Glömsk för första gången på 5,5 månader
Kom preis hem från Roadtripen till Tyngsboro, nån timme/halvtimme utanför Boston, där vi den här helgen spelade dubbelmöte med Huskies. Det var en speciell helg, ganska bitter delvis. Första matchen kom vi ut grymt bra, jag kände mig otroligt formstark å gjorde en halvbra pass på blå som ledde fram till vårt 1-0 i nått av mina första byten. Efter 1:a ledde vi med 2-0. Ingen höjdarperiod, där vår emminenta keeper återigen rädda minst ett par riktigt vassa chanser.
Men man va ju ändå rätt glad att gå till periodvila men 2-0 i en så pass viktig 4-poängmatch som det var. Dock så fick vi jordens utskällning så glädjen försvann rätt fort i paus. I andra perren föll hela vårt spela, vi tog grymt många utvisningar å det stod 3-3 till dom efter andra. I andra kom inte ens tränarn in å snacka i periospaus utan andretränarn stod för talandet. Vi förlorade med 5-3, kändes som vi i princip gav bort 2 poäng fast vi behöver alla poäng vi kan få...
Jag slutade matchen på +1 å hade en assist men va inne på två mål bakåt i BP. De drog ut sina ytterforwards till borte blå i uppspelen, vilket är jäkligt jobbigt för oss backar. Man kan inte släppa dom för då skickar dom en friläges-macka å man kan inte stå still bredvid dom å hålla markering, för då kommer någon annan med full fart å så blir man en levande kona. Lite av det som hände på bägge målen för mig i BP så jag är grymt besviken att jag inte kunde gjort ngt bättre på de två målen. Första så kom en kille i full fart hela vägen från deras zon genom mittzon å mot mig där jag va tvungen å kliva in vid egna blå, jag hade ingen fart alls eftersom jag bevakade en av deras ytterforwards som cirkulerade lite lätt på blå, det enda man kan göra är ju å försöka få upp så mkt fart man kan å försöka styra ut gubben, jag tog honom på kropp ut mot sargen men det var inte förrän ganska långt ner i zon å alldeles för klent så han fick av ett skott på mål som sedan min backpolare inte kunde vinna i kampen med hans forwardskamrat å när jag hann dit å smällde ner han på arslet så var det redan försent. Andra va liknande fast då fick forwarden som cirkulerade på blå en pass, där va jag inte tillräckligt aggressiv, så han fick komma ner några meter in i vår zon å så försökte ha dribbla mig, det lyckades han inte med, jag körde över honom rätt rejält, kollade bara bröst, vilket kanske va dumt med en man mindre pucken blev iaf lös gled från vänster till höger genom slottet bakom min rygg där någon av deras forwards va föra oss å smällde in pucken innan jag ens hunnit vända mig om, såg inte exakt va som hände... Jaja, litet dilemma det där hur man ska få med sig fart å möta upp forwards med full speed när man samtidigt måste ligga å vakta en kille på egna blå, egentligen äre ju bara få med sig så mkt fart som möjligt, hålla insidan å attackera längre in i den egna zonen men det gick ju inge vidare de här två gångerna...
Iaf det mest intressanta hände inte på isen denna match. Det hände i omklädningsrummet efter matchen. Vår tränare hade fått mer än nog, gick av som en explosiv bomb, totalsågade 80 procent av laget, i ett 10 till 15 minuters tal om hur det var det pinsammaste å mest skämmiga han sett i hela sitt liv hur vi spelade därute. Vill inte gå in alldeles särskilt djupt på allt han sa å det skulle bli ett par inlägg till om jag skulle ta upp allt men jag ville bara berätta va han sa om mig, tänkte att det kanske för er ändå är det roligaste å veta. Jag tror jag var den 3e spelaren i ordningen att få sågen; "Och Martin, du kan ju lika gärna ge upp, spelar helt utan någon som helst jävla intensitet, hur kan en kille komma från ett land som Sverige å inte kunna åka baklänges, helt otroligt!"
Nu sa han ju förståss allt detta på engelska, men ifall att nån i tränarstaben skulle hitta in på den här bloggen så vill jag inte göra det alltför lätt för dom att förstå allt...
Nu kan ju folk därhemma tycka att han var aningen hård, men detta är inte alls något speciellt utalande alls, varje träning och match utsätts olika spelare för liknande lr värre sågningar, inget konstigt med det, det är bara så vår tränare är.
De här juniortränarna härborta är verkligen ett kapitel för sig, jag vet inte hur mkt jag ska berätta om det offentligt, men jag har mina teorier om det som jag kommer presentera så småningom med. Påminn mig om det, det är rätt kul!! Det hänger ihop med att i princip alla tränarna också äger klubbarna, alltså är allt dom gör ren business vilket gör deras agerande speciellt, mer om det sen...
Sågningen tog inte så hårt egenligen, jag var redan fruktansvärt förbannad för att vi förlora + att jag hade fått tagit ett par sågningar under matchen med, där de tillochmed tog fel kille en gång. Som om förlusten inte vore nog frustrerande i sig... Jag stänger mest av öronen, det har i princip alla killarna i laget gjort å dom som inte gjort det, har nog inte mycket självrespekt kvar vid det här laget :P Men detta är alltså tkr jag ett av de största problemen/anledningarna till att vi inte vinner. Förstår inte själv hur sånna här tränare orkar med att vara negativa till allting i livet, till 95 % varje dag. Nu svävar jag utanför ämnet igen, Damit
Efter matchen checkade vi in på ett riktigt fint hotell, de brukar vara okej, men det här var halv-lyxigt. Vakna upp dagen efter, tog en dusch, packa ihop grejjerna å sen vare dags å ta sig ner till hallen direkt för match 2. Frukost stanna vi efter vägen på DunkenDonuts, populärt som tusan här, där jag köpte mig en ägg, ost å skink-bagel, rostad, otroligt goda å så förståss en blå Gatorade på det. Vi fick veta via sms från en i laget att matchen flyttats från 10:40 till 10:10 så frullen fick smällas i å smältas fort för nu skulle vi ha ca 30 min på oss när vi va framme vid rinken, somliga skulle ha ogillat den stressen men jag gillar att inte ha mkt tid över innan match, det gör mig bara nervös, bättre å gå ut å lira dirr...
Efter 1a ledde vi med 1-0. Det var en jämn match, 1-1 efter andra. Vi spelade bättre än dagen innan, jag hade en av mina bästa matcher på länge, men gjorde ett bittert misstag!! Det var ungefär 15 min in i 2a, spelet va i full gång å jag var på tur nästa byte, vår tränare skickar dock in backar huller om buller i matcherna, å denna gång såsom väldigt ofta var han sen med att säga till vilka som skulle in, så jag frågade, Who's up on D here Coach? å så gjorde jag det dödliga misstaget; jag tilltalade tränarn med efternamn men glömde titeln "Mister".
Det här hör ju ihop lite med inläggen tidigare om hur USA lever kvar mkt i det gamla, konservativa, mkt grejjer som vi gjort oss av med för 100 år sen, på gott å ont. Man ska i USA alltid tilltala vuxna med titel Mr, Ms, eller med Coach, å så efternamn, man anänder aldrig förnamn!! Det är ansett väldigt fult å göra det.
Iaf så slank det ur mig bara tränarns efternamn men jag glömde titeln, å såklart så tog han illa vid sig, svaret på min fråga om vem som var på tur blev; "Not you! And my name is Mr. ... not ..." Sen va jag bänkad resten av perioden. Inga konstigheter. I paus så bad jag om förlåtelse när jag gick förbi tränarn påväg till omklädningsrummet, jag ville absolut inte göra det, jag var förbannad å hade hellre velat ge honom en utskällning men för mitt eget bästa om jag ville spela mer så vare lika bra åursäkta sig... Så jag sa bara helt enkelt, "Sorry Coach, I forgot" när jag vandra förbi. I tredje fick jag spela igen, jag känner mig i kanonform, bra fart på rören, förflyttade pucken smart hela matchen, satte passningarna på bladet å behandla den säkert, plockade ner forwards som man plockar äpplen på höstkanten, tror inte jag förlora en enda närkamp på hela matchen. Men sen i slutminuterna, sista 6 skickade han inte in mig en gång så efter matchen var jag förbannad även fast vi vann. Klart jag va glad för poängen men kändes som han stal 11 minuters matchtid från mig, så jag frågade coacherna om jag fick spela i B-lagsmatchen direkt efteråt, men det fick jag inte...
Jag har klarat mig i 5,5 månader utan att säga fel hittils med tilltalet, men idag glömde jag i stridens hetta. Så nu tkr väll coachen inte bara att jag är den sämsta skridskoåkaren från Sverige som han någonsin sett, nu tkr han väll dessutom att jag är en ouppfostrad snorunge, Great! :D
Jag var +/- 0 i matchen, täckte även 2 skott, varav ett där jag gick ner på knä i boxplay å ville ha skottet på brallorna eller i bröstet, tro fan att killen skjuten mig precis ovanför högra knäskålen, exakt där man blottar sig utan skydd när man sätter sig på knä, så nu haltar man runt med lårkaka lr knäkaka lr vafan det är :P
Jaja, nya tag nästa helg, vi har efter helgen 5 poäng upp till slutspelsplats med 12 matcher kvar av grundserien. Tilläggas bör att vi fortfarande är sist i hela ligan dock.
/Lidstrom
Men man va ju ändå rätt glad att gå till periodvila men 2-0 i en så pass viktig 4-poängmatch som det var. Dock så fick vi jordens utskällning så glädjen försvann rätt fort i paus. I andra perren föll hela vårt spela, vi tog grymt många utvisningar å det stod 3-3 till dom efter andra. I andra kom inte ens tränarn in å snacka i periospaus utan andretränarn stod för talandet. Vi förlorade med 5-3, kändes som vi i princip gav bort 2 poäng fast vi behöver alla poäng vi kan få...
Jag slutade matchen på +1 å hade en assist men va inne på två mål bakåt i BP. De drog ut sina ytterforwards till borte blå i uppspelen, vilket är jäkligt jobbigt för oss backar. Man kan inte släppa dom för då skickar dom en friläges-macka å man kan inte stå still bredvid dom å hålla markering, för då kommer någon annan med full fart å så blir man en levande kona. Lite av det som hände på bägge målen för mig i BP så jag är grymt besviken att jag inte kunde gjort ngt bättre på de två målen. Första så kom en kille i full fart hela vägen från deras zon genom mittzon å mot mig där jag va tvungen å kliva in vid egna blå, jag hade ingen fart alls eftersom jag bevakade en av deras ytterforwards som cirkulerade lite lätt på blå, det enda man kan göra är ju å försöka få upp så mkt fart man kan å försöka styra ut gubben, jag tog honom på kropp ut mot sargen men det var inte förrän ganska långt ner i zon å alldeles för klent så han fick av ett skott på mål som sedan min backpolare inte kunde vinna i kampen med hans forwardskamrat å när jag hann dit å smällde ner han på arslet så var det redan försent. Andra va liknande fast då fick forwarden som cirkulerade på blå en pass, där va jag inte tillräckligt aggressiv, så han fick komma ner några meter in i vår zon å så försökte ha dribbla mig, det lyckades han inte med, jag körde över honom rätt rejält, kollade bara bröst, vilket kanske va dumt med en man mindre pucken blev iaf lös gled från vänster till höger genom slottet bakom min rygg där någon av deras forwards va föra oss å smällde in pucken innan jag ens hunnit vända mig om, såg inte exakt va som hände... Jaja, litet dilemma det där hur man ska få med sig fart å möta upp forwards med full speed när man samtidigt måste ligga å vakta en kille på egna blå, egentligen äre ju bara få med sig så mkt fart som möjligt, hålla insidan å attackera längre in i den egna zonen men det gick ju inge vidare de här två gångerna...
Iaf det mest intressanta hände inte på isen denna match. Det hände i omklädningsrummet efter matchen. Vår tränare hade fått mer än nog, gick av som en explosiv bomb, totalsågade 80 procent av laget, i ett 10 till 15 minuters tal om hur det var det pinsammaste å mest skämmiga han sett i hela sitt liv hur vi spelade därute. Vill inte gå in alldeles särskilt djupt på allt han sa å det skulle bli ett par inlägg till om jag skulle ta upp allt men jag ville bara berätta va han sa om mig, tänkte att det kanske för er ändå är det roligaste å veta. Jag tror jag var den 3e spelaren i ordningen att få sågen; "Och Martin, du kan ju lika gärna ge upp, spelar helt utan någon som helst jävla intensitet, hur kan en kille komma från ett land som Sverige å inte kunna åka baklänges, helt otroligt!"
Nu sa han ju förståss allt detta på engelska, men ifall att nån i tränarstaben skulle hitta in på den här bloggen så vill jag inte göra det alltför lätt för dom att förstå allt...
Nu kan ju folk därhemma tycka att han var aningen hård, men detta är inte alls något speciellt utalande alls, varje träning och match utsätts olika spelare för liknande lr värre sågningar, inget konstigt med det, det är bara så vår tränare är.
De här juniortränarna härborta är verkligen ett kapitel för sig, jag vet inte hur mkt jag ska berätta om det offentligt, men jag har mina teorier om det som jag kommer presentera så småningom med. Påminn mig om det, det är rätt kul!! Det hänger ihop med att i princip alla tränarna också äger klubbarna, alltså är allt dom gör ren business vilket gör deras agerande speciellt, mer om det sen...
Sågningen tog inte så hårt egenligen, jag var redan fruktansvärt förbannad för att vi förlora + att jag hade fått tagit ett par sågningar under matchen med, där de tillochmed tog fel kille en gång. Som om förlusten inte vore nog frustrerande i sig... Jag stänger mest av öronen, det har i princip alla killarna i laget gjort å dom som inte gjort det, har nog inte mycket självrespekt kvar vid det här laget :P Men detta är alltså tkr jag ett av de största problemen/anledningarna till att vi inte vinner. Förstår inte själv hur sånna här tränare orkar med att vara negativa till allting i livet, till 95 % varje dag. Nu svävar jag utanför ämnet igen, Damit
Efter matchen checkade vi in på ett riktigt fint hotell, de brukar vara okej, men det här var halv-lyxigt. Vakna upp dagen efter, tog en dusch, packa ihop grejjerna å sen vare dags å ta sig ner till hallen direkt för match 2. Frukost stanna vi efter vägen på DunkenDonuts, populärt som tusan här, där jag köpte mig en ägg, ost å skink-bagel, rostad, otroligt goda å så förståss en blå Gatorade på det. Vi fick veta via sms från en i laget att matchen flyttats från 10:40 till 10:10 så frullen fick smällas i å smältas fort för nu skulle vi ha ca 30 min på oss när vi va framme vid rinken, somliga skulle ha ogillat den stressen men jag gillar att inte ha mkt tid över innan match, det gör mig bara nervös, bättre å gå ut å lira dirr...
Efter 1a ledde vi med 1-0. Det var en jämn match, 1-1 efter andra. Vi spelade bättre än dagen innan, jag hade en av mina bästa matcher på länge, men gjorde ett bittert misstag!! Det var ungefär 15 min in i 2a, spelet va i full gång å jag var på tur nästa byte, vår tränare skickar dock in backar huller om buller i matcherna, å denna gång såsom väldigt ofta var han sen med att säga till vilka som skulle in, så jag frågade, Who's up on D here Coach? å så gjorde jag det dödliga misstaget; jag tilltalade tränarn med efternamn men glömde titeln "Mister".
Det här hör ju ihop lite med inläggen tidigare om hur USA lever kvar mkt i det gamla, konservativa, mkt grejjer som vi gjort oss av med för 100 år sen, på gott å ont. Man ska i USA alltid tilltala vuxna med titel Mr, Ms, eller med Coach, å så efternamn, man anänder aldrig förnamn!! Det är ansett väldigt fult å göra det.
Iaf så slank det ur mig bara tränarns efternamn men jag glömde titeln, å såklart så tog han illa vid sig, svaret på min fråga om vem som var på tur blev; "Not you! And my name is Mr. ... not ..." Sen va jag bänkad resten av perioden. Inga konstigheter. I paus så bad jag om förlåtelse när jag gick förbi tränarn påväg till omklädningsrummet, jag ville absolut inte göra det, jag var förbannad å hade hellre velat ge honom en utskällning men för mitt eget bästa om jag ville spela mer så vare lika bra åursäkta sig... Så jag sa bara helt enkelt, "Sorry Coach, I forgot" när jag vandra förbi. I tredje fick jag spela igen, jag känner mig i kanonform, bra fart på rören, förflyttade pucken smart hela matchen, satte passningarna på bladet å behandla den säkert, plockade ner forwards som man plockar äpplen på höstkanten, tror inte jag förlora en enda närkamp på hela matchen. Men sen i slutminuterna, sista 6 skickade han inte in mig en gång så efter matchen var jag förbannad även fast vi vann. Klart jag va glad för poängen men kändes som han stal 11 minuters matchtid från mig, så jag frågade coacherna om jag fick spela i B-lagsmatchen direkt efteråt, men det fick jag inte...
Jag har klarat mig i 5,5 månader utan att säga fel hittils med tilltalet, men idag glömde jag i stridens hetta. Så nu tkr väll coachen inte bara att jag är den sämsta skridskoåkaren från Sverige som han någonsin sett, nu tkr han väll dessutom att jag är en ouppfostrad snorunge, Great! :D
Jag var +/- 0 i matchen, täckte även 2 skott, varav ett där jag gick ner på knä i boxplay å ville ha skottet på brallorna eller i bröstet, tro fan att killen skjuten mig precis ovanför högra knäskålen, exakt där man blottar sig utan skydd när man sätter sig på knä, så nu haltar man runt med lårkaka lr knäkaka lr vafan det är :P
Jaja, nya tag nästa helg, vi har efter helgen 5 poäng upp till slutspelsplats med 12 matcher kvar av grundserien. Tilläggas bör att vi fortfarande är sist i hela ligan dock.
/Lidstrom
Kommentarer
Trackback
