Konsten att vila sig sjuk
På mina två tidigare säsonger sen jag lämnade Köping Hockey så har jag lyckats med att bara missa en match. Har ingen koll på hur många jag missa pga skada lr sjukdom innan men tror inte det var många ens då. Det är väll inte alltid så ska tilläggas i att jag alltid hållit mig helt frisk lr att jag aldrig haft ont nånstans. Jag har bitit ihop även om man haft lite ont i knäet lr axeln, eller vart snorig som en gnu.
Det är inte alltid det smartaste. Ibland kanske det är bättre att avstå å sen komma tillbaka å vara 100 % när man väl är därute. Grejjen som kan sätta dig i skiten är ju att om du biter ihop för mkt, går ut där å spelar, tex med en skadad handled som ingen vet om, då tror dom du är så dålig, bara för att du är det, fast egentligen skulle du göra mkt bättre ifrån dig om du inte hade ont i handleden. Ja, ofta kan det vara smartare att bara ta ett par dagar off, så att tränare å medspelare alltid ser dig från din bästa sida.
Men så fungerar inte jag jag har alltid pressat migsjälv att gå till träningen å här i USA kallar dom oss svenskar för sissys, fjollor som stannar hemma för vi har en snorkråka i näsan. Så det skulle inte vara så kul att behöva ringa å säga att man är sjuk till nån av coacherna...
Nu i år är första gången som jag egentligen har lite tid över, har ju alltid gått i skolan innan och har aldrig haft tid å vila, alltid haft många järn i elden å mkt på gång. Trotts det har jag alltså hållit mig frisk, även om jag ibland känt mig som ett levande lik påväg till morgonträningarna kl 7. Men sen tror jag att man lite gammaldags tänk ni vet, kan träna bort förkylningar ibland, åtminstone om man tränar sen äter bra å sover ordentligt, jag har flera ggr kännt mig som att jag är totalförkyld å kommer få feber å grejjer men sen har jag kört stenhårt på träningen å så har allt slem löst upp sig å man får ut skiten ur kroppen. Man ska passa sig för å tänja på gränserna dock.
Det här med att bli sjuk å vara en stjärna i laget är ju också en sak men att bara vara en spelare som inte anses jätteviktig för laget i stort kan det ju bli förödande att vara sjuk för då kan man räkna med att inte va med i lineupen nästa match, vs att va en stjärna då kan man ringa tränaren 3 timmar innan match å säga att man är redo så får man vara med... Jag har väll aldrig varit den där stjärnan, iaf inte sen typ U16 eller nått då vi inte hade speciellt mkt folk å gå på osv, så jag har ofta kört en "viloträning", det va nån som lärde mig, tror det var på nån camp, alltså om man känner sig halvsjuk å snorig gå ut på träningen å ta det lugnt "Just go through the motions", ligg rätt i banan, ta dig tid å sätt alla pass på bladet, spela enkelt å glid bara med i övningarna. På det viset kommer tränaren inte peta dig, förhoppningsvis är du också tillräckligt frisk för å spela riktigt bra på matchen. Viloträningar får man inte ha för ofta dock utan bara nån lr ett par ggr per säsong för annars skapar man ju dåliga vanor genom att inte ge allt därute varje träning...
I år har jag alltså haft ett lugnare schema än någonsin, har kunnat vila mkt mkt mer än vanligt, ändå har jag haft mer skador å sjukdomar i år än på länge, jag har brutit handen, varit sjuk en 4-5 gånger å gjort illa axlarna å ryggen. Jag tror i många fall att det inte är så bra att bli för inaktiv, tror att lathet skapar lathet å att man slappnar av för mkt går ju inte på isen, sen tror jag också att engagemang å initiativ skapar i sin tur att man hela tiden vill göra mer vilket är anledningen tillatt människor kan bli utbrända...
Hitta medelvägen är nog bäst, lr att vara där precis under utbrändhetsnivån :)
/Jugga
Det är inte alltid det smartaste. Ibland kanske det är bättre att avstå å sen komma tillbaka å vara 100 % när man väl är därute. Grejjen som kan sätta dig i skiten är ju att om du biter ihop för mkt, går ut där å spelar, tex med en skadad handled som ingen vet om, då tror dom du är så dålig, bara för att du är det, fast egentligen skulle du göra mkt bättre ifrån dig om du inte hade ont i handleden. Ja, ofta kan det vara smartare att bara ta ett par dagar off, så att tränare å medspelare alltid ser dig från din bästa sida.
Men så fungerar inte jag jag har alltid pressat migsjälv att gå till träningen å här i USA kallar dom oss svenskar för sissys, fjollor som stannar hemma för vi har en snorkråka i näsan. Så det skulle inte vara så kul att behöva ringa å säga att man är sjuk till nån av coacherna...
Nu i år är första gången som jag egentligen har lite tid över, har ju alltid gått i skolan innan och har aldrig haft tid å vila, alltid haft många järn i elden å mkt på gång. Trotts det har jag alltså hållit mig frisk, även om jag ibland känt mig som ett levande lik påväg till morgonträningarna kl 7. Men sen tror jag att man lite gammaldags tänk ni vet, kan träna bort förkylningar ibland, åtminstone om man tränar sen äter bra å sover ordentligt, jag har flera ggr kännt mig som att jag är totalförkyld å kommer få feber å grejjer men sen har jag kört stenhårt på träningen å så har allt slem löst upp sig å man får ut skiten ur kroppen. Man ska passa sig för å tänja på gränserna dock.
Det här med att bli sjuk å vara en stjärna i laget är ju också en sak men att bara vara en spelare som inte anses jätteviktig för laget i stort kan det ju bli förödande att vara sjuk för då kan man räkna med att inte va med i lineupen nästa match, vs att va en stjärna då kan man ringa tränaren 3 timmar innan match å säga att man är redo så får man vara med... Jag har väll aldrig varit den där stjärnan, iaf inte sen typ U16 eller nått då vi inte hade speciellt mkt folk å gå på osv, så jag har ofta kört en "viloträning", det va nån som lärde mig, tror det var på nån camp, alltså om man känner sig halvsjuk å snorig gå ut på träningen å ta det lugnt "Just go through the motions", ligg rätt i banan, ta dig tid å sätt alla pass på bladet, spela enkelt å glid bara med i övningarna. På det viset kommer tränaren inte peta dig, förhoppningsvis är du också tillräckligt frisk för å spela riktigt bra på matchen. Viloträningar får man inte ha för ofta dock utan bara nån lr ett par ggr per säsong för annars skapar man ju dåliga vanor genom att inte ge allt därute varje träning...
I år har jag alltså haft ett lugnare schema än någonsin, har kunnat vila mkt mkt mer än vanligt, ändå har jag haft mer skador å sjukdomar i år än på länge, jag har brutit handen, varit sjuk en 4-5 gånger å gjort illa axlarna å ryggen. Jag tror i många fall att det inte är så bra att bli för inaktiv, tror att lathet skapar lathet å att man slappnar av för mkt går ju inte på isen, sen tror jag också att engagemang å initiativ skapar i sin tur att man hela tiden vill göra mer vilket är anledningen tillatt människor kan bli utbrända...
Hitta medelvägen är nog bäst, lr att vara där precis under utbrändhetsnivån :)
/Jugga
Kommentarer
Trackback
