Segerns sötma vs Förlustens förargelse
Har precis kommit hem från helgens roadtrip till Marlboro Massachusetts, dit vi begav oss till deras fina multiarena för andra helgen i rad. Den här gången var det vanliga ligamatcher som gällde mot ligans 3e bästa lag Boston Jr Bruins. I våras var jag över å spelade en turnering som jag blev inbjuden till genom mina vänner McNamaras och då spelade jag med stora delar av Bruins-laget, två av spelarna har jag dessutom blivit kompis med å deras familjer genom att dom umgås med Jack å hans familj. Det är alltid lite annorlunda å spela mot spelare man känner, lag med nära vänner på motståndarbänken å deras familjer på läktarn. Ja, det är lite extra kul ibland. Precis som ett derby ofta är lite roligare än en vanlig seriematch.
Den här helgen fick jag känna på "förlustens förargelse", det va en sån där helg som man kan ha om man spelar med ett bottenlag. Som ett bottenlag när man ska möta serieledaren lr ett av de allra bästa lagen som man vet att man på pappret ska loosa mot i stort sett varje gång, men som man också vet att, dom är bara människor dom med, å om alla i laget verkligen ger allt, spelar smart, lite sköna studdsar å dommarn är på rätt sida så kan allt hända. 3e matchen jag spelade här i Albany med CD mötte vi just Jr Bruins å spelade en otroligt jämn match hemma. Vi förlorade med 4-3 där vi släppte in sista i slutminuterna, man kan säga att det va tillfälligheter som avgjorde å att vi lika gärna hade kunnat vunnit matchen, men vinnande lag brukar ofta få med sig segern ur sånna här matcher å i det långa loppet kan man väll anse att det kanske inte riktigt är tillfälligheter även om det känns så i stundens hetta.
Iaf så är man ju alltid hoppfull, varje match ska ju spelas, å man startar ju 0-0. Den här helgen va en sån där helg när vi inte alls ens var nära att vinna dock. En helg där man tycker att man sliter å sliter men inte får med sig varken tur lr domslut. Det är altid lika tungt när man vet att vi kan så mkt bättre men av nån anledning så blir det bara som ett bevis för folk att det "är" klass-skillnad mellan lagen. Lördagsmatchen förlora vi med 7-2, jag var -3 eller något liknande å tkr jag kunde ha stoppat minst två av målen jag va inne på bakåt. Tex gjorde dom mål på en 2-1:a mot mig där jag visste, jag såg att killen skulle passa över å la mig för å ta bort passningsvägen, men på nått jäkla sätt slankt passen igenom min kropp, vet inte om jag va nån hundradels sekund får sen ner eller om den hitta nån konstig lucka under magen, men det är ju så typiskt... Vi vann skotten i andra perioden men, till skillnad mot dom så förvaltade vi inte alls våra lägen. förlorade skotten totalt med 41-29 eller ngt sådant.
Jaja, skam den som ger sig, grymt revansch-sugen å peppad inför dagens match då jag alltid gillar matcherna mot de bästa lagen mest. Även om man vet att det kommer bli tufft så öre precis det som jag gillar, ju större utmaning dessto roligare tycker jag det är, det gäller det mesta. Att lyckas med det "omöjliga" är det bästa jag vet, det kan jag leva för ibland... Men, inte heller idag var vi tillräckligt på tårna, Bruins kom ut heltaggade som om de hade käkat taggtråd å vi hade fullt upp med att freda egna kassen i 1a perren. Sen kom vi aldrig in i matchen, dom kontrollerade i stort sett hela tillställningen å vi forlorade tillslut med 4-0. Jag var -1 idag å hade en 2 minutare för slashing. Är ändå lite mer nöjd idag än igår, kom igång riktigt bra med det fysiska spelet å vann mkt närkamper, även om jag inte dödade ngn därute direkt, det offensiva spelet lämnade dock mkt övrigt att önska, hade inte mkt mer än ett par bra första pass att skryta med.
Imorgon spelas den årliga EJHL Allstar-game. Också detta uppe i Boston området, bara en spelare från vårt lag blev uttagen, målvakten Brian Robbins. Vi önskar honom och resten av laget i Northern Conferense lycka till!
Den här helgen fick jag känna på "förlustens förargelse", det va en sån där helg som man kan ha om man spelar med ett bottenlag. Som ett bottenlag när man ska möta serieledaren lr ett av de allra bästa lagen som man vet att man på pappret ska loosa mot i stort sett varje gång, men som man också vet att, dom är bara människor dom med, å om alla i laget verkligen ger allt, spelar smart, lite sköna studdsar å dommarn är på rätt sida så kan allt hända. 3e matchen jag spelade här i Albany med CD mötte vi just Jr Bruins å spelade en otroligt jämn match hemma. Vi förlorade med 4-3 där vi släppte in sista i slutminuterna, man kan säga att det va tillfälligheter som avgjorde å att vi lika gärna hade kunnat vunnit matchen, men vinnande lag brukar ofta få med sig segern ur sånna här matcher å i det långa loppet kan man väll anse att det kanske inte riktigt är tillfälligheter även om det känns så i stundens hetta.
Iaf så är man ju alltid hoppfull, varje match ska ju spelas, å man startar ju 0-0. Den här helgen va en sån där helg när vi inte alls ens var nära att vinna dock. En helg där man tycker att man sliter å sliter men inte får med sig varken tur lr domslut. Det är altid lika tungt när man vet att vi kan så mkt bättre men av nån anledning så blir det bara som ett bevis för folk att det "är" klass-skillnad mellan lagen. Lördagsmatchen förlora vi med 7-2, jag var -3 eller något liknande å tkr jag kunde ha stoppat minst två av målen jag va inne på bakåt. Tex gjorde dom mål på en 2-1:a mot mig där jag visste, jag såg att killen skulle passa över å la mig för å ta bort passningsvägen, men på nått jäkla sätt slankt passen igenom min kropp, vet inte om jag va nån hundradels sekund får sen ner eller om den hitta nån konstig lucka under magen, men det är ju så typiskt... Vi vann skotten i andra perioden men, till skillnad mot dom så förvaltade vi inte alls våra lägen. förlorade skotten totalt med 41-29 eller ngt sådant.
Jaja, skam den som ger sig, grymt revansch-sugen å peppad inför dagens match då jag alltid gillar matcherna mot de bästa lagen mest. Även om man vet att det kommer bli tufft så öre precis det som jag gillar, ju större utmaning dessto roligare tycker jag det är, det gäller det mesta. Att lyckas med det "omöjliga" är det bästa jag vet, det kan jag leva för ibland... Men, inte heller idag var vi tillräckligt på tårna, Bruins kom ut heltaggade som om de hade käkat taggtråd å vi hade fullt upp med att freda egna kassen i 1a perren. Sen kom vi aldrig in i matchen, dom kontrollerade i stort sett hela tillställningen å vi forlorade tillslut med 4-0. Jag var -1 idag å hade en 2 minutare för slashing. Är ändå lite mer nöjd idag än igår, kom igång riktigt bra med det fysiska spelet å vann mkt närkamper, även om jag inte dödade ngn därute direkt, det offensiva spelet lämnade dock mkt övrigt att önska, hade inte mkt mer än ett par bra första pass att skryta med.
Imorgon spelas den årliga EJHL Allstar-game. Också detta uppe i Boston området, bara en spelare från vårt lag blev uttagen, målvakten Brian Robbins. Vi önskar honom och resten av laget i Northern Conferense lycka till!
Kommentarer
Trackback
