra två är att jag kör bil alldeles för fort i trafiken, är svag för farter å håller inte alltid klockrent efter reglerna.
Och att jag alltid kommer sent.

Jaja tre ganska stora svagheter säger någon, jojo men det kunde ju vart bra mycket värre!

/Jögga

Ja, här i USA har vi tillslut fått vår beskärda del av vintern även vi, dock har vi inte haft många minusgrader och decimeterdjup snö ens nära på lika länge som ni hemma i Sverige. Häromdagen hade vi ett riktigt snöväder som varade typ 24 timmar i sträck. Något som grabbarna älskar här borta är practical jokes, speciellt min inneboende kamrat och förstemålvakten i laget. Han är även den stora stjärnan i laget å han behöver inte utstå speciellt många skämt själv...

Det är inte alls ovanligt att det står en vattenkopp uppe på dörren när man kommer hem från gymmet, trött å hungrig kollar man inte sig omkring å så pang bom så är man dyngsur. Det har hänt minst 3 ggr. Lika gott skratt varje gång från min kamrats sida. Gömma toapappret när man sitter på muggen är en annan klassiker, eller stänga av värmen i mitt rum när man ska gå å sova. Ja iaf så begravde vår käre vän en annan av grabbarna i husets bil i snön som han skottade bort från parkeringen/ingången. Så här såg bilen ut några timmar senare.



Lata å "smarta" som amerikanarna tycker att dom är så borstar man inte bort snön från bilarna, utan istället kör man bort den, genom å köra å tvärbromsa litegrann å sådär...


Skönt att jag fick vinter i år ändå, jag var lite orolig där etag att jag skulle få spendera julafton i flipflop å shorts...

Såhär kan man få sitta utan papper, i 30 minuter lr så, i värsta fall tar dom kort på en också, "skitkul", hahaha

/Jorgy

Vill bara rada upp endel mer lr mindre intressanta skillnader eller generella amerikanska beteenden och grejjer.

-Stora, oftast 4-hjulsdriva bilar.
-Snusar "chew" i underläppen, dessutom måste dom spotta som fan medans
-Noll miljötänk whatsoever
-Väldigt glada å öppet inställda å tillmötesgående personer (generellt)
-Ofta tävlingsinriktade på alla plan
-Gillar smarta bekväma lösningar framför mindre bekväma men kanske bättre utseendemässigt eller hållbara i det långa loppet
-Stora kläder
-Extremt bra plogade vägar, mkt vägsalt
-Massor med snabbmatsrestauranger, på östkusten framförallt MCDonalds å Donken Donuts
-Mastig frukost, med sausage (typ köttfärs-järpar), pannkaka, scrambled eggs osv
-Inte rädda för å uttrycka sina åsikter
-Heltäckningsmatta på golven
-Har massor med olika drink- produkter, man köper mkt färdig läsk å dricka av olika slag, speciellt energidrycker såsom Gatorade
-Mkt tekniska och digitala innovationer/produkter överallt
-Man tycker att utbildning (akademisk) är väldigt viktig
-Konsten att kunna skapa "stjärnor" (marknadsföring)
-Konsten att kunna uppskatta framgångsrika personer, lyfta fram dom mer!
-Mkt, mkt trafik
-Dock väldigt dåligt med kommunikationer typ buss-, tågtrafik etc
-Konsten att ta betalt för små tjänster, (speciellt på östkusten)
-Den väldiga utbredda respekten för försvarsmakten
-Alltså militärens extrema uppskattaning, och hur man ser upp till dessa, ger dem förmåner osv
-Man älskar sinna filmer
-Man gillar att "have a good time" tex när man går på sportevenemang
-Massor av spontaninköp av mat/godis/dryck-produkter
-Den enorma mångfalden

/ Tjockstark

Här en en av videorna som skulle varit i inlägget Genetik vs Trägeln!

Inom hockeyns värld har du en beroende-ställning till din statistik. Vill du klättra i seriesystemen så bör du i princip vara övertygande poängmässigt i den serien/nivån du befinner dig på. Speciellt som en trägel som försöker uppnå epitetet "late bloomer" är det ännu viktigare. Om du är en av de största talangerna å spelar bra redan i unga år tex med ditt J18 eller J20 lag i någon av de nationella "elitserierna". Om du går på ett hockeygymnasium har du väldigt bra förutsättningar, om du kommer in som första års B-junior direkt efter du gått ut högstadiet så har du i princip fyra år på dig att bevisa att du förtjänar en plats i klubbens a-lag.

Om du inte lyckas med detta på dom där 4:a åren kommer det dock bli väldigt mycket tuffare att avancera i seriesystemen. När du är en del av ett "utbildningsprogram" och dessutom ung å utvecklingsbar så vill ju såklart klubben alltid göra allt för att du ska kunna bli en kugge i deras representationslag senare. Efter du blivit för gammal för J20 åldern så är det ju alltså vid 20 års ålder division 1 spel som är det bästa och det som de flesta som vill satsa vidare spelar. Inget ont om division 1, tvärt om tycker jag det är häftigt att vi i ett så pass litet land som Sverige kan ha så pass många bra lag i vår tredje liga. Det är dock en stor utmaning att komma upp i allsvenskan från division 1. Det som ofta händer är att J20-spelare från Superelit, som är vana att bli drillade väldigt seriöst å proffsigt är väldigt bra, sin första eller ett par säsonger för att sedan bli en "medelsvensson". Ofta pga att det inte längre ställs några krav va gäller ex. fysträning, individuell teknikträning, mental stöttning med mera som man oftast har på schemat under juniortiden. Men är man verkligen färdigutvecklad på dom här planen som 20-åring? Absolut inte. Har man nått sin högsta möjliga potential som 20-åring? Absolut inte, iaf inte om man fortsätter å jobbar på att bli bättre...

Det är väldigt vanligt att man blir bekväm å lathet, skapar lathet, precis som att engagemang å aktivitet skapar det motsatta. Därför stannar många va utvecklingen å blir inte särskilt mkt bättre än vad man var vid 20-års åldern. Vet man om detta dock, å har det i skallen, så att man medvetet puschar sigsjälv å tränar lite extra så uppstår ju detta inte. Problemet är att väldigt många potentiella framtida elitspelare inte har den egenskapen å drivet. Det är ju helt upp till individen själv. Dock ska sägas att det säkerligen finns div.1 klubbar där man kör seriös fys å individuella upplägg å stöttning, men jag skulle vilja påstå, utan att ha järnkoll direkt att av 56 klubbar så äre inte mer än ca 10-15 stycken högst. Alltså jag menar att man kanske har en fystränare och ett gym nära å lätt-tillgängligt, att det finns lite extra istid då man kan jobba på tekniska lr andra detaljer osv. Tror det är en avsevärd skillnad på det området om man kommer upp på allsvensk nivå. Nu äre oftast säkert inte en ambitionsfråga hos klubbarna utan mera en ekonomisk sådanm det finns såklart inte pengar för å bistå spelarna med alla dessa saker.

Det är intressant att jämföra olika länders framgångsrika system å det ska jag försöka mig på. Men först vill jag bara nämna de olika svagheter som statistiken kan ha för att scouta spelare;
Låt säga att du främst är en defensiv specialist, en forward.
Dessutom är du en pådrivare som tävlar otroligt bra på träningar å skapar därför en bra träningsatmosfär som lyfter hela laget.
Spelaren i fråga är också en positiv glädjespridare i omklädningsrummet som skapar bra laganda å stämning. Spelaren är seriös på gymmet å ger allt för å bli bättre vilket sporrar andra spelare att göra detsamma.
Människan bakom spelaren är också sådan som "växer med uppgiften" och är bäst när det gäller som mest.

Hur många av de här ovanstående faktan är viktiga egenskaper som bör finnas i vinnande lag?
Hur många av dessa syns på eliteprospects stats om ingen har skrivit en text om killen som förtäljer just detta?

Låt säga att den här spelaren spelar i Halmstad i division 1 och gör 25 pinnar på 40 matcher.

Hur stor är chansen att killen får ett allsvenskt erbjudande till nästa sässe?
Ja, jag vet inte, det är väll här det är meningen att agenter ska hjälpa till eller scouter från allsvenska klubbar. Men hur många allsvenska klubbar har egentligen scouter? Vet ingen.
Å hur många allsvenska klubbar har pengar för å anlita en när de lika gärna kan ta in en ung kille från något elitserielag som de blivit rekommenderade från dess tränare osv...

Oddsen är små, men klart att alla chanser finns, ville bara förtydliga det här med hur poäng kan vara helt avgörande för en killes karriär, även om det inte alltid borde vara så.

Sen för all del, finns väl ett fåtal spelare som lever ett rätt glassigt liv i div1 med. Några klubbar med allsvenskt sikte har väll formodligen lite cash å det finns väll således ett fåtal spelare som är proffs i div1 med, även om det inte är representativt för den stora massan...

Forts. från Fresno Part I...

Tränarna i Fresno sa att dom förstod att jag å Mackan inte var riktigt igång eftersom vi inte varit på is hela sommaren som alla andra i laget/på campen sa dom. Veckan efter campen alltså, 4 dagar efter vi kom så hade laget en vecka ledigt (!). Efter två-tre nätter på soffan hemma hos Hockey Operations ansvrige tillsammans med två andra killar i laget som hade eget rum så bjöd Mackan med mig hem till familjen Dukes som var hans tillfälliga värdfamilj. Familjen Dukes bestående av Justin, Jamie och deras son Jackson var helt underbart snäll mot mig å Markus. Jag fick bo där över natten i ett av deras gästrum stor, grymt skön säng, de skjutsade oss dit vi skulle, tex var vi till en rad olika köpcentrum för å kunna hitta "travel-converters" alltså adapters så man kunde använda Mackans XBOX å dator i den amerikanska vägguttagen som såklart ser annorlunda ut än de svenska.

Sedan tog han med oss å kolla på när hans streethockeylag spela match kul å se vilka sköna random idrottsanläggningar det finns här i USA lite överallt. Där inne fanns inte bara en streethockey-rink i hårdplast, det fanns även pingisbord, basket-plan osv...

Sen efter vi bott där ett par dagar fick vi flytta på oss för några andra som skulle flytta in där för resten av säsongen som de redan fått den familjen. Så jag å Markus fick bo på hotell 3-4 dagar, det var inga fel faktiskt, även om man såklart ville få ett hem. Hotellet låg precis brevid ett jättestort köpcentrum så då blev det lite shoppingrundor och sen mest slappa vid poolen i det 35-40 gradiga vädret.

Så fick vi tillslut en värdfamilj i mitten av veckan vi var lediga, dom bodde typ i en förort eller vad man ska säga, et väldigt fint bostadsområde alldeles intill en golfbana. De enda dumma var ju att varken jag lr Markus hade bil så vi kunde inte ta oss in till stan osv utan skjuts. Vi skulle få gymkort å allting så vi kunde fysa under veckan men det där hörde dom aldrig av sig om så vi va ute å löpte en 20 min nån kväll, mer gick inte i den otroliga hettan, det hade varit livsfarligt, gjorde lite armhävningar å så fixade vår värdfamiljspappa Curtis så vi fick köra friåkning en timme. Men den veckan var i princip bara semester, lite knäppt kändes det men iaf, vi spenderade åtskilliga timmar hos familjens närmasta vänners hus, de hade pool å basketkorg som vi håll på med halva dagarna.



Grym Neighborhood!

Jag å Mackan ute på promenad i hettan, spanar in våra grannar, på bakgården hade dom egen beachvolleybollplan, tennisplan, å pool med rushekana, dubbelgarage å Mustang på framsidan dessutom, lyx å lax

Jobbar på betonghandlederna i köket, tilläggas ska att jag gör det efter att precis ha avslutat en mördarpass (rygg/dra/biceps) på gymmet. Jag tror att när man ökar styrkan och/eller muskelmassan så äre väldigt viktigt att man håller igång med tekniken så den inte försämras, man måste alltså lära de "nya" muskelfibrerna att röra sig koordinerat såsom i klubbtekniken. Bland annat därför dribblar jag en enorm massa träkula, så att jag med gott samvete kan köra massvis med biceps på gymmet :D haha nja inte riktigt så men in princip ;)

Jag känner en massa träglar så utmannar mig inom olika områden såsom; löpning, kondition, styrka, snabbhet spänst, rörlighet, teknik. För å ta några exempel;
Jens Ljunggren: mkt bättre kondis än mig,
Gustav Lindgren: tar otroliga mängder mer än mig i benböj ca 190 !?!!
Paul Eriksson: Tar inom det mesta utom styrka å skott förmodligen när det gäller trägelegenskaper, kanske den hårdast tränande/seriösate trägel jag någonsin mött dock med konkurrens från andra av mina närmaste vänner...
Linus Rundgren: Snabbhetens konung, grymt stark också, hockeyn svar på Usain Bolt
Sebastian Nykvist: Smidig som ett lejon, också extremt fin skridskoåkning
Erik Öhling: lite större å flashigare på beachen än mig ;) än så länge... Måste dock erkänna att den jäveln i vissa fall även är starkare än mig, tog mig i armbrytning på midsommar! Svider fortfarande, revansch i sommar! En av de mest seriösa/kunniga vad gäller muskelbyggnad på gymmet, den elogen måste jag ge honom.
Jack McNamara: Otroligt ettrig å vinner mkt närkamper/stark på pucken å bra klubbteknik, även han jobbar hur hårt som helst
Jonas Engström: Jonas har ett grymt skarpt sikte, sniper, quick release å rätt hårt...
Lukas Kilström: Grym över häckarna, alltså tar mig i spänst, kunde säkert blivit längdhoppare lr nått, bra timing i tacklingarna med!
Fredrik Gunnarsson: Otroligt råstark men samtidigt uthållig, utan att vara för "bulkig" alltså se stor ut. Sjuk mix där mellan uthållighet å styrka.

Okej det här var bara några av de största träglarna jag känner, känner många fler men här ser vi tydliga exempel på hur dessa individer enkelt vinner mot mig inom olika områden. Det jag vill komma till är att av alla träglar jag mött vet jag ingen som dribblar lika mkt träkula å andra slags bollar å puckar som mig. Tillbringar åtskilliga timmar åt det dessutom under sommarn, massvis med skott på ranchen därhemma. Med detta påstår jag inte att jag har dom bästa "händerna", långt ifrån. Jag skulle nog kunna leka skjortan av idel NHL-lirare med träkulan, men när det sen kommer sig ut på isen, med utrustning å när man inte kan stirra rakt ner i golvet längre så äre en helt annan femma. Jag har jobbat upp en otrolig snabbhet och koordination med träkulan, de som känner mig sen tidigare, vet att jag fått med mig en otrolig koordination och snabbhet från allt trummande i unga dagar, något som till skillnad från klubbteknik föll sig helt naturligt för mig, jag hade aldrig nån lärare men blev fort väldigt duktig på trummorna, det bara kom, som om det redan fanns inom mig. Märkligt hur det där fungerar ibland... Sen knattrar jag ju med fingrarna hela dagarna i olika takter jag har inne i huvet så mina medmänniskor blir tokiga ibland, det är ett av de två ticks som jag vet om att jag har. Det andra är att gnugga näsan, vilket många av mina kompisar gillar att ha kul åt...

Iaf så har det aldrig fallit sig naturligt för mig att finta bort motståndare i en-mot-en-situationer. Ni vet så som det bara föll sig naturligt att jag kunde spela trummor. Jag har inte den där personifierade finten som vissa har, som dom oftast inte alls har tränat på utan som bara fanns där, kommer med några exempel här nedan;

Dejan Kostic: Kanske den allra tydligaste å mest klassiska tillsammans med Kent Nilssons "Foppa-dragning" är Dejans såkallade pausfint, helt sjukt å beskåda, ser inte alltför mkt ut för världen, men den kommer naturligt i matcherna å funkar i princip varje gång. För dom som inte sett Dejan spela så gjorde Peter Forsberg något liknande i ett klassiskt möte med Finland på tidiga 90-talet då han pausfintar ett slagskott för att frysa målvakten och sedermera åka runt honom å lägga in pucken i tom kasse. Dejan höjjer inte klubban för slagskott vilket är än mer anmärkningsvärt men lyckas ända frysa motståndaren för att sedan gå runt denne, i en naturlig rörelse.

Jerker Permats: Jerker har den där naturliga, klassiska virknåls-dragningen, som vissa även kallar för "hårnålen". Inget jag tror Jekke har tränat på speciellt mkt utan den har nog kommit från ryggmärgen automatiskt, ungefär som mitt trummande...

Thom Flodkvist: Flodan har också något som jag vill påstå är en personlig dragning/genetiskt sådär automatiskt betingad, det är hur han kommer åkandes mot dig å sedan kan tvärställa åkrikningen med att i princip rotera 90 grader med fötterna å sedan kliva förbi en med en liknande virknål som Jerker Permats använder eller en "klubba-gricka"

Alexander Lagerström: Har en helt otroligt snabb "klubba-gricka" från höger till vänster. Ofta kan han dessutom göra den även fast han i princip har maxspeed på rören. Han håller ut på sin forehand sedan "swop" så drar han den mellan klubban å skridskorna på motståndaren å försvinner på insidan om han kommer in på högerkanten.

Henrik Zetterberg: Patrik Cehlin gjorde en sådan, som även Patrik Berglund gjorde med 87er i JVM i Leksand/Mora, nu under JVM i Buffalo. Det är en kvick inbrytning tillsammans med en klubba-gricka som övergår i ett direktskott högt. sitter ofta i bortre kryss, Cehlins satt dock i närmsta. Alltså pucken läggs under klubban på motståndaren för att sedan snabbt avfyra i inbrytningsmomentet.

Pavel Datzyuk: Alla vet vi vad Datsyuk-finten är speciellt lurar han målvakter i frilägen med denna å är en fint som är otroligt svår att genomföra rent teksikt på ett så naturligt sett som Datzyuk. Iallafall är det tydligt hur den bara sitter där för Pavel, behöver inte förklara utförandet närmare, eftersom ni troligen alla vet vad jag pratar om...

Jens "Lillmozart" Andersson: Ytterligare en sån här råskön naturbegåvning en-mot-en. Har en riktigt vass tunnel-fint, där han fintar å gå runt på forehand till vänster för att sedan dra höger å lägga pucken mellan benen på motståndaren. Sånna här finter försöker folk göra vardagligen precis som klubba-gricka men Jensa hade den med sig från vaggan å behöver bara plocka fram den rent spontant.

Marcus Sörensen: Till skillnad från ovanstående så kan jag nästan inte välja ut en fint som är så enastående vass å personligt utstående hos Sören såsom många av de ovan. Marcus har likt en Linus Klasen så väldigt många olika finter som ter sig sitta där helt naturligt. Det är väldigt ovanligt att ma ser detta fenomen att en spelare har väldigt stor arsenal en-mot-en, visst kan alla här ovan göra en hel massa finter å göra dem bra, men att det sker helt instinktivt å naturligt ser man inte ofta. Den som står ut mest hos Sören om jag ska välja en måste ju ändå vara att han gillar att komma i rätt bra fart, ha en rätt låg överkropp, för att sedan lyfta på högerbenet ha pucken på forehandsidan dribbla kvickt 2-3 ggr så det ser ut som han ska gå vänster, för att sedan dra pucken hela vägen över till höger (backhandsidan) med en till otroligt snabb, men längre dragning, ofta mellan klubba-skridsko. Denna dragning tillämpar han även fantastiskt bra i frilägen på målvakter å kan ofta lägga i pucken i tom bur med backhand.

Linus Klasen: Om jag ska välja en, då jag tycker att Klasen, har minst 3 ryggmärgs-dragningar som han utvecklat naturligt, så måste jag säga vänster till höger, då han gör en lång dragning med backhandsidan av bladet, ni vet sådär istället för att använda forehand å tån på klubban. Samtidigt vänder Klasen 45 grader på en femöring otroligt fort å det är det som gör dragningen så gångbar.

Mattias Ritola/Kyle Shapiro/Markus Kinisjärvi: Alla vet vi vad skridskofinten är, alla kan i princip göra den på öppen is utan problem, men att tillämpa den på ett naturligt flytande sätt i matchsituationer är inte speciellt många som behärskar, jag har valt ut tre spelare här som jag tycker lyckas med den, speciellt Ritola är kung på den här dragningen för å sedan gå runt backar på höger sidan, leftare som han är men även en back-kamrat till mig, en av de mest offensiva backar jag sett tillsammans med Tim Heed, David Rundblad å Mike Green, kan göra den här skridskofinter på ett väldigt effektivt sätt. Har även tyckt att Kinis gjort den riktigt bra även om jag kan tänka mig att som den trägel jag tycker att han har rätt att kalla sig, säkerligen även har övat endel på den här grejjen.


Det jag ville komma till är att jag själv inte har någon sån här utpräglad, grymt fungerande dragning som bara har växt fram naturligt helt utan att jag tänkt att ni ska jag lära mig/göra den här finten. Därför är jag ofta ganska blyg offensivt en-mot-en. Det två mest gångbara "dragningarna" som jag har är väll att bara i princip komma i rätt hög fart för att sedan göra en tempoväxling där jag drar drar pucken oftast från vänster till höger helt simpelt å åker runt motståndaren på högersidan, har även samma slags grejj åt backhandhållet där jag saktar ner farten lite för att sedan göra en snabb dragning från backhand till forehand å öka till maxspeed, samtidigt som jag håller ut pucken så långt jag kan på forehand å täcker mig förbi på vänstersidan. Dock har jag inte den där riktigt snabbheten som tex Markus Palmberg, Linus Klasen och Thom Flodkvist har med att kunna på en hundradels sekund bara ställa skridskorna på tvären å ändra åkriktning så ofta när jag gör den här dragningen med för lite fart å på liten yta, när motståndaren har bra gap-controll så proppar han mig bara rakt i bröstet för jag inte hinner undan tillräckligt mycket å jag tappar då ofta pucken eftersom jag har den så långt ut på forehand.

Men till poängen; jag vill ju kalla mig för en trägel, å med det vill jag mena att det går att träna sig till, öva på att bli bra en-mot-en även fast finterna inte bara fanns där naturligt när jag gick ut på isen för första gången å kom spontant. Jag kan ju studera hur andra blir framgångsrika med sina finter å försöka göra samma sak själv. Å jag kan säga att de kommer mer å mer. Jag har faktiskt börjat lära mig å göra lite roliga finter, som jag dock inte kommer avslöja :P just nu. LOL. Nej men allvarligt så kan man såklart alltid även träna sig till detta därför dribblar jag mer träkula å grejjer än någon annan. Jag vet inte hur många golv jag har fördärvat med detta, dessa är iaf uppenbara;

Mitt pojkrumsgolv, delvis köksgolvet hemma, i princip halva golvet i lägenheten i Örebro, hallen och sovrummet i Södertälje samt köket här i Albany, då resten av huset förutom toaletten har helttäckningsmatta, vilket är extremt vanligt i USA. Dessutom har jag ju skjutit sönder en hel logvägg/ladugårdsvägg på ca 50 kvadrat, å fortfarande gör jag bara färre å färre mål för varje säsong, nånting säger mig att jag inte tränar rätt, men det där är ju en annan femma å det ska tamejfan bli andra bullar med det där nu i helgen ;)

Det här med Genetik/Talang vs Träglande/Hårt arbete är alltid ett lika kul ämne att diskutera. Räcker ju dock med att ta en titt på verkligheten för att få reda på sanningen, tex ta en titt i världens bästa liga, visst ett 30-tal spelare kanske har tagit sig dit, mestadels på talang, eller i stort sett utan å jobba hårt så är det alltså ca 30 utav 785 spelare, vilket alltså är en väldigt liten andel procentiellt, där alltså majoriteten fått jobba riktigt hårt å tränat bra för att lyckas... Det här är ju bara en av alla mina teorier som ger mig slutsatsen att "TRÄGELN VINNER", vilket ger mig otroligt mycket motivation även då det går som tyngst.

Nu säger jag inte att jag på något sätt har det hemliga receptet på att bli NHL-spelare, när jag har hittat det tänker jag inte sitta här å blogga om det direkt. Däremot skulle jag tagit patent på det dirr å sen kanske bloggat om det ;)

Men jag tror att jag är någonting på spåren här i min trägelvisedom, där vi även senare ska gå igen det mentala spelet vilket faktiskt är den enskilt största faktorn tillsammans med hårt slit å tur!

Kommer kanske presentera några fler av mina vänner å sådär här på bloggen, har ni något emot att bli omnämda så säg bara till så utelämnar jag såklart er!

Annars tack för att ni tog er igenom den här massiva texten å se till å håll era nyårslöften i år så går vi mot en bättre värld!

Hoj

Det här hör ju lite ihop med att USA är lite mer konservativt än vad jag upplever Sverige vara. Lite ironiskt äre dock att prata om främlingsfientlighet i ett land som USA, där amerikanarna själva alla (utom de få som finns kvar av indianbefolkningen) är invandrare, väldigt många européer men också asiater å afrikaner, som jag antar de flesta vars förfäder en gång kom till USA som slavarbetare...

Tex judar har jag mött som "mobbat" svarta, sådär lite halvt på skämt, men ändå. I Sverige har vi ju våran urbefolkning som vi tycker ser ut på ett visst sätt, å sen drar vi ju alla över en kam/kant. Det spelar ju ingen större roll för de razistiska/patriotiska personerna i Sverige om de är turkar, greker, jugoslaver, fransmän, araber eller afrikaner, dom är allihopa "svartingar". Det är lite komiskt när sedan, turkarna, judarna, grekerna osv här i USA är razisterna/patrioterna å tycker att dom är "vita" å sedan äre alltså den svarta befolkningen som är "mindre värd". Ja, alltså ett lite roligt fenomen, i princip så skulle Kukluxklan lr vad dom kallar sig härborta, sammarbeta med svenska nazister å då skulle de svenska nazister dela åsikter/livsideal med dom som de hatar, liksom förstår ni!? Asså greker å jugoslaver lr vart man nu härstammar ifrån kan ju vara de amerikanska "nazisterna" å det är ju lite komiskt att de kan sammarbeta med de svenska nazisterna som vill utrota just dessa.

De enda som de gemensamt hatar då är väll afrikanerna. Alltså svarta. Det är också dom som är det finns de största klyftorna emellan här i USA, "vita" å sen "niggersen". De som har sett 8 mile lr Get rich or die trying vet vad jag snackar om. Vi har ju inte dom här enorma "slumområdena" i Sverige även om vi har områden som präglas av att människor med utländsk bakgrund bor å där vi eventuellt också har en större kriminalitet... Jag syftar då på områden som Rosengård i Malmö och Rinkeby i Stockholm osv.

Jag tycker att det finns en outtalad gräns mellan vissa i den amerikanska befolkningen som tycker att dom är för bra för de svarta å viseversa där se svarta inte tycker att det är lämpligt att umgås med vita som tror att dom är nått. Det här är verkligen inget som förekommer inom idrottens värld, där det inte spelar någon roll, hur du ser ut, vart du kommer ifrån eller något annat där handlar det bara om sport, gemenskap å hur bra du kan utöva det du håller på med. Så äre iaf inom hockeyn, som ijuförsig är dominerat av "vita" spelare, vilket man kan tycka är lite tråkigt, tvärt om då äre ju i basketen, där äre ju mestadels svarta. Men utvecklingen går verkligen framåt här i snart kanske vi kan ha mera utländska efternamn även inom den svenska ishockeyn.

I Sverige tycker jag att klyftan är lite mindre mellan invandrarna å svenskarna i allmänhet, sen äre visst så att det finns massor med människor här i USA som umgås svarta å vita emellan men tycker att det finns mer folk som inte gör det... Den här typiska "Nigga"-stilen finns är ju inte lika utbredd i Sverige, visst finns det svarta som klär sig i otroligt stora kläder, har stora smycken i guld, rappar å har massa sköna hälsningar för sig, men sen finns det ju också negrer som är svenskare än jagsjälv, växt upp på landet, snackar klockren svenska, klär sig "normalt" å om du inte såg hudfärgen skulle du troligen anta att han va son till Allan Svensson den som uppfann midsommarstången typ. Den här sortens mörkhyade finns väll i USA med, men inte i lika stor utsträckning tror jag.

Sen är ju amerikanarna troligtvis världens mest lata folk, eller bekvämlighetsmedvetna folk om man så vill, det behöver ju inte alltid ha en negativ klang på sig. Vad som då uppstår å som kan relateras till detta inläggets ämne är ju alla illegala men oftast faktiskt lagliga invandrarpräglade människor som får göra allt skitgöra. Det är ju inte alls ovanligt att man har en eller två mexiskanska städare som kommer en gång i veckan å puttsar upp huset å gården åt en. All sophantering, gräsklippning, å diverse underhållsjobb görs av fattigare utlänningar eller med utländsk bakgrund som dock i många fall är nöjda med sin tillvaro, de är i många fall glada att de fått chansen att hitta ett städjobb i USA, antingen för att de kommit från tung bakgrund å nu kan ha okej med mat på bordet osv eller att de tillochmed kan skicka pengar med mera till sina fattiga släktingar hemma i "hemlandet".

Det är här det blir svårt för amerikanarna att ta ställning politiskt, för de vill inte att utlänningar ska komma in i landet å ta jobben från amerikanarna, speciellt vill dom inte ha illegala arbetare osv MEN de vill heller absolut inte bli av med dessa eftersom de då skulle få göra allt skitjobb själva å det hade ju vart rena döden för dom. Därför tror jag det är mkt lättare att komma in å jobba som städare osv än att tex få ett visum för att arbeta som ingenjör eller något liknande.

Nu ska vi också tillägga att många av de unga vita i USA även fast de kanske ibland klankar ner på svarta å sådär i många fall avgudar de coola "niggersen" å att de tar efter deras stil, tex med hur man hälsar å snackar å den här lite tyngre attityden. Så det man kritiserar i livet är många gånger det man är avundsjuk på å så tror jag det är i många fall i USA.

Nu ska vi klargöra att jag migsjälv absolut inte är någon patriot, tvärt om så har jag väldigt många nära vänner med utländsk bakgrund som jag dessutom i många fall lärt mig endel av å som gett mig mera/större perspektiv på livet. Däremot så tycker jag att det är lite tråkigt om segregationen blir lika utspridd i Sverige som i USA, visst kan man förstå att utlänska människor kanske ofta föredrar å leva nära andra med samma bakgrund, det är ju bara gå till sig själv å tänka efter utifall jag skulle flytta, kanske tvingas, till ett främmande land, då vore det väll tryggt å skönt å bo nära en massa andra svenskar. Däremot tycker jag det är tråkigt om det fortsätter över generationer dvs om man fortsätter tillochmed kanske när den tredje generationen föds i det nya landet att sluta sig kring andra "invandrare". Då är man ju liksom inte ny i landet längre å den svenska kulturen är ju då faktiskt den kultur man växt upp i å fostrats i därmed borde den inte vara främmande eller skrämmande att leva i tillsammans med random svenssons...

Dessutom tycker jag inte man bara kan ta in människor i landet utan att ha något att ge dom, det är ju för det första inte rättvist mot folket som kommer å dessutom är det inte kul för de som redan bor där att tex betala skatt till en större massa arbetslösa bara för att regeringen har beslutat att ta in folk som de inte har någon plan för, som vi inte kan erbjuda något jobb osv. Där behövs det en effektivisering helt klart. Men jag är också stolt för å vara svensk, för jag tycker vi svenskar har något väldigt gediget snälllt inpräntat i vårat tänkande, för det är ju faktiskt precis det som vi hr gjort i många fall. Även fast vi kanske inte alltid har haft plats å jobb, eller alls behövt mer folk i landet, så har vi offrat mycket ekonomiskt för å hjälpa till exempel krigsdrabbade oskyldiga att få ett komma till ett fredligt hem å kanske då fått sänka vår livsstandard för den goda gärningens skull, det är iaf jag stolt över, att vi tänkte på människan i första hand å ekonomi i andra hand till skillnad från hur man tex har tänkt i Finland å andra Europeiska systernationer till oss. Även om inte jag personligen gjort något för detta så kan jag känna mig stolt ändå!

Ja det här är väll ytterligare ett tabubelagt ämne å att säga neger å såvidare är ju tydligen farligt det med, förstår inte riktigt varför, det är ju inte direkt en skälsord om man inte använder det som ett! Jag tycker dessutom det roligaste som finns är att kunna bjuda på sig själv, lite som Shan-the-man, standup-komikern, ni vet, toarulle-toarulle, det är ju det bästa som finns, lite samma sak som när jag eller nån annan "mobbar" mig för å va bonde, bo på landet eller ha krulligt hår, vad det nu kan vara, det är ju bara bjuda på, inte direkt så jag tar illa vid mig, jag skrattar nog som bäst själv istället :D

Ja, då har man precis kommit hem efter ytterligare en showcase turnering uppe i Massachusetts. Förra gången detta hände var vi i Fittchburgh å spelade, då vare bara lag från ligan, EJHL, som deltog. I helgens turnering deltog lag från EJHL, AJHL och Kanadensiska juniorlag. Vi spelade mot två Kanadensiska lag från Quebec, fransktalande muppar såklart. Så nu vet jag hur det är å spela mot kanadensiska lag också, det var en upplevelse. Första matchen vann vi med 4-1, det laget hade väll inte så mkt i turneringen å hämta, i första bytet fick jag dock ett stenhårt rapp över handleden, det slutade med att efter matchen var det flera killar som va tvungna å ta en sväng förbi den enorma hockeyshopen PureHockey för å införskaffa nya klubbor, totalt tror jag kanadickerna slasha av 7-8 stickor för oss :P Dom spelade väll ganska fysiskt med, mycket tacklingar å så hårt tryck på målet men det som va den stora grejjen den här matchen va hur fult dom spela.

Andra matchen förlora vi med 7-6, grymt slapp förlust från våran sida, va som att flera av våra killar inte riktigt ville ta hemjobbet å grovgörat, för överlag så var vi det bättre laget å borde ha vunnit matchen, tror vi vann skotten. De här killarna var lite större å lite bättre än det kanadensiska lag vi mötte i fredags men spelade inte alls lika fult med klubborna. Också det här laget var fransktalande å det blev lite mer som Frankrike/Kanada vs USA därute å en grymt massa trashtalk, något som är sjukt utbrett härborta å en extra krydda till spelet enligt mig. Iaf så han jag med å min andra indianare för säsongen som sedermera skulle leda fram till deras 4-3 mål, fick pucken på egen blå tog den nån meter ner i zon å skulle hitta en helt fri vänsterfw med en diagonalare på bortre röd istället för å lägga den enkla back-till-back, tyckte deras forcheckare fuskade lite på min backpartner dock iaf precis när jag skulle lägga mackan fick jag en lättare slash så passen fick feladdress rakt ut till deras högerfw, okej ingen fara på taket, han ikapp honom, men han fick av ett skott som gick utanför i kortsargen men fick nån skit-studs å ställde vår keeper helt å när deras andra fw va först på pucken blev det ju såklart mål i arslet, jaja lite oflyt å endel slarv från min sida, skit samma, shit happens, jag har redan gått vidare ;D Jag gjorde nån indianare från vänster hörn nere i El Paso med som dock inte blev till nått mål men ändå, man vill ju inte bli kallad indianhövdingen. Men som alla spelskickliga backar (utom Nick Lidström) gör man misstag då å då, det är bara glömma fort, indianare gör jag inte mer än 3 per säsong dock, så möjligtvis har jag en kvar å gö den här sässen men inte mer!

Annars kom jag ur helgen med +5 på två matcher, var riktigt nöjd faktiskt å hade ett stolpskott idag som jag borde fått utdelning på. Iaf har jag fått en låsning i ryggen, axlarna kronglar lite å det tillsammans med den här mystiska influensan lr va det är för skit jag har dragit på mig gjorde att jag ändå var nöjd med hur starkt jag kom upp i de bägge matcherna. Inatt dela jag hotellsäng med en ryss för första gången, från 6 tiden i morse hade jag inte så mkt till täcke så jag satte på mig kläderna sista timmen. Men det är inte varje dag man får dela säng med en äkta ryss så jag ska inte klaga.

Annars hade jag också en riktigt klocka idag på en fransktalande mupp, han hade blicken på sina egna skridskor lr nått då fick han lära sig direkt genom en openice-are från Jögga så han flög å blev liggandes på rygg, alltid lika skönt å höra jublet från det egna båset efter en tackling när nån ramlar, dom är tokiga i sånt, å det ger lite extra energi å intensitet till matcherna, något jag skulle vilja höra mer av i svensk hockey, det tillsammans med trashtalket, där har vi mkt å jobba på!

Annars är den här rinken vi spela på i Marlboro riktig coll faktiskt, har spelat där tidigare när jag i våras deltog i en Showcase-Cup för inbjudna spelare, kallad Beantown Classic. Arenan har iallafall 4 eller 5 rinkar som ligger vägg i vägg, när man kommer in är det en stor hockeyshop till vänster i korridoren, sedan en trappa upp äre som en stor hall, med fönster ut mot alla rinkarna på alla sidor, å en restaurang längst bort. Arenan är som gjord för å ha cuper å turneringar av olika slag å det är perfekt för scouting då dessa kan vandra runt bland rinkarna å kika in alla matcher.

Dethär med showcase-turneringar är ett inslag som alla juniorligor i USA har å det riktar sig till att spelarna ska få bra möjligheter att visa upp sig för college och NHL-scouter som alltid flockas kring dom här eventen. Det är en smart idé å en lite extra krydda från de vanliga helgerna med dubbelmöten mot samma lag.

Världen är väldigt liten, jag träffade på en kille som jag gått med på Fiskens hockeyskola i Furudal med förut, fajtern från Fresno-laget hade tydligen även han fått lämna för honom stötte jag på i en korridor även om han inte hade alltför mycket å säga till mig. Tror inte han gilla svenskar...

Sedan tycker ja det var för himla trevligt att ryssarna vann JVM-Guld, vilken story det blev å alla här pratar nu om hur galna ryssar är efter deras festande å firande efter segern. Bra för hockeyn också att inte Kanada vann igen, det här gynnade nog faktiskt alla andra länder utom Kanada å det är ju bra för hockeyn som sport!

/Jörgen

Jag är lite uttav den där grovjobbaren som chippar ut puckarna till forwards sen får jag inga poäng för mitt slit. Va inne på 5 av 6 mål framåt i den här matchen. Kan se ut ngt sånt här, även om det här va ett av mina blygare byten i matchen!



Boxplay-specialist ;) Dock så vare min backpolare som fick ta ett slagskott i bröstkorgen! :D All cred till Kyle för detta så vi fick åka å byta

/Lidstrom

Ja som jag tidigare berättat är junior- å collegehockey mycket större härborta å högre ansett än hemma i Sverige. I USA har man ett magasin/en tidning som kommer ut månadsvis tror jag, gratistidning om vad som händer i juniorhockeyns värld runt om i staterna. Det är väldigt många ligor å en grymt massa spelare å hålla koll på. Här är en länk till Magasinet http://juniorhockeymagazine.com/publication/?i=54711

Om ni går till "Search" å skriver Martin Jorgensen så ser ni vad dom hittills skrivit om mig :)

Annars ser juniorhockeyligornas indelning ut såhär:

Tier I	United States Hockey League
Tier II	North American Hockey League
Tier III A	AJHL • EJHL • MJHL • NA3HL • NorPac • WSHL
Tier III B	CHA • EmJHL • GLJHL • MetJHL • SEJHL
Independent	CJHL • IJHL

Av tier III ligorna så är EJHL den klart starkaste å lag från EJHL vinner Nationals nästan vartenda år, dessutom skickar EJHL fler spelare till Division 1 College än vad NAHL gör, mest pga att många college ligger i närheten å ligan är därför välscoutad. Inbördes ranking är något i stil med 1. EJHL, 2.AJHL, 3.WSHL, 4.NorPac, 5.MJHL, 6.NA3HL, men det skiljer lite beroende på vem du frågar å från år till år. EmJHL, Empire är farmarligan till EJHL å håller i princip lika hög klass som nedre halvan av Junior A tier III. Det är den enda Junior B ligan som jag har någon speciell koll på men vissa lag är helt okej, dock är det mest riktigt unga spelare där.

Utöver dessa ligor och lag så vet jag att många svenskar spelar i GMHL som är en Independent alltså självständig liga med både Amerikanska å Kanadensiska lag.

Vill man spela ishockey i Kanada så finns det hela 61 ligor (!) att välja bland till skillnad från "bara" :P 16 i USA. Helt sjukt, har ingen superkoll på de olika ligorna i Kanada men några håller riktigt hög klass, å sen vet ju alla att de tre bästa där, de såkallade Major Junior ligorna är proffsligor osv... Dock kan man inte spela på Amerikanskt College efter att ha spelat i någon av dessa tre; QMJHL, OHL eller WHL. Dessa tre är starkare än USHL som är det starkaste i USA. Iaf vad jag har hört, även om jag tror alla USHL-lagen hade kunnat va med å tävla i nån av dom ligorna. USHL jämförs annars Brittish Columbia Hockey League, BCHL, kvalitetsmässigt, å den ligan skickar massor med spelare varje år till D1 College i USA. Collegehockey i Kanada växer för vart år men håller hittills inte i närheten av samma klass som de amerikanska, även om det även där finns massor med bra lag såklart...

/Jögge

Ja, baksida lår kan konsten att krampa, det vet vi alla som utsatt den för extrem fysisk påfrestning, det här var dock inte med min vilja filmat även fast det var sista set :P



Som många känner till var jag i yngre år en het förmåga med instrumenten. Jag älskar fortfarande å spela musik men det har inte funnits utrymmer, eller rättare sagt jag har inte tagit mig tid att hålla på med det så mkt på senare år. Men det var iaf en stor ära å en nostalgisk upplevelse nr jag förra året fick höra av min Köre kompis Eddie Lindholm att min Ungdoms/tonårs-favoritband, iaf ett de jag lyssnade mest på, Stratovarius hade konsert på fryshuset i Stockholm, precis efter våran match eller om det va träning i AXA. Jag tog stolt med mig min käre vän Thom å min inneboende amerikanarpolare i Mercan å drog iväg på ett äventyr. Det hela slutade med att vi åkte vilse massa gånger innan vi hitta fram, så vi missade förbandet å kom i perfekt tid till Stratovarius entrade scenen. Dessutom så hittade vi en bakväg som vi rekommenderades av en kvinna som jobbade i nån reception i närheten av fryshuset att ta som genväg, vilket ledde oss ner till Konsertrummet utan att vi behövde gå förbi betalningen så ingen av oss behövde heller betala för å kolla, Galant! Jag ville ju dock sponsra min atappra idoler så jag köpte en t-shirt samt tog massa gratisaffischer (inte för att de va nån direkt sponsring men...) Kolla in killarnas talang vett ja helt sjukt. De som är så roligt är ju att grabbarna vigt sitt liv åt sin passion, sitt intresse å sin karriär, när man viger sitt liv åt någonting sådär så blir det alltid helt underbara utkommor av detta! Lyssna, se å njut ;)



Dagen då jag verkligen insåg hur små marginaler det är mellan att lyckas å att "misslyckas" inom hockeyns värld. Inse att proffsen är bara människor dom också nåväl ofta talangfulla å har jobbat hårt men lik förbannat bara kött å blod precis som du å jag!  Mina kompisar, Alexander Lagerström, Thom Floqvist, Lukas Kilström, Jonas Engström, Blaz gregorc, Andreas Gröndahl har alla elitseriekontrakt, i den hör matchen lirade tex "Lagge" i första line å tekade mot Foppa, det var sjukt kul å följa från läktarplats, här är lite film från matchvärmningen dom hade efter Hockeygym på morgonen!

Ja som jag tidigare skrivit så tycker jag att iaf vissa delar av USA är mycket merkonservativa än man kan tänka sig. Det hänger lite ihop med att jag tycker man lever kvar i hur vi i Europa så på tron/religion för ca 70-80 år sedan. Det är lite kul när man studerar fenomenet, som vi alla vet så är det ju inte särskilt stor andel av den amerikanska befolkningen som levt i USA särskilt länge, alltså om man ser det ur ett historiskt perspektiv, alltså i princip alla amerikaner är ju invandrare, från olika delar av världen...

Fenomenet som jag vill ta upp i min teori I är inte direkt min teori utan bara en tolkning av saker jag hört som folk berättat med mera. Såhär iaf; När folk som flyttar långväga (invandrare) bosätter sig i ett nytt land, så ser man väldigt allvarligt på eller man kanske ska säga att man vill väldigt gärna behålla å fortsätta med sin kultur å sin religion å seder likadant som där man kom ifrån. Jag tror jag hörde denna teori första gången när det här med hedersmord var på tapeten.

Det var nämligen så att man hade konstaterat att hedersmord var vanligare bland muslimer som inte levde i sina respektive "hemland". Alltså rent teoretiskt så begick det tex mer hedersmord i Sverige än i något land i Mellanöstern, bara för å svamla till med ngt konkret... Detta är ju ytterst lustigt. Men det har sin naturliga förklaring.

Traditioner, religion, kultur allting förändras ju, allting utvecklas, så medans alla invandrare håller fast på sina sätt att fira eller andra saker vad et nu kan vara så förändras hur man gör det i landet man kom från. Resultatet blir att de som inte längre är kvar i sina "hemland" fortsätter, håller stenhårt vid hur man brukade göra, för att sedan om man skulle åka tillbaka dit man kom ifrån inte känna igen sig för att man numera inte gör på det sättet längre.

Det är lite det jag menar med att åka till USA kan på vissa sätt vara att åka tillbaka till Europa på tidiga 1900-talet eller så. Då fortåss beroende på när folket ankom till USA. Därför var det väldigt intressant för mig att gå i kyrkan på julafton å be bordsbön innan man käkar å sådär, för det var antagligen så mina förfäder gjorde exalt likadant hemma i Sverige.

Dessto bedrövligare då det här med hedersmord å sånt som man kanske slutat med i Mellanöstern eller vart men nu kommer ifrån å så håller man fast vid sånna grejjer i topp-moderna I-länder.

Många ekonomiproffessorer förutspår ju att dagens I-länder är framtidens U-länder å tvärtom av massa logiska anledningar som jag inte tänker gå in på i det hr inlägget, min teori har knappast någonting med det å göra men visar ändå p åhur bakvänt allting kan vara...

Tänk dig att du flyttar till Australien med din släkt, du vill fortfarade känna dig svenskt å firar midsommar med stång å sill å nubbe. Du lär dina barn hur man gör i Sverige osv, för att sedan när deras barn eller barnbarn återvänder en vacker dag inte alls kommer känna igen sig då man inte alls längre kör sill å Midsommarstång längre. Vad pinsamt när ingen vet vad man håller på med när man kör igång där med hoppa grodorna å alla bara gapskrattar åt en ;)

Tyvärr så har jag inte kunnat se SVT:s sändningar pga att dom inte har rätten å visa JVM här i USA å i Kanada då TSN samt NHL Network äger rättigheterna. Iaf så är det ju väldigt tråkigt att man inte får höra Chris å Wikegård, de är alltid lika kul, även om jag inte alltid håller med å de inte alltid säger de smartaste å mest intressanta grejjerna så måste man ändå erkänna att dom alltid är grymt roliga å följa, man bjuds alltid på ett mördande skratt å de har ett brinnande engagemang som man önskar många kunde ta efter!

Till exempel Wikegårds kommentar om Derian Hatcher är ju klassisk, "Ett glidande utedass" hahaha. Han har så många fler med tex "scchmakke-bonk" när Lidas avgör OS-finalen. Han har många som jag glömt bort men tyvärr kanske finns det något highlight-klipp på youtube, det måsta jag kolla upp...

Iaf så har jag fått följa Sverige i de flesta matcherna, men med amerikanska kommentatorer osv, vilket dock har varit väldigt lärorikt, ska berätta lite mer senare hur de ser på svensk ishockey osv i det stora hela härborta. Det är facinerande å uppleva hur olika vi traditionellt sett ser på sporten ishockey. Det är väldigt mycket mer en "kampsport"/kroppskontaktssport här borta. Alltså det är mera än man tror, inte bara ett dom gillar att spela fysiskt utan de tycker att det är en så viktig del för å vinna matcher! Ett helt annat synsätt än vad vi har i Sverige.

Tex att passningarna sitter tejp-till-tejp är ganska viktigt för oss i Sverige, att uppspelen är synkroniserade å att man åker skridskor å rör på fötterna i försvarsspelet osv. Inget av detta är särskilt viktigt i USA, visst vil tränarna att man ska sätta pucken på bladet med passningarna men det är inte så farligt om man missar, ingen kommer bli bänkad för en sådan detalj, eller tycka att det skulle kunna vara ens i närheten av lika viktigt som att fullfölja sina tacklingar i forcheckingen, rensa bort motstådare framför målet eller täcka skott.

Idag på matchen så fick vi sågen av vår tränare som tyckte vi spela som kärringar, han uttrycke sig att ishockey är en sport för män å den vinns vid sargerna, han refererade till matchen mellan Kanada å USA dagen innan å mena på att vi motsvarade USA i den matchen. Andra matcher kan man få höra att vi förlora idag för att det andra laget täckte mer skott än oss. Hur ofta är det den stora anledningen som tränarna tar upp efter en förlust i Sverige, ja tämligen sällsynt enligt mig.

Jag säger inte att det ena sättet att tänka är bättre eller sämre än det andra tvärtom så tycker jag det är roligt å jag glädjer mig åt att ha fått chansen å uppleva så två olika världar. Såklart är det mkt som är detsamma men jag tycker att sporten är väldigt annorlunda faktiskt, å speciellt hur man ser på spelet å på olika spelare kan göra mig tokig ibland.

Jag vet att jag sagt det här till mina kompisar många gånger men det åkte över en hel hop med svenskar för å spela på den här sidan i år, inom juniorhockeyn då det vill säga. En av de som åkte över å som jag bodde ihop med i Fresno var Markus Palmberg, från Rättvik i Dalarna, spelades för IFK Ore, http://www.eliteprospects.com/player.php?player=33813    Enligt mig den enskilt skickligaste forwarden vi hade i Fresno, offensivt alltså. Varför skulle man ens komma på tanken att trejda iväg sin skickligaste forward ? Jag har inte förstått varför än, men tydligen så va den enda anledningen Markus fick ut av tränarna att han var för liten :O ? Å då är grabben inte nån minilirare alls, jäkligt tuff för sin storlek, inte rädd å smälla på å det fanns andra i laget som var minst lika små men helt utan samma talang. Jaja, ska förklara mer om hur jag tror att man ser på spelare här, även om det inte är logisk alla gånger enligt mig. Kolla statsen på Markus så får ni en bekräftelse på att han är duktig, å att han inte skulle platsa i den näst högsta juniorligan i USA, NAHL, är för mig en omöjlighet hur olika hockey det än är... Han åkte senare hem efter att ha blivit trejdad en andra gång från laget Corpus Christi men har ju haft en jättekul säsong såhär långt med Ore ändå.


Sen lurar man sig på att de amerikanska spelarna ofta har en fruktansvärt ful stil på isen, alltså dom bryr sig i allmänhet mindre hur dom ser ut på isen, samt att de tycker helt andra saker ser bra ut också såklart. Amerikanerna tycker ju att vi Europeer har ful stil på isen å det kanske är till vår nackdel litegrann med ?

Skulle kunna göra en lista med namn på svenska lirare som åkt hem efter att ha blivit trejdade osv, alla bra spelare, men av hänsyn till dem så kommer jag inte göra nån sån lista nu iaf, eftersom jag heller inte vet hur allt gått till, några kanske tillochmed bara fick hemlängtan!? Även om jag har svårt å tro det...

JVM då, ja det är ganska stort här i USA, växer väl precis som i Sverige men tror det har en lite starkare ställning traditionellt sett här ändå med tanke på att man mycket hellre ser på "ungdomsidrott" häröver än hemma. Ta en liga som Superelit hemma, det går ju inge folk å ser på dom matcherna normalt sett, även fast det är där alla stora talanger spelar, alla kommande NHL-proffs å de bästa juniorerna normalt sett. Det är ju grym hockey å titta på, naiv, skicklig hockey. Häröver är det helt annorlunda, College å de högsta juniorerna får ju grymt mkt mer publik än tex 3e-ligan för seniorer, vem vill se trötta seniorer när dom kans se de skickligaste unga hungriga 17-24-åringarna? De som kommer vara NHL-stjärnor i framtiden.

Sverige har iaf ett väldigt högt ansett hockeykunnande häröver, det märks att vi haft många framgångsrika här i NHL osv, å de finns en utbredd respekt för svensk hockey, även om man fortfarande hör här å där att vi spelar som tjejer...

Jag hoppas nu iaf att Ryssland vinner alltihopa, det skulle ju bli den bästa storyn enligt mig, sen bllire ju roligare om inte Kanada vinner vartenda år, det gör ju att andra nationer också ser att man kan vinna å vill utvecklas vidare...

Sen nu får vi ju se hur det går i bronsmatchen. Jag ber ju för att juniorkronorna tar sig samman å vinner för annars kommer jag få ett helvete de närmaste veckorna!

/Jögga

Jag brukar få ta mycket skit för min dialekt å mitt uttal vardagligen men ändå  ligger jag i lä om man jämför med den här killen, grymt skön seger btw :D

Så slapp man höra hur dåliga Sverige är också, alltid en lättnad :P

(Detta är inlägg 1 bland de tre dödssynderna)
Ja, faktiskt så är USA i mångt å mycket konservativare än vad iaf jag hade fått uppfattningen om genom filmer osv. Tex mina närmaste amerikanska vänner, bröderna McNamara gick/går alla på skola med bara killar. Highschool, precis som å gå gymnasiet i Sverige. Jag har många kompisar där dom hade slipstvång och skoluniform osv med. På alla hemmamatcher måste vi ha skjorta, kostym å slips, så har det varit i alla tre lagen jag spelat för å så är det tydligen överallt när man blivit så gammal att man kommit upp på juniornivå. Det känns faktiskt jäkligt proffsigt å man känner sig stilig å förberedd när man tar på sig kostymen. Nu äre ju kanske lite fjantigt om man inte har ngn publik men om man har en 1000-3000 åskådare som man har atograf-skrivning å fotografering med efter matcherna lr som i El Paso där man tillochmed hade en skate med fansen efter hemmamatcherna där de fick chansen å testa åka skridskor tillsammans med spelarna osv...

Det här med kostym är ngt jag tkr borde införas i Sverige, när min egen karriär är över och jag tar över att lag själv ska jag införa det. Sen tycker jag det är konstigt att dem inte har det ens i elitserien, visst det kan ju va lite överflödigt att köra kostym om man ska iväg på match i J20 div.1 regional men proffsen som har fans tycker man ju borde köra med det. Det ger ju lite stil å finess.



Tillbaka till ämnet; jo, jag har mött många konservativa människor, det är lite så att man inte klär sig hur som helst, man håller sig helst inom ramarna för vad som anses passande. Istället för protestantisk kristendom så som vi i Sverige övergick till efter att Martin Luther upplyst oss så har dom kvar den Katolska kristendomen som dominant tro här i USA, iaf bland dom jag har träffat, jag tror det går fler i kyrkan här än hemma i Europa. Detta är ett fenomen som jag kommer att presentera i kommande inlägg, Teori Religion&seder lite senare!

En annan detalj som jag påminns om dagligen är att alla killar här i USA är omskurna. Det har man ju knappast läst om i skolan där man väll bara fick veta att det var vanligt inom Judendomen å inom Islam, eller var det jag som inte payade tillräckligt med attention under religionstimmarna? De va ju trotts ett av de få ämnen som jag gick ut med bara VG efter gymnasiet...

Omskärningen sker när pojkarna är spädbarn å när jag frågar dom vad anledningen är till detta så säger dom att de är renare. Tja, det är ju deras uppfattning, tvätta sig kanske!?? :O Iaf så är jag å den andra importspelaren i laget, en ryss, de enda som har skinnet i behåll så att säga å det sågas hejvillt bland övriga lagmedlemmar, den har fått namnet Anteater, därav rubriker, vilket betyder myrslok, ja det är vad dom tycker att det ser ut som :P Dom tycker det ser äckligt ut med allt skinnet men dom skulle grymt gärna vilja kunna göra piss-bomber så dom är också grymt avundsjuka.

Skämt som;
- " Hey, Marty"
-Yes, what do you want?
-Did you ever stick the anteater into an anthill (myrstack)?

Sen rågarvar dom ikapp bakom mig, högt som fan å tycker det är skitkul.

Jag garvar väll inte direkt men jag ler å inom skrattar jag åt hur sköna dom är. Svarar nått i stil med.

-No, no I haven't actually.

Det är också så att jag tycker att man är lite mer könsdiskriminerande här borta. Lite mer att tjejer har sina jobb å killar har sina, samt plats i hemmet å så vidare. Jag känner tillochmed ett par familjer där mamman inte har något jobb utan bara går hemma å är hemmafru. Hur ofta händer det i Sverige numera? Jag tycker att jag upplever att folk har mer respekt för de som är äldre häröver, mer respekt för poliser å kanske lite mer gayfobi än en medelsvenson även fast det skojjas en hel del bland grabbarna i hockeylaget. Detta är ju dock bara min åsikt.

Iaf så hitta jag på ett nick för grabbarnas kala flottstångar, jag kallar det för acorn, "Shut up fucking acorn", (ekollon).

Sen Obama blev president så har ju inte direkt amerika eller världens ekonomi blomstrat direkt, man kan säga att Obama inte direkt fått de bästa förutsättningarna, men jag tycker det är lite synd för många är nu av uppfattningen att det aldrig nånsin igen kommer att bli framröstat en svart president, bara för han har gett mycket pengar å förmåner till invandrare osv... Men om det i nästa dödssynd.

Grabbarna är ju på mig mycket om att de amerikanska tjejerna kommer bli rädda för min anteater, nu vet jag inte om det stämmer men man kan ju fråga sig vad tjejerna i allmänhet har för uppfattning i ämnet, skinn eller icke skinn så att säga, vore ju kul om vi kunde få lite kommentarer här på det här inlägget å skapa lite debatt så kan vi ju använda det till framtida forskning å rådgivning...

Jag har ju svårt å väga för å nackdelar här själv eftersom jag alltid har å kommer köra den naturliga vägen, men det mest uppenbara som kommer till mig å troligen många andra är ju att Jänkarna kan ju inte alls få lika bra skinnrull iaf!

Andra nackdelar med kalt ollon kan j tex vara, lättare för infektioner, å skador såklart. Dessutom måste det ju vara väldigt känsligt, men det lär väll härdas efter ett tag. Sen själva genomförandet tycker man ju är lite hemskt i sig...

Nackdelar med att gå den naturliga vägen (fördelar för acorn), ska väll då i så fall va att det är smutsigare då, men jag tycker detta måste ju mest va när grabbarna är små å inte tvättar sig ordentligt osv, sen när man blitt vuxen är väll det en ganska naturlig grejj kan ja tycka. Om det nu ser lustigt ut också vilket dom menar på så får väll det anses som ett minus med då, även om jag tycker det är aningen långt å gå å göra en sån grejj för utseendet, speciellt på ett ställe man kanske inte flashar med alltför ofta... Funktion osv låter jag vara osagt (oskrivet), eftersom jag inte är rätt man å bedömma.

Ja, det här inlägget blev kanske lite tråkigare änn  jag hade tänkt mig men det har sin förklaring i och med att jag inte känner mig hundra idag, har plågats av riktigt konstig yrsell å huvudvärk! (?) aldrig hänt förut. Skum sjukdom lr va det nu är, har inte direkt nåra symptom i övrigt, nästan så man undrar om jag påverkats av grannens jävla brassrökande här intill...

Vad var då dödssynden? Jo, att prata å diskutera om sex (snoppar) öppet, det är ju lite tabubelagt, de anses ju lite privat å det kan jag ju respektera osv. Men dels ville jag förmedla lite goda skratt å dessutom ville jag på lite typisk amerikansk manér hålla den här bloggen öppen å inte alls så där typisk tyst å tillbakadraget svenskt som jag kanske i normala fall är.

Mera dödssynder kommer inom kort så håll ut, nu ska jag kika Two and a half men å sen försöka sova bort yrseln innan det är back-to-back match mot Springfield Pics imorrn, dagens match förlora vi klantigt i slutminuterna efter att vi själva tagit time out vid ställningen 4-4. Matchen sluta 6-4 efter några turnovers med mera för den som va intresserad. En annan gjorde mest va jag behövde å bidrog inte så mkt med tanke på yrseln.

Imorrn ska det bli andra bullar.

/Myrsloken