Genetik vs Trägeln
Jobbar på betonghandlederna i köket, tilläggas ska att jag gör det efter att precis ha avslutat en mördarpass (rygg/dra/biceps) på gymmet. Jag tror att när man ökar styrkan och/eller muskelmassan så äre väldigt viktigt att man håller igång med tekniken så den inte försämras, man måste alltså lära de "nya" muskelfibrerna att röra sig koordinerat såsom i klubbtekniken. Bland annat därför dribblar jag en enorm massa träkula, så att jag med gott samvete kan köra massvis med biceps på gymmet :D haha nja inte riktigt så men in princip ;)
Jag känner en massa träglar så utmannar mig inom olika områden såsom; löpning, kondition, styrka, snabbhet spänst, rörlighet, teknik. För å ta några exempel;
Jens Ljunggren: mkt bättre kondis än mig,
Gustav Lindgren: tar otroliga mängder mer än mig i benböj ca 190 !?!!
Paul Eriksson: Tar inom det mesta utom styrka å skott förmodligen när det gäller trägelegenskaper, kanske den hårdast tränande/seriösate trägel jag någonsin mött dock med konkurrens från andra av mina närmaste vänner...
Linus Rundgren: Snabbhetens konung, grymt stark också, hockeyn svar på Usain Bolt
Sebastian Nykvist: Smidig som ett lejon, också extremt fin skridskoåkning
Erik Öhling: lite större å flashigare på beachen än mig ;) än så länge... Måste dock erkänna att den jäveln i vissa fall även är starkare än mig, tog mig i armbrytning på midsommar! Svider fortfarande, revansch i sommar! En av de mest seriösa/kunniga vad gäller muskelbyggnad på gymmet, den elogen måste jag ge honom.
Jack McNamara: Otroligt ettrig å vinner mkt närkamper/stark på pucken å bra klubbteknik, även han jobbar hur hårt som helst
Jonas Engström: Jonas har ett grymt skarpt sikte, sniper, quick release å rätt hårt...
Lukas Kilström: Grym över häckarna, alltså tar mig i spänst, kunde säkert blivit längdhoppare lr nått, bra timing i tacklingarna med!
Fredrik Gunnarsson: Otroligt råstark men samtidigt uthållig, utan att vara för "bulkig" alltså se stor ut. Sjuk mix där mellan uthållighet å styrka.
Okej det här var bara några av de största träglarna jag känner, känner många fler men här ser vi tydliga exempel på hur dessa individer enkelt vinner mot mig inom olika områden. Det jag vill komma till är att av alla träglar jag mött vet jag ingen som dribblar lika mkt träkula å andra slags bollar å puckar som mig. Tillbringar åtskilliga timmar åt det dessutom under sommarn, massvis med skott på ranchen därhemma. Med detta påstår jag inte att jag har dom bästa "händerna", långt ifrån. Jag skulle nog kunna leka skjortan av idel NHL-lirare med träkulan, men när det sen kommer sig ut på isen, med utrustning å när man inte kan stirra rakt ner i golvet längre så äre en helt annan femma. Jag har jobbat upp en otrolig snabbhet och koordination med träkulan, de som känner mig sen tidigare, vet att jag fått med mig en otrolig koordination och snabbhet från allt trummande i unga dagar, något som till skillnad från klubbteknik föll sig helt naturligt för mig, jag hade aldrig nån lärare men blev fort väldigt duktig på trummorna, det bara kom, som om det redan fanns inom mig. Märkligt hur det där fungerar ibland... Sen knattrar jag ju med fingrarna hela dagarna i olika takter jag har inne i huvet så mina medmänniskor blir tokiga ibland, det är ett av de två ticks som jag vet om att jag har. Det andra är att gnugga näsan, vilket många av mina kompisar gillar att ha kul åt...
Iaf så har det aldrig fallit sig naturligt för mig att finta bort motståndare i en-mot-en-situationer. Ni vet så som det bara föll sig naturligt att jag kunde spela trummor. Jag har inte den där personifierade finten som vissa har, som dom oftast inte alls har tränat på utan som bara fanns där, kommer med några exempel här nedan;
Dejan Kostic: Kanske den allra tydligaste å mest klassiska tillsammans med Kent Nilssons "Foppa-dragning" är Dejans såkallade pausfint, helt sjukt å beskåda, ser inte alltför mkt ut för världen, men den kommer naturligt i matcherna å funkar i princip varje gång. För dom som inte sett Dejan spela så gjorde Peter Forsberg något liknande i ett klassiskt möte med Finland på tidiga 90-talet då han pausfintar ett slagskott för att frysa målvakten och sedermera åka runt honom å lägga in pucken i tom kasse. Dejan höjjer inte klubban för slagskott vilket är än mer anmärkningsvärt men lyckas ända frysa motståndaren för att sedan gå runt denne, i en naturlig rörelse.
Jerker Permats: Jerker har den där naturliga, klassiska virknåls-dragningen, som vissa även kallar för "hårnålen". Inget jag tror Jekke har tränat på speciellt mkt utan den har nog kommit från ryggmärgen automatiskt, ungefär som mitt trummande...
Thom Flodkvist: Flodan har också något som jag vill påstå är en personlig dragning/genetiskt sådär automatiskt betingad, det är hur han kommer åkandes mot dig å sedan kan tvärställa åkrikningen med att i princip rotera 90 grader med fötterna å sedan kliva förbi en med en liknande virknål som Jerker Permats använder eller en "klubba-gricka"
Alexander Lagerström: Har en helt otroligt snabb "klubba-gricka" från höger till vänster. Ofta kan han dessutom göra den även fast han i princip har maxspeed på rören. Han håller ut på sin forehand sedan "swop" så drar han den mellan klubban å skridskorna på motståndaren å försvinner på insidan om han kommer in på högerkanten.
Henrik Zetterberg: Patrik Cehlin gjorde en sådan, som även Patrik Berglund gjorde med 87er i JVM i Leksand/Mora, nu under JVM i Buffalo. Det är en kvick inbrytning tillsammans med en klubba-gricka som övergår i ett direktskott högt. sitter ofta i bortre kryss, Cehlins satt dock i närmsta. Alltså pucken läggs under klubban på motståndaren för att sedan snabbt avfyra i inbrytningsmomentet.
Pavel Datzyuk: Alla vet vi vad Datsyuk-finten är speciellt lurar han målvakter i frilägen med denna å är en fint som är otroligt svår att genomföra rent teksikt på ett så naturligt sett som Datzyuk. Iallafall är det tydligt hur den bara sitter där för Pavel, behöver inte förklara utförandet närmare, eftersom ni troligen alla vet vad jag pratar om...
Jens "Lillmozart" Andersson: Ytterligare en sån här råskön naturbegåvning en-mot-en. Har en riktigt vass tunnel-fint, där han fintar å gå runt på forehand till vänster för att sedan dra höger å lägga pucken mellan benen på motståndaren. Sånna här finter försöker folk göra vardagligen precis som klubba-gricka men Jensa hade den med sig från vaggan å behöver bara plocka fram den rent spontant.
Marcus Sörensen: Till skillnad från ovanstående så kan jag nästan inte välja ut en fint som är så enastående vass å personligt utstående hos Sören såsom många av de ovan. Marcus har likt en Linus Klasen så väldigt många olika finter som ter sig sitta där helt naturligt. Det är väldigt ovanligt att ma ser detta fenomen att en spelare har väldigt stor arsenal en-mot-en, visst kan alla här ovan göra en hel massa finter å göra dem bra, men att det sker helt instinktivt å naturligt ser man inte ofta. Den som står ut mest hos Sören om jag ska välja en måste ju ändå vara att han gillar att komma i rätt bra fart, ha en rätt låg överkropp, för att sedan lyfta på högerbenet ha pucken på forehandsidan dribbla kvickt 2-3 ggr så det ser ut som han ska gå vänster, för att sedan dra pucken hela vägen över till höger (backhandsidan) med en till otroligt snabb, men längre dragning, ofta mellan klubba-skridsko. Denna dragning tillämpar han även fantastiskt bra i frilägen på målvakter å kan ofta lägga i pucken i tom bur med backhand.
Linus Klasen: Om jag ska välja en, då jag tycker att Klasen, har minst 3 ryggmärgs-dragningar som han utvecklat naturligt, så måste jag säga vänster till höger, då han gör en lång dragning med backhandsidan av bladet, ni vet sådär istället för att använda forehand å tån på klubban. Samtidigt vänder Klasen 45 grader på en femöring otroligt fort å det är det som gör dragningen så gångbar.
Mattias Ritola/Kyle Shapiro/Markus Kinisjärvi: Alla vet vi vad skridskofinten är, alla kan i princip göra den på öppen is utan problem, men att tillämpa den på ett naturligt flytande sätt i matchsituationer är inte speciellt många som behärskar, jag har valt ut tre spelare här som jag tycker lyckas med den, speciellt Ritola är kung på den här dragningen för å sedan gå runt backar på höger sidan, leftare som han är men även en back-kamrat till mig, en av de mest offensiva backar jag sett tillsammans med Tim Heed, David Rundblad å Mike Green, kan göra den här skridskofinter på ett väldigt effektivt sätt. Har även tyckt att Kinis gjort den riktigt bra även om jag kan tänka mig att som den trägel jag tycker att han har rätt att kalla sig, säkerligen även har övat endel på den här grejjen.
Det jag ville komma till är att jag själv inte har någon sån här utpräglad, grymt fungerande dragning som bara har växt fram naturligt helt utan att jag tänkt att ni ska jag lära mig/göra den här finten. Därför är jag ofta ganska blyg offensivt en-mot-en. Det två mest gångbara "dragningarna" som jag har är väll att bara i princip komma i rätt hög fart för att sedan göra en tempoväxling där jag drar drar pucken oftast från vänster till höger helt simpelt å åker runt motståndaren på högersidan, har även samma slags grejj åt backhandhållet där jag saktar ner farten lite för att sedan göra en snabb dragning från backhand till forehand å öka till maxspeed, samtidigt som jag håller ut pucken så långt jag kan på forehand å täcker mig förbi på vänstersidan. Dock har jag inte den där riktigt snabbheten som tex Markus Palmberg, Linus Klasen och Thom Flodkvist har med att kunna på en hundradels sekund bara ställa skridskorna på tvären å ändra åkriktning så ofta när jag gör den här dragningen med för lite fart å på liten yta, när motståndaren har bra gap-controll så proppar han mig bara rakt i bröstet för jag inte hinner undan tillräckligt mycket å jag tappar då ofta pucken eftersom jag har den så långt ut på forehand.
Men till poängen; jag vill ju kalla mig för en trägel, å med det vill jag mena att det går att träna sig till, öva på att bli bra en-mot-en även fast finterna inte bara fanns där naturligt när jag gick ut på isen för första gången å kom spontant. Jag kan ju studera hur andra blir framgångsrika med sina finter å försöka göra samma sak själv. Å jag kan säga att de kommer mer å mer. Jag har faktiskt börjat lära mig å göra lite roliga finter, som jag dock inte kommer avslöja :P just nu. LOL. Nej men allvarligt så kan man såklart alltid även träna sig till detta därför dribblar jag mer träkula å grejjer än någon annan. Jag vet inte hur många golv jag har fördärvat med detta, dessa är iaf uppenbara;
Mitt pojkrumsgolv, delvis köksgolvet hemma, i princip halva golvet i lägenheten i Örebro, hallen och sovrummet i Södertälje samt köket här i Albany, då resten av huset förutom toaletten har helttäckningsmatta, vilket är extremt vanligt i USA. Dessutom har jag ju skjutit sönder en hel logvägg/ladugårdsvägg på ca 50 kvadrat, å fortfarande gör jag bara färre å färre mål för varje säsong, nånting säger mig att jag inte tränar rätt, men det där är ju en annan femma å det ska tamejfan bli andra bullar med det där nu i helgen ;)
Det här med Genetik/Talang vs Träglande/Hårt arbete är alltid ett lika kul ämne att diskutera. Räcker ju dock med att ta en titt på verkligheten för att få reda på sanningen, tex ta en titt i världens bästa liga, visst ett 30-tal spelare kanske har tagit sig dit, mestadels på talang, eller i stort sett utan å jobba hårt så är det alltså ca 30 utav 785 spelare, vilket alltså är en väldigt liten andel procentiellt, där alltså majoriteten fått jobba riktigt hårt å tränat bra för att lyckas... Det här är ju bara en av alla mina teorier som ger mig slutsatsen att "TRÄGELN VINNER", vilket ger mig otroligt mycket motivation även då det går som tyngst.
Nu säger jag inte att jag på något sätt har det hemliga receptet på att bli NHL-spelare, när jag har hittat det tänker jag inte sitta här å blogga om det direkt. Däremot skulle jag tagit patent på det dirr å sen kanske bloggat om det ;)
Men jag tror att jag är någonting på spåren här i min trägelvisedom, där vi även senare ska gå igen det mentala spelet vilket faktiskt är den enskilt största faktorn tillsammans med hårt slit å tur!
Kommer kanske presentera några fler av mina vänner å sådär här på bloggen, har ni något emot att bli omnämda så säg bara till så utelämnar jag såklart er!
Annars tack för att ni tog er igenom den här massiva texten å se till å håll era nyårslöften i år så går vi mot en bättre värld!
Hoj
Jag känner en massa träglar så utmannar mig inom olika områden såsom; löpning, kondition, styrka, snabbhet spänst, rörlighet, teknik. För å ta några exempel;
Jens Ljunggren: mkt bättre kondis än mig,
Gustav Lindgren: tar otroliga mängder mer än mig i benböj ca 190 !?!!
Paul Eriksson: Tar inom det mesta utom styrka å skott förmodligen när det gäller trägelegenskaper, kanske den hårdast tränande/seriösate trägel jag någonsin mött dock med konkurrens från andra av mina närmaste vänner...
Linus Rundgren: Snabbhetens konung, grymt stark också, hockeyn svar på Usain Bolt
Sebastian Nykvist: Smidig som ett lejon, också extremt fin skridskoåkning
Erik Öhling: lite större å flashigare på beachen än mig ;) än så länge... Måste dock erkänna att den jäveln i vissa fall även är starkare än mig, tog mig i armbrytning på midsommar! Svider fortfarande, revansch i sommar! En av de mest seriösa/kunniga vad gäller muskelbyggnad på gymmet, den elogen måste jag ge honom.
Jack McNamara: Otroligt ettrig å vinner mkt närkamper/stark på pucken å bra klubbteknik, även han jobbar hur hårt som helst
Jonas Engström: Jonas har ett grymt skarpt sikte, sniper, quick release å rätt hårt...
Lukas Kilström: Grym över häckarna, alltså tar mig i spänst, kunde säkert blivit längdhoppare lr nått, bra timing i tacklingarna med!
Fredrik Gunnarsson: Otroligt råstark men samtidigt uthållig, utan att vara för "bulkig" alltså se stor ut. Sjuk mix där mellan uthållighet å styrka.
Okej det här var bara några av de största träglarna jag känner, känner många fler men här ser vi tydliga exempel på hur dessa individer enkelt vinner mot mig inom olika områden. Det jag vill komma till är att av alla träglar jag mött vet jag ingen som dribblar lika mkt träkula å andra slags bollar å puckar som mig. Tillbringar åtskilliga timmar åt det dessutom under sommarn, massvis med skott på ranchen därhemma. Med detta påstår jag inte att jag har dom bästa "händerna", långt ifrån. Jag skulle nog kunna leka skjortan av idel NHL-lirare med träkulan, men när det sen kommer sig ut på isen, med utrustning å när man inte kan stirra rakt ner i golvet längre så äre en helt annan femma. Jag har jobbat upp en otrolig snabbhet och koordination med träkulan, de som känner mig sen tidigare, vet att jag fått med mig en otrolig koordination och snabbhet från allt trummande i unga dagar, något som till skillnad från klubbteknik föll sig helt naturligt för mig, jag hade aldrig nån lärare men blev fort väldigt duktig på trummorna, det bara kom, som om det redan fanns inom mig. Märkligt hur det där fungerar ibland... Sen knattrar jag ju med fingrarna hela dagarna i olika takter jag har inne i huvet så mina medmänniskor blir tokiga ibland, det är ett av de två ticks som jag vet om att jag har. Det andra är att gnugga näsan, vilket många av mina kompisar gillar att ha kul åt...
Iaf så har det aldrig fallit sig naturligt för mig att finta bort motståndare i en-mot-en-situationer. Ni vet så som det bara föll sig naturligt att jag kunde spela trummor. Jag har inte den där personifierade finten som vissa har, som dom oftast inte alls har tränat på utan som bara fanns där, kommer med några exempel här nedan;
Dejan Kostic: Kanske den allra tydligaste å mest klassiska tillsammans med Kent Nilssons "Foppa-dragning" är Dejans såkallade pausfint, helt sjukt å beskåda, ser inte alltför mkt ut för världen, men den kommer naturligt i matcherna å funkar i princip varje gång. För dom som inte sett Dejan spela så gjorde Peter Forsberg något liknande i ett klassiskt möte med Finland på tidiga 90-talet då han pausfintar ett slagskott för att frysa målvakten och sedermera åka runt honom å lägga in pucken i tom kasse. Dejan höjjer inte klubban för slagskott vilket är än mer anmärkningsvärt men lyckas ända frysa motståndaren för att sedan gå runt denne, i en naturlig rörelse.
Jerker Permats: Jerker har den där naturliga, klassiska virknåls-dragningen, som vissa även kallar för "hårnålen". Inget jag tror Jekke har tränat på speciellt mkt utan den har nog kommit från ryggmärgen automatiskt, ungefär som mitt trummande...
Thom Flodkvist: Flodan har också något som jag vill påstå är en personlig dragning/genetiskt sådär automatiskt betingad, det är hur han kommer åkandes mot dig å sedan kan tvärställa åkrikningen med att i princip rotera 90 grader med fötterna å sedan kliva förbi en med en liknande virknål som Jerker Permats använder eller en "klubba-gricka"
Alexander Lagerström: Har en helt otroligt snabb "klubba-gricka" från höger till vänster. Ofta kan han dessutom göra den även fast han i princip har maxspeed på rören. Han håller ut på sin forehand sedan "swop" så drar han den mellan klubban å skridskorna på motståndaren å försvinner på insidan om han kommer in på högerkanten.
Henrik Zetterberg: Patrik Cehlin gjorde en sådan, som även Patrik Berglund gjorde med 87er i JVM i Leksand/Mora, nu under JVM i Buffalo. Det är en kvick inbrytning tillsammans med en klubba-gricka som övergår i ett direktskott högt. sitter ofta i bortre kryss, Cehlins satt dock i närmsta. Alltså pucken läggs under klubban på motståndaren för att sedan snabbt avfyra i inbrytningsmomentet.
Pavel Datzyuk: Alla vet vi vad Datsyuk-finten är speciellt lurar han målvakter i frilägen med denna å är en fint som är otroligt svår att genomföra rent teksikt på ett så naturligt sett som Datzyuk. Iallafall är det tydligt hur den bara sitter där för Pavel, behöver inte förklara utförandet närmare, eftersom ni troligen alla vet vad jag pratar om...
Jens "Lillmozart" Andersson: Ytterligare en sån här råskön naturbegåvning en-mot-en. Har en riktigt vass tunnel-fint, där han fintar å gå runt på forehand till vänster för att sedan dra höger å lägga pucken mellan benen på motståndaren. Sånna här finter försöker folk göra vardagligen precis som klubba-gricka men Jensa hade den med sig från vaggan å behöver bara plocka fram den rent spontant.
Marcus Sörensen: Till skillnad från ovanstående så kan jag nästan inte välja ut en fint som är så enastående vass å personligt utstående hos Sören såsom många av de ovan. Marcus har likt en Linus Klasen så väldigt många olika finter som ter sig sitta där helt naturligt. Det är väldigt ovanligt att ma ser detta fenomen att en spelare har väldigt stor arsenal en-mot-en, visst kan alla här ovan göra en hel massa finter å göra dem bra, men att det sker helt instinktivt å naturligt ser man inte ofta. Den som står ut mest hos Sören om jag ska välja en måste ju ändå vara att han gillar att komma i rätt bra fart, ha en rätt låg överkropp, för att sedan lyfta på högerbenet ha pucken på forehandsidan dribbla kvickt 2-3 ggr så det ser ut som han ska gå vänster, för att sedan dra pucken hela vägen över till höger (backhandsidan) med en till otroligt snabb, men längre dragning, ofta mellan klubba-skridsko. Denna dragning tillämpar han även fantastiskt bra i frilägen på målvakter å kan ofta lägga i pucken i tom bur med backhand.
Linus Klasen: Om jag ska välja en, då jag tycker att Klasen, har minst 3 ryggmärgs-dragningar som han utvecklat naturligt, så måste jag säga vänster till höger, då han gör en lång dragning med backhandsidan av bladet, ni vet sådär istället för att använda forehand å tån på klubban. Samtidigt vänder Klasen 45 grader på en femöring otroligt fort å det är det som gör dragningen så gångbar.
Mattias Ritola/Kyle Shapiro/Markus Kinisjärvi: Alla vet vi vad skridskofinten är, alla kan i princip göra den på öppen is utan problem, men att tillämpa den på ett naturligt flytande sätt i matchsituationer är inte speciellt många som behärskar, jag har valt ut tre spelare här som jag tycker lyckas med den, speciellt Ritola är kung på den här dragningen för å sedan gå runt backar på höger sidan, leftare som han är men även en back-kamrat till mig, en av de mest offensiva backar jag sett tillsammans med Tim Heed, David Rundblad å Mike Green, kan göra den här skridskofinter på ett väldigt effektivt sätt. Har även tyckt att Kinis gjort den riktigt bra även om jag kan tänka mig att som den trägel jag tycker att han har rätt att kalla sig, säkerligen även har övat endel på den här grejjen.
Det jag ville komma till är att jag själv inte har någon sån här utpräglad, grymt fungerande dragning som bara har växt fram naturligt helt utan att jag tänkt att ni ska jag lära mig/göra den här finten. Därför är jag ofta ganska blyg offensivt en-mot-en. Det två mest gångbara "dragningarna" som jag har är väll att bara i princip komma i rätt hög fart för att sedan göra en tempoväxling där jag drar drar pucken oftast från vänster till höger helt simpelt å åker runt motståndaren på högersidan, har även samma slags grejj åt backhandhållet där jag saktar ner farten lite för att sedan göra en snabb dragning från backhand till forehand å öka till maxspeed, samtidigt som jag håller ut pucken så långt jag kan på forehand å täcker mig förbi på vänstersidan. Dock har jag inte den där riktigt snabbheten som tex Markus Palmberg, Linus Klasen och Thom Flodkvist har med att kunna på en hundradels sekund bara ställa skridskorna på tvären å ändra åkriktning så ofta när jag gör den här dragningen med för lite fart å på liten yta, när motståndaren har bra gap-controll så proppar han mig bara rakt i bröstet för jag inte hinner undan tillräckligt mycket å jag tappar då ofta pucken eftersom jag har den så långt ut på forehand.
Men till poängen; jag vill ju kalla mig för en trägel, å med det vill jag mena att det går att träna sig till, öva på att bli bra en-mot-en även fast finterna inte bara fanns där naturligt när jag gick ut på isen för första gången å kom spontant. Jag kan ju studera hur andra blir framgångsrika med sina finter å försöka göra samma sak själv. Å jag kan säga att de kommer mer å mer. Jag har faktiskt börjat lära mig å göra lite roliga finter, som jag dock inte kommer avslöja :P just nu. LOL. Nej men allvarligt så kan man såklart alltid även träna sig till detta därför dribblar jag mer träkula å grejjer än någon annan. Jag vet inte hur många golv jag har fördärvat med detta, dessa är iaf uppenbara;
Mitt pojkrumsgolv, delvis köksgolvet hemma, i princip halva golvet i lägenheten i Örebro, hallen och sovrummet i Södertälje samt köket här i Albany, då resten av huset förutom toaletten har helttäckningsmatta, vilket är extremt vanligt i USA. Dessutom har jag ju skjutit sönder en hel logvägg/ladugårdsvägg på ca 50 kvadrat, å fortfarande gör jag bara färre å färre mål för varje säsong, nånting säger mig att jag inte tränar rätt, men det där är ju en annan femma å det ska tamejfan bli andra bullar med det där nu i helgen ;)
Det här med Genetik/Talang vs Träglande/Hårt arbete är alltid ett lika kul ämne att diskutera. Räcker ju dock med att ta en titt på verkligheten för att få reda på sanningen, tex ta en titt i världens bästa liga, visst ett 30-tal spelare kanske har tagit sig dit, mestadels på talang, eller i stort sett utan å jobba hårt så är det alltså ca 30 utav 785 spelare, vilket alltså är en väldigt liten andel procentiellt, där alltså majoriteten fått jobba riktigt hårt å tränat bra för att lyckas... Det här är ju bara en av alla mina teorier som ger mig slutsatsen att "TRÄGELN VINNER", vilket ger mig otroligt mycket motivation även då det går som tyngst.
Nu säger jag inte att jag på något sätt har det hemliga receptet på att bli NHL-spelare, när jag har hittat det tänker jag inte sitta här å blogga om det direkt. Däremot skulle jag tagit patent på det dirr å sen kanske bloggat om det ;)
Men jag tror att jag är någonting på spåren här i min trägelvisedom, där vi även senare ska gå igen det mentala spelet vilket faktiskt är den enskilt största faktorn tillsammans med hårt slit å tur!
Kommer kanske presentera några fler av mina vänner å sådär här på bloggen, har ni något emot att bli omnämda så säg bara till så utelämnar jag såklart er!
Annars tack för att ni tog er igenom den här massiva texten å se till å håll era nyårslöften i år så går vi mot en bättre värld!
Hoj
Kommentarer
Trackback
