Upptäckten!?
På vägen hem från Massachusetts idag så kom jag på en 4e svaghet jag har som människa!!! Fan, jag som har varit övertygad i flera år att jag bara har tre. Det va iaf när jag sjöng med låtarna på radion som jag kom på migsjälv, "Helvete, jag kan ju inte sjunga, det är ju en fjärde svaghet!"
Men jag vägrar utvidga min svaghets-reportoar, jag måste lära mig sjunga, för det är ju så, om du börjar acceptera att du har flera svagheter så kommer det ju komma fram nya hela tiden, det går ju inte! Dessutom sa min lagkamrats flickvän att jag hade sångröst som en ängel :) Hon va nog inte ironisk heller, hon tkr om mig det vet jag!
Jag saknar att spela musik här i USA, lite tråkigt äre ju att nu i år när jag har all tid i världen får å sitta å klinka på gitarren osv så har jag ingen tillgång till nå instrument!
När jag va 12-13 så gjorde jag det briljanta valet av karriär, istället för att bli rockstjärna som jag länge hade funderat på så tänkte ja istället bli ishockeyproffs, min lillvuxna hjärna resonerade som så att det var för mycket skit inom musik-branschen, dom håller ju bara på å super å tar droger å så klär dom sig som uteliggare fult som fan ofta, även om det kan se tufft ut ibalnd. Nej musik-stjärna är nog inget för mig tänkte jag, jag blir hockeyproffs istället :D
På den vägen äre... Jag kan gapskratta högt åt migsjälv när jag tänker på att dom där tankarna var helt seriösa å genomtänkta, rockstjärnor dom håller sig ju inte i form, droger, nej sådär vill inte jag leva, haha, som att man va tvungen å knarka bara för att man va duktig på musik :P
Jaja, ibland undrar jag hur bra jag hade kunnat varit om jag hade lagt ner ens hälften så mkt tid på musiken som jag gjort på hockeyn. Det kommer jag ju aldrig få veta, men mitt smarta lilla 13 åriga huvud hade ju förståss räknat ut att musik kan du ju hålla på med hela livet, hockeyproffs kan du ju bara hålla på med till 40-års åldern. Så när jag har varit klart hockeyproffs så ska jag bli rockstjärna! Så vad det dilemmat löst!
Fast kan jag sjunga, eller, nej, jo, nja, kanske ?
Men jag vägrar utvidga min svaghets-reportoar, jag måste lära mig sjunga, för det är ju så, om du börjar acceptera att du har flera svagheter så kommer det ju komma fram nya hela tiden, det går ju inte! Dessutom sa min lagkamrats flickvän att jag hade sångröst som en ängel :) Hon va nog inte ironisk heller, hon tkr om mig det vet jag!
Jag saknar att spela musik här i USA, lite tråkigt äre ju att nu i år när jag har all tid i världen får å sitta å klinka på gitarren osv så har jag ingen tillgång till nå instrument!
När jag va 12-13 så gjorde jag det briljanta valet av karriär, istället för att bli rockstjärna som jag länge hade funderat på så tänkte ja istället bli ishockeyproffs, min lillvuxna hjärna resonerade som så att det var för mycket skit inom musik-branschen, dom håller ju bara på å super å tar droger å så klär dom sig som uteliggare fult som fan ofta, även om det kan se tufft ut ibalnd. Nej musik-stjärna är nog inget för mig tänkte jag, jag blir hockeyproffs istället :D
På den vägen äre... Jag kan gapskratta högt åt migsjälv när jag tänker på att dom där tankarna var helt seriösa å genomtänkta, rockstjärnor dom håller sig ju inte i form, droger, nej sådär vill inte jag leva, haha, som att man va tvungen å knarka bara för att man va duktig på musik :P
Jaja, ibland undrar jag hur bra jag hade kunnat varit om jag hade lagt ner ens hälften så mkt tid på musiken som jag gjort på hockeyn. Det kommer jag ju aldrig få veta, men mitt smarta lilla 13 åriga huvud hade ju förståss räknat ut att musik kan du ju hålla på med hela livet, hockeyproffs kan du ju bara hålla på med till 40-års åldern. Så när jag har varit klart hockeyproffs så ska jag bli rockstjärna! Så vad det dilemmat löst!
Fast kan jag sjunga, eller, nej, jo, nja, kanske ?
Kommentarer
Postat av: Jesper
Den där tonårsrösten har nog utvecklats till något fantastiskt. Om den inte har det kan du leva på studioinspelad musik och din utstrålning... rösten är inte viktig när man ser ut som en rockstjärna redan :D
Trackback
