epajoggas

Här bodde de flesta i laget. I det här lägenhetskomplexet. Som ni ser va det lite som å leva i Paradiset, förutom att man va tvungen å laga maten själv förstås.



Galna som dom är amerikanarna så kör alla motorcykel utan hjälm, något som fångade min uppmärksamhet varje gång. Inget krydd så brände vissa förbi, som här på 4a filiga motorvägar utan hjälm bland en ström av bilar runt omkring sig. Ja ibland undrar man om det verkligen är värt att spela tuff så fullt ut som jänkarna alltid ska göra. Men men, det där är ju deras bekymmer, inte mitt.



På andra sidan stora vägen, de små fattiga husen i det livsfarliga Mehico!



Ja, jag har väldigt mycket bilder där nerifrån, om ni vill se fler kan ni ju kolla in mina album på facebook...

Ja, tyvärr är det så. Lika tråkigt varje år när säsongen lider mot sitt slut, speciellt när man inte är aktuell för att vinna någonting. Ikväll spelar vi sista matchen hemma i RPI mot New Hampshire Jr Monarchs. Dom är riktigt vassa, som jag skrivit förut väldigt spelskickliga å påminner om att möta HV71 i Superelit. Jag har fått lite kritik av coachen senaste dagarna om att jag är dålig på att orientera mig i egen zon. Jag har aldrig innan den här säsongen spelat ett zonförsvar så det har vart en liten omställning men har de senaste matcherna inte förstått va han snackar om. Men det är bara hålla mun å försöka göra det bättre. Sista matchen jag spelade i onsdags var inge vidare defensivt från min sida, även om det inte va så att jag gick bort mig i egen zon på ngt speciellt vis. Offensivt gick det okej så jag hopas spinna vidare på det ikväll.

Ska sätta en balja idag!

Har bokat biljett till hemresan om 10 dagar så nu har jag slut på pengar på mobilen igen, United Airlines såsom många flygbolag har ju dom drygaste telefonköerna å dom automatiska rösterna man ska gå igenom varje gång innan man får snacka med en riktigt person.

29e, kommer jag hem. Men nu äre fokus på de sista härborta. Eftersom vi är underdogs kraftigt idag blir det att försöka åka så mkt skridskor som möjligt å sen försöka tackla att som rör sig, så brukar jag bli framgångsrik mot de bättre lagen. Om jag lyckas med det brukar alltid spelet med puck komma automatiskt av att man får bra sjävlförtroende när man vinner kamper...




Hemmaarenan innifrån

På den amerikanska sidan av El Paso/Juarez, världens näst farligaste stad är det inte så överdrivet farligt, även om det figurerar endel knark därnere. Jag höll mig inne på nätterna iaf, inte för att jag hade haft så mkt å göra iaf om jag va ute om nätterna å rände mer än å kolla på matcher i basket å sånt, men det slutar ju vid 11 tiden.

Iaf bodde vi ca 2 km från mexikanska gränsen, när vi åkte till träningarna åkte vi efterdet stora gränsstaketet som skiljer länderna emellan. Ishallen ligger 400 meter från tullen där alla som pendlar mellan länderna åker igenom vardagligen, så det var alltid lång bilkö där i trakterna på morgnar och eftermiddagar. Det fanns också en tunnel, där tusentals mexikanare vandrade igenom vardagligen för å hanlda å sånt. Tydligen var kläder å toapapper billigare å bättre på amerikanska sidan så det många kom över till El Paso å handlade det.

Första helgen med matcher uppe i Boulder, Denver, Colorado så hade vi en bra bortapublik som skapade bra stämning, motståndet var tufft då Boulder var det andra topplaget tillsammans med El Paso i den conferensen. Nu har ju också Texas Jr Brahmas blandat sig i toppstriden, i princip enbart pga den svenska målvakten som står på huvudet där var å varannan match... Men iaf, första matchen gick helt okej, tyvärr så gick min skena av nån gång i början a tredje å jag åkte omkring å tappade skäret tills jag uptäckte att den var av, sen stod jag över sista 4-5 minutrarna lr liknande. Tyvärr så är inte allting smart i El Paso för med de enorma mängder folk som kommer med på matcherna, tv-killar, fotografen osv så har dom nästan aldrig en materialare med på bortamatcherna...

Tack å lov så tog en av lagkamraternas mamma å pappa med mig till en stor hockeyshop så jag fick köpa nya skenor å få dom ditsatta. Svårt var det att förklara vilken slipning man har på engelska... Vet knappt vilken jag har på svenska, men jag körde med det som kom på skenorna från fabriken, det brukar jag gö...

Lite ovant med mer fyrkantiga skenor på lördagsmatchen, blev jag dessutom sjuk. Förkyld, kände mig inte alls nå vidare. Å så förlora jag förstet hela tiden med ena skridskon, visade sig att jag måste ha trampat i grus lr nått. Så den matchen gick helt okej men inte bättre än så... På söndagen fick jag skridskorna nyslipade, kändes bra, å fick beröm efter matchen för att jag gjorde en bra insats. Själv var jag absolut inte nöjd för laget förlorade med stora siffror.

Under de första veckorna så bodde jag på två olika ställen, precis som i Fresno, innan jag fick komma på plats hos min värdfamilj, det var inga fel att bo i lägenhet med andra spelare faktiskt. Rätt kul, bra umgänge, rätt fina lägenheter å pool så man kunde hänga där osv... Dock hade man ju inga möbler, så första två nätterna sov jag med två helsköna grabbar + den andra svensken som jag träffade därnere, Jonatan, kanonkille. Vi fick varsin soffa men min soffa va alldeles för liten så jag tog kuddarna från den å sov på dom på golvet, Jonatan hade dock bott på den där soffan i 2-3 veckor så jag ska absolut inte gnälla. Efter ett par dagar blev vi flyttade, det var väll mer eller mindre grabbarna som kasta ut oss, för en annan kille bodde i en 3a själv å dom inte ville ha oss i deras vardagsrum längre, logiskt...

Men där fanns inte ens en soffa å sova på så första två nätterna sov jag på en hög jag gjorde av alla mina kläder jag hade med mig. Sov helt okej ändå, fick lite ont i höfter å axlar men annars tror jag det va bra för min rygg å sova på det hårda underlaget...


Sen investerade jag i en luftmadrass även fst jag egetligen inte ville eftersom dom hade lovat att dom hade en värdfamilj klar när jag skulle komma dit...



Dom grabbarna jag åJonatan bodde med var vänner med en familj med halvfräsch lya å typ 200 veterabilar i garaget!


Kryddat med en bio i huset, här är det tillhörande DVD-förrådet!



Trökigt halv av vardagsrummet, piano å biljard å utsikt över baksidan med poolen osv


Volleyboll å basketplan i trädgårn, krydd

Precis på gränsen till Mexico ligger UTEPs mäktiga fotbollsarena mellan bergen. Det är en väldigt häftig atmosfär och jag kan tänka mig att spelarna är rätt mkt kungar på skolan...

Forts. från El Paso Part I...

Ja, jag flög via Phoenix ner till El Paso, inte alls någon lång trip. Väl där kom deras Director of Player Personnel å hämtade upp mig på flygplatsen å skjutsade ner mig till lagets egna träningscenter, där de hade en minirink för skott å klubbteknikträning av syntetis + en skating tredmill, vilket är ett rullband för skridskoåkning. Dessutom ett chillarrum med tv-spel å soffor, men där visade det sig sedan att tränarn spenderade mest tid så det blev inte så mkt tid därinne...

El Paso var likt Fresno en otroligt proffesionell klubb på många sätt. Vissa saker tyckte jag var lika hög eller högre klass på än SSK:s elitserielag hade. Tex hade vi mediaträning, både i Fresno och i El Paso, lära sig att bemöta media, att tala om sitt lag osv osv... Det var helt klart ngt nytt. Sen hade vi en kostrådgivare som också kom å visade oss hur man enkelt kunde laga en nyttig måltid som vi fick provsmaka osv. Dessutom hade han gjort en lista med vad man skulle äta, om man åt ute, med alla de kändaste sorternas matrestauranger/matinriktningar i. Tex detta ska du käka på en italiensk restaurang osv.. Kryddat, å amerikanskt, att käka ute sådär alltså.

Sen hade vi massörer som kom nån gång i veckan efter träning innan matchdag. Man kunde också åka till dem om man ville ha mera behandling. Vi hade en sjukgymnast/collegestudent til läkare lr ngt liknande, som va där varje träning, varje match, varje dag, rätt imponerande, även om han var halvskum...

Vi hade också mentala coacher, som främst jobbade inom armén med psykisk coaching för militärerna, men som också coachat endel framgångsrika idrottslag, som kom å jobbade med oss varje onsdag. Dessutom hade vi en kettlebellsintruktör/fystränare som vi tränade med ca 2-3 gånger i veckan. Vi hade en videoansvarig, som filmade alla våra matcher, dessutom en egen fotograf som närvarade på alla matcher å endel träning osv...

En hel del folk inblandat också å en ganska bra organisation, som startats av tre kanadensiska bröder, föredetta hockeyspelare, där en av dom spelade för ett proffslag som lades ner i El Paso. Därav visste han att det fanns en hängiven publik därnere å möjligheter till att tjäna pengar. Därför fylldes hallen på hemmamatcherna med runt 2000 människor, en mix av galna mexikanare, amerikaner och militärer som jobbar på den enorma militärbasen norr om stan.

Första dagen jag kom dit så hade campen startat dagen innan, det var lördag och vi fick fribiljetter för hela laget att gå å se amerikansk fotboll, jag kommer ihåg hur jag förundrades över hur galet sköna och bara galna amerikanska ungdomar kan vara, påväg till matchen, hade dom krig mellan de fullproppade bilarna där de kastade olika sorts skräp på varann såsom petflaskor å gamla äpplen körandes på den 4a filiga motorvägen. Det var ju heller inte så att de hade några små fjuttiga skrothögar till bilar, nej utan tex en 17-åring, född 93 körde runt i en enorm Escalade, 8a sittsig SUV osv... Sen klädstilen, grymt varierande, antingen feta basketskor, eller små seglarpjuck... Å så deras tobak, chew i underläppen å det eviga spottandet!


Dom har å sjukt sköna uppvärmningar i amerikansk fotboll, gillar den grymma lagandan som alla lag verkar ha!

Ja såhär dagarna efter Foppas tråkiga besked att comebacken inte kunde fortgå å skridskorna numera ligger på hyllan, kom jag å tänka på Mats Sundin. Det var i ett av Foppas tal med pressen som det slog mig. När han talar om hur underbart livet är när man spelar i ett vinnande lag, hur lyckigt lottad han varit som fått spela i sånna bra lag å med sånna grymma lagkamrater. Det slog mig då hur stor Sundin är, killen som aldrig fick just det, spela i ett vinnande lag, ha massa stjärnor omkring sig lr uppleva hur det är när allting bara flyter på. Naturligtvis var Sudden framgångsrik, framförallt i internationella sammanhang å jag tror det också hänger ihop med hur mkt Sudden älskade att spela med landslaget, då han äntligen fick ha lite gelikar runtomkring sig, spelare som var toppar liksom honom själv, som kunde hjälpa laget att vinna medaljer å titlar.

Jag har själv spelat för bottenlag, jag vet hur grymt jobbigt det kan vara, å jag måste därför beundra Sudden, han har en extra stor del i mitt hjärta bara för den sakens skull. Att förlora, förlora å förlora, han fick ta otroligt mkt press, troligtvis mkt skit eftersom hockeyn är så enormt stor i Toronto, å han kom ut å presterade bra resultat varje säsong, å inte tror jag han gnällde en enda gång heller. Inte för att jag skulle gnälla om jag blev mångmiljonär å leva som en prins men ändå...

Jag tror absolut att Sundins klassiska ögon när Pebben gör det där målet mot Finland, jag tror det är ögonen som bara en krigare som väntat länge på att få vinna äntligen känner att han lyckas, äntligen vittring!

En annan kille jag bara fullkomligt älskar är ju Lasse Granqvist från radiosporten, jag slutar aldrig skratta i slutet av det här klippet nedan!




Jag måste bara säga också, angående Foppa, han förtjänar verkligen statusen Trägel! Han gav inte upp vid första, andra eller ens tredje motgången!

Måste också säga att nått som jag hoppas blir mer utbrett i Sverige är det här med syntetis, ytor som man kan spela hockey på, året runt också! Finns massor av sådana här i USA, hoppas att de ökar hemma med

Snacka om träningsvilja! Gillas skarpt, låter sjukt dock :P Hur jävulskt många grodhopp gjorde dom egentligen ???

Nej det blev ingen skrällseger heller dag två uppe i Massachusetts. Vi gjorde en mkt bättre match idag men förlorade ändå tillslut med 5-3, sista i tom kasse när vi hade plockat keepern...

Jag var +1 idag, va inne på 2 framåt å ett baklängesmål. Kom också till mer i offensiven, hade "3e assist" på 2-2-målet, där jag ensam mot två vann närkampen/pucken i hörnet, spelade den back-back som spelade den till ytterforwaden som passade centern i mitten som gjorde mål. 3e assist finns ju inte men i mitt huvud finns dom å jag har väldigt många sånna på mitt konto. Täckte även idag 3-4 skott vilket jag börjar bli ganska bra på.

Får vara nöjd med min egen insats även om man aldrig är nöjd när inte laget lyckas vinna. Nu är det inte många matcher kvar i serien, i praktiken är vi väll förlorade för slutspel nu men tror det fortfarande finns nån liten chans i teorin, men då ska många resultat gå våran väg... Så nu börjar det bli dags å boka biljett hem. Gäller dock å hålla fokus resten av matcherna som  är kvar även om hemresan finns i tankarna.



#26 Martin Jorgensen

Match 1 blev ingen kul historia. Jag va inne på 0-1 målet bakåt, där dom slog en krosspass precis framförkassen direkt efter tek som tog på dommarns skridsko. Lite oflyt med jag skulle ha täckt av den där passen. Kändes hyffsat för egen del därute, hade endel fina långa genomskärarpass som hitta blad men annars var det inte mkt till offensivt spel från min sida. Vi kör med det mest idiotiska PP-uppställningen enligt min mening, vi har 5 (!) forwards, dom mest ignoranta å egoistiska forwardsen/spelarna i laget har tränarn satt ihop, katastrof äre... Så inge PP tid för min del, andra PP kör vi två backar, där har jag varit ut å in sen jag kom hit men andrauppställningen hinner nästan aldrig in iaf.

Matchen slutade 7-1, det speglade ganska väl såsom matchbilden utvecklades, vi höll jämna steg men gjorde desperata misstag som de straffade oss på direkt. Synd för det här är ett topplag i den södra konferensen som jag inte är alltför imponerad av, ett lag som jag själv inte tkr har alltför mkt talang såsom de andra topparna å ett lag som vi faktiskt kan slå. Annars var väll matchens höjdpunkt en fajt mellan vår lille skridskofantast Tyler som faktiskt hade en riktigt vass fighterkunskap.

Vi hade mkt boxplay idag, jag va inne på ett bakåt till i BP, inte mkt jag kunde göra på det. Det är häpnansväckande hur mkt mer det tillåts härborta dock, hemma i Sverige hade jag endel tvåor, här har jag just nu typ 4-5 utvisningar på hela säsongen, vilket är 28 matcher för min del just nu.

Hoppa kunna vara mer delaktig i offensiven imorn samtidigt som jag vill försöka stå upp lite mer, tidigare på deras forwards.

Peace

/Jögga

ed två fingrar ihoptejpade och specialhandske måste man säga att han oförskämt bra ut med klubbtekniken på träningen, är man en trägel så är man, Inkluderar: Jack McNamara (vitt), Kevin McNamara (rött) och lite utav Francois Brisebois (vitt med bubblan/gallervisir)

Kära dagbok,

Idag har det varit ytterligare en skön dag i ett meningslöst hockeyliv. Först frulle, träning mellan 8 å 9 sen stannade jag i ishallen å kollade in Colgate's och RPI's träningar inför matchen dom spelade ikväll, vilken vi hade fribiljetter till liksom alla RPI's hemmamatcher å vilken Colgate faktiskt överaskande vann med 2-1 i övertid, dock kom inte vår allas käre vän Jack McNamara till spel pga ett brutet pekfinger. Collegehockey är riktigt kul, det är alltid bra inramning på matcherna, lagens/skolornas orkestrar är alltid på plats å "battlar" med fin musik mot varandra + att collegehockey har en genuint intresse hos hockeybefolkning, speciellt här på östkusten.

Jag tycker att skicklighetsnivån på NCAA D1 är riktigt hög, alla spelarna är bra skridskoåkare, dvs snabba, intensiva, dessutom har de flesta riktigt bra klubbteknik, det är endel riktigt spelskickliga lag såsom Boston College, där många stora talanger spelar. Sen är det lite från match till match hur fysiskt spelet är. Vissa matcher tycker jag det påminner om europeisk hockey, väldigt skicklig hockey men inte speciellt många tacklingar, inga fajter är tillåtna i college ska tilläggas.

Nu finns det ju 56 lag eller dylikt i NCAA D1 så det är ju givetvis ganska stor skillnaf mellan de 10-15 bästa å de 10 sämsta till exempel, men det är förvånansvärt, ändå tycker jämt, över lag. Alla kan vinna mot alla i princip. Jag skulle säga att skicklighetsmässigt så ligger NCAA på allsvensk klass/ riktiga toppen av 1an. Däremot är det ju mkt fler lag jämfört med de 14 som får plats i dagens allsvenska. Dock så brister det lite i tanke, det är ju trotts allt nordamerikansk hockey vi pratar om å man behöver inte vara en stor tänkare därute för å bli framgångsrik om ni hör mig... Det är också den största skillnaden tycker jag mot AHL vs Elitserien, elitserien är väldigt mycket mer tänk, smarthet, mindre "huvudet-under-armen-hockey"/tuta å kör. Vilket inte alltid behöver vara ett bättre koncept dock.


Sen är ju collegekillarna oftast mellan 20-24 år å det är väll lite tyngre killar överlag i en allsvenska låt säga. Men något som nordamerikanarna har i sin kultur är ju det eviga tävlandet. det är imponerande, även i juniorhockey/collegehockey, det finns så enormt många spelare som vill ha dom där platserna så det är alltid väldigt "competetive".

Ikväll var även Kevin McNamara, Chris Wagner och Mike Leidl i spel för Colgate, 3 duktiga spelare som jag lärt känna genom Jack, där Kevin spelat med Pat Kane i U17-landslaget, otroligt rörlig å spelskicklig back som vi kommer få se i Sverige inom 3 år troligtvis. Han är grymt sugen på å försöka spela "proffshockey" i Sverige efter examen. Chris är draftad av Anaheim och var poängkung, och tillsammans med radarpartern Charlie Coyle (som vi såg i JVM för USA) kungar i EJHL för South Sore Kings förra året, laget som vi fick pisk av i helgen med 9-2 by the way...

Så fick jag en ny klubba av Jack idag, en Bauer Vapor X60, i CD är dom rätt snåla överlag så vi får inga klubbor den här klubben så det var kanon att jag fick en. Lite kul story, Jack har bytt vinkel i år, dom har ju PM-klubbor i college likt elitseriespelare osv, å han hade PM klubbor i många år redan innan för han känner nån snubbe i branchen... Iaf bytte han från en Joe Nieuwendyk som hans förra vinkel var från början med vissa modifieringar till en ren Näslund. Det var förra sässen innan en matchvärmning när SSK spela mot MoDo hemma efter hockeygym som jag å Jack vandra förbi MoDos omklädningsrum vilket låg precis bredvid vårt där deras materialare hade ställt ut spelarnas klubbor så vi passade ju såklart på å spana in å flexa Zuccarello-Aasen, Foppa å Näslunds klubbor å det var då Jack fatta tycke för vinkeln å genom sin kontakt på Bauer fick han riktiga klubba. DEssutom hade han en period då han älskade Pat Kane efter OS så han beställde en av Kane's klubbor med ,vilken han inte fastnade för, vilken jag också testade men inte riktigt kände mig hemma med.

Nåväl, höll på å fixade en knopp till nya stickan samtidigt som jag lagade mat, man kan också säga att jag ignorerade chicken nuggetsen som i ugnen...



Så det blev grillkol å mackisar istället :D



När jag kom hem efter att ha tittat på collegelagens morgonvärmningar så stod min säng ute på parkeringen i 10 minusgrader. Det va grabbarna som uttryckte sitt missnöje med att de var tvungna å åka å hämta mig en extra vända till rinken bara för jag ville se träningarna. Ytterligare ett skitkul "practical Joke" från deras sida!



Mkt roliga ekar i periodpaus, som vanligt! DEtta är dock från en annan match mellan RPI och Merrimack lr va det var :P

Köpte nyss skönaste jackan, en sån där Varsity Jacket, blå, blank å fin som jag ha velat ha länge nu, dom ligger vanligtvis på minst en 100 dollar, ofta mellan 120 - 200 dollar... Fick min för 38 med frakt, grymt kap :D Så nu hoppas jag den kommer fram också!
Grymt äre ju med Ebay, finns hur mkt prylar som helst, tackar vet jag blocket men där Ebay har en liten större marknad å jobba med så där får man säga att blocket ligger i lä!



Albany Devils träning i RPI Houston Field House, där RPI:s NCAA D1 collegelag spelar å hör hemma precis som Capital District Selects som jag spelar med. AHL verkar hålla lite lägre klass än elitserien, vilket är det man har hört i alla år också, AHL är ju lite nedvärderat i folks ögon i Sverige, så är det inte alls häröver, att få spela i AHL är en ära för alla amerikaner. DEssutom tror jag nästan det är större konkurrens, mer tävla,tävla, tävla som den gode Wikegård hade uttryckt det, i AHL jämfört med Elitserien, pga att det finns så otroligt många spelare häröver + att alla förståss krigar för å få komma in i finrummet dvs NHL!

På fotot ovan är Jacob Josefsson i rött, samt tränare Tommy Albelin, till vänster i bildkant.



Tränare Tommy har grym respekt på den här sidan Atlanten, såväl från spelare som från fans.



Jacob Josefsson såg helt okej ut en-mot-en, däremot slog han några grymma passningar, där man såg enorm spelintelligens.

Va å shoppade lite i ett av de närliggande "Mall" -en dvs stora köpcentrum såsom Marieberg, osv. Vandra jag runt där med grabbarna när en av dom höver ur sig, "ska vi köpa en hund till huset?" :P

Vadå hund, kan man köpa en hund här, tänke jag. Du måste skämta sa jag til han. "No, no, look" Puppies

Det var inget krydd heller, en affär som hette Pet-nånting som jag inte hade lagt märke till, klev vi in i halva butiken va täkt med burer med olika sorters hundraser i. Pyttesmå burar, bara Rottweilern å Sant Bernard valparna fick lyxen med en knapp kvadratmeters stor bur att leva i. Å så folk, fullt med folk som stod å kolla på hundarna, de som var intresserade kunde få sitta med en valp i ett litet utrymme som dom hade därinne.

Usch, inte skulle jag vilja leva sådär om jag var hund iaf. Tacka vet jag de stackars stadshundarna, men det här är ju rena rama tortyren.


Såg ju inte alltför glada ut, valpar ska ju vara glada å spralliga!




Sånna här butiker har vi väll inte i Sverige vad jag vet iaf, med massa olika sorters hundvalpar, i en liten butik i ett köpcentrum, kanske skulle va en grym affäridé, öppna upp i BigInn eller Marieberg eller varför inte i Kungens Kurva ?




Dom hade lite andra djur med, ormar, pappegojor, lite av varje. Det är det här med hundarna jag tog illa vid mig av dock, tänkte jag skulle köpa dom allihopa men då kom jag på att då gynnar jag ju deras business så det blir ju helt fel med...


Det här hade inte Elvis tyckt om! Han hade lärt dom en läxa

Idag hade AHL-laget Albany Devils träning efter oss igen. Dom spelar egentligen i en annan arena inne i centrala Albany. Iaf så är dom ju farmarlag till New Jersey, i NHL. Dom har också stora svenska inslag i laget i år. Det är tre svenska spelare i laget samt svensk tränare. Spelarna är Jacob Josefsson, Alexander Urbom och Mattias Tedenby, dock spelade Tedenby bara 12 matcher innan han blev uppkallad å har mestadels spelat i NHL sen dess. Jag kikade på träningen förra veckan, då hade jag inte koll på att Tommy Albelin coachade, surrade lite med deras materialare, han sa "det måste väll du veta, han gjorde ju det mest kända målet i svensk hockeyhistoria mot ryssarna", jag är troligen för ung för att veta vilket mål han snackar om men, anledningen till att vi börja snacka om tränaren va att jag tyckte han verkade bra å att jag kände igen han från någonstans.

Materialarn sa också att han var den hårda, tuffare av de två coacherna, "No fucking around with this one!". Han hyllade också Albelin å sa att han nu 47 år gammal fortfarande kunde spela, alltså höll god klass på AHL nivå, vilket jag inte tvivar på när jag såg han delta i och visa övningar på träningen, dom där klassiska graf-rören rör sig fortfarande smidigt därute. Jag å materialförvaltaren pratade vidare om Jacob Josefsson, jag frågade hur han hade spelat sen han kom tillbaka efter sin skada å han hade varit duktig sa han, han beskrev honom som "He is really strong on the wall". Vilket kanske inte va den första egenskap jag förknippade med honom, men iaf. Han såg vidare ut å trivas på träningen, bra fart på rören, fin teknik å även om han inte satte alla puckarna i nät så la han en hel del fina mackor när dom körde 2-1 övningar å sånt.

Idag när jag satt å vänta på att träningen skulle dra igång så vandra Tommy Albelin förbi mig å sa "Hi, how are you doing?" till mig, jag svarade "Good" nånting å så fråga han om jag va svensk, mitt blonda hår blåa ögon å min svenska klädstil var tydligen så pass uppenbar för honom, så jag fick en pratstund med honom, han var otroligt trevlig och gav mig sitt mobilnummer så jag kunde ringa honom å så skulle jag få fribiljetter till deras matcher när jag ville :)

Kanonkul att få träffa en riktig svensk NHL-veteran på plats i privatlivet sådär. Förresten så kom Jacob Josefsson förbi så blev jag introducerad med honom också. Också en riktigt trevlig kille. Kul att få snacka lite svenska.

Urbom såg också bra ut på träningen, han hade kommit tillbaka från en kort sejour i New Jersey men honom snackade jag ingenting med.

Tror Albelin är en av de mest underskattade spelarna vi haft i svensk hockey som lyckats så bra häröver! Verkar vara uppskattad som ledare och nu som tränare också

Speedball at the gym!

Forts. från Fresno Part V...

Vill bara nämna en grej som jag fått veta i efterhand om Fresno och tränarna. Alexander en av de svenskarna som va kvar när jag lämnade, han va bara där för att se om han tog en plats i laget på turistvisum. Iaf så blev han tillsagd att åka hem å skaffa ett riktigt visum under det veckolånga uppehållet dom hade innan dom skulle till Minnesota å spela showcasen. Iaf så åkte han hem till Sverige, fixade visum å allt, men ingen tränare hörde av sig, eller svarade på hans email lr telefonsamtal, eftersom han hade lämnat massa saker i Fresno blev han ändå tvungen att åka tillbaka, så killen åkte alltså dit en gång, körde "försäsongen", fick beskedet att han skulle åka hem å fixa visum, tränarna hörde aldrig av sig till honom igen, han åkte tillbaka till Kalifornien igen, å klev rakt in på tränarnas kontor, å ifrågasatte vad i helvete dom höll på med... Bra civilkurage, det hade dom nog inte räknat med å jag glad att han gjorde det. Sånna skitstövlar som de betedde sig som mot honom. Coachen antydde till mig i mitt sista samtal till mig innan jag lämnade Fresno att "Alex ska åka hem nu till Sverige, jag vill inte säga det här till honom men vi får se om han kommer tillbaka" typ med glimten i ögat till mig sa han det, för han precis innan hade förklarat att han kanske vilje ta tillbaka mig till Fresno senare å det visste ju jag att han inte kunde göra utan å peta fler importer... Jag ångrar nu att jag inte sa det till Alexander direkt då men vet inte hur jag hade kunnat säga det. Samtidigt som vi var kompisar var vi ju också fiender som kämpade för samma platser i laget för importerna alltså, det spelade nog också in.

Sjuk grej, likaså vet jag inte om vad man ska säga om den fjärde svensken som va där, en av de bästa forwardsen, han hade en match där han var 1+1, blev typ matchens 2a stjärna lr något, bara för att sedan få ungefär samma förklaring som mig att han behövde komma igång å få matcher, så han skulle spela i WSHL, men sen efter det blev det liksom inget mer för honom trotts att han sprutade in poäng där.

Okej, nog om Fresno, den som vill veta mer får fråga :) Eller kommentera, eller bägge, samtidigt kanske.

Via Phoenix, blev det ännu mer ökenliv i El Paso än i Fresno. Tränaren tillsammans med mina "rådgivare" hade övertygat mig om att komma ner, även fast jag hellre ville testa lyckan i EJHL på östkusten, vilket jag visste var en mkt bättre liga. Det var mestadels tre anledningar till att jag åkte dit; De sa till mig att om jag spelade bra där skulle jag bli uppkallad till en bättre liga, att det var ett bra skyltfönster och att Fresno också skulle hålla koll på mig och ta tillbaka mig sa dom, avståndet var "kort", ekonomiska fördelar gentemot att åka till östkusten å spela, samt att det var ett säkert kort, jag ville inte riskera att inte platsa, jag var lovad en stor roll i laget, som 1:a lr 2:a back så jag riskerade inte att få åka hem till Sverige.

När jag kom ner, fick jag se det fina träningscenter som vi hade därnere, å sen fick jag sova på golvet, fast tränaren hade lovat mig att han hade en värdfamilj klar, som väntade på mig...

Mkt lapa sol å bad blev det!

To be continued

Det är inte mer än att man blir grymt imponerad stolt å lite avis när ens kompisar, före detta lagkamrater å så vidare gör succé på olika plan inom idrottsvärlden. Lite kul är det ju när det dessutom är två nära vänner till mig som står i huvudrollerna mot varandra i en straffläggning när en allsvensk match ska avgöras; http://www.vik.se/index.php/vik-tv/1-matchbilder/1335-vik-oskarshamn-1-2-str
där kan ni kolla på webtv när Thom Flodqvist sätter avgörande straffen på Johan Gustafsson, Flodan å Kogi är båda goda vänner till mig så jag vet inte riktigt vem jag ska hålla på men snygg straff var det ju!

En annan gammal dagiskamrat till mig som jag inte har kontakt med numera men som bott "granne" med mig ute i Västra Skedvi, våra föräldrar är jordbrukare å goda vänner å jag tycker det är kul att han, Alexander Gustafsson, nu gör succé inom sin idrott. Killen får ju ingen uppmärksamhet alls i media i princip men är väldigt stor inom sin sport å här på den här sidan atlanten har UFC en mycket större publik och uppmärksamhet.

Som sagt trotts att jag inte umgås med The Mauler själv så känner jag familjen väl och glädjs med den framgång som han har fått efter all hård träning som han har lagt ner. Den inställning som han har är ju helt underbar, om jag själv fick önska hur folk skulle se på mig som en idrottare och människa skulle jag säga allt som personerna säger om Alexander i den här videon. Kul när en kille når sin dröm som han jobbat hårt för, sånt gillar jag!




Annars följer jag hockeykväll från andra sidan Atlanten och det här klippet i eftersnack vill jag få upp i diskussion. Jag vet att jag kört över killar i rygg ett antal gånger, ingenting jag är stolt över, men jag försöker vara en hård fysisk back, bågot som inte alltid har varit naturligt för mig men som jag tycker jag blivit riktigt bra på framförallt på senare tid och jag vill därför försvara migsjälv lite här, å såklart kör jag aldrig över någon i rygg med flit...



Sen det här med psykologi, det är något väldigt intressant, speciellt inom idrott men även i övriga livet ställer ju psyket till besvär med jämna mellanrum, medan andra, såsom jag antar Alexander Gustafsson i ringen, drar nytta av en starkt psyke. Här är en tragedi, en ung kille som tagit livet av sig, till synes levandes va en annan skulle beskriva som ett drömliv, tagit en examen från Harvard å spelat i NHL. Denna länk hitta jag i Uffe Bodins blogg på hockeysverige.se, för övrigt den bästa hockeysajten och en av de få bloggar som jag läser!

http://www.mercurynews.com/sharks/ci_17240917?nclick_check=1

förresten va tråkigt för Chara att bara en vecka efter rekordet för hårdaste skottet i världen så skjuter en "okänd" ryss nytt rekord med bred marginal också!

Här kan ni se skottet; http://watch.tsn.ca/international-hockey/clip413443#clip413443

Ja, gameday, var det idag, Capital District Selects, för närvarande sist i ligan, med 6 vinster, en övertidsförlust och ja ni kan väll se själva nedan mot New Jersey Hitmen;

Southern Division

Team	GP	W	L	T	OTL	PTS	WPCT	GF	GA	PIM	HOME	AWAY
yJersey Hitmen	36	33	1	1	1	68	.944	222	63	541	20-0-1-0	13-1-0-1
Bay State	37	22	11	3	1	48	.649	117	103	705	12-7-2-0	10-4-1-1
South Shore	36	20	10	5	1	46	.639	162	119	551	11-5-4-1	9-5-1-0
Springfield	35	17	14	2	2	38	.543	139	128	697	7-7-1-2	10-7-1-0
Apple Core	35	11	18	5	1	28	.400	119	137	538	6-9-2-0	5-9-3-1
Bridgewater	34	11	20	1	2	25	.368	105	153	541	8-8-1-1	3-12-0-1
Philadelphia	35	8	19	4	4	24	.343	102	172	491	4-7-0-2	4-12-4-2

Northern Division

Team	GP	W	L	T	OTL	PTS	WPCT	GF	GA	PIM	HOME	AWAY
xMonarchs	36	30	4	2	0	62	.861	180	74	441	15-1-1-0	15-3-1-0
xJunior Bruins	36	29	6	1	0	59	.819	162	96	516	16-3-0-0	13-3-1-0
Valley Jr. Warriors	38	14	20	2	2	32	.421	124	148	669	7-6-2-2	7-14-0-0
Huskies	33	11	19	3	0	25	.379	89	123	429	9-10-0-0	2-9-3-0
Green Mountain	35	10	22	3	0	23	.329	86	137	549	2-11-3-0	8-11-0-0
Rochester	35	8	24	3	0	19	.271	75	135	599	3-11-0-0	5-13-3-0
Capital District	35	6	27	1	1	14	.200	89	183	597	5-11-1-1	1-16-0-0

Mot Goliat från som redan vunnit den Södra Conferencesen och bara har en enda förlust på hela säsongen, måste ju nästan vara nått slags rekord, kort sagt visste vi redan innan att det skulle bli en tuff match... Precis som sist när vi mötte dom så startade vi bra, vi hängde med bra i 20 minuter. Men sen rinner det iväg. Vi mötte dom sist uppe i Fitschburg i en av EJHL:s årliga showcase-turneringar å förlorade med 7-1 den gången.

Idag hade vi 1-0-ledning. Det kändes ganska bra även om de hade några fariga chanser så spelade vi bra. 1-1 efter första stod det, so far so good. Lite olyckligt var det att vi inte kunde få gå till periodvila med 1-0 ledning, det hade kännts skönt, å deras coach var inte så glad efter 1a. Det där 1-1 målet är ett av målen jag tycker att jag nästan får ta på mig idag, jag pinchade på en av deras ytterforwards när de körde uppspel i fickan, jag läste hela grejjen, såg att han bara skulle skicka den sargut å tyckte jag var där i tid så å täckte den bra, men han skickade på en bandyvev på pucken som fladdrade mellan sargen å mina knäväck å i full fart kom två andra forwards å det blev 2-1a mot min backpolare, de skickade en passning från vänster till höger, nära inpå kassen å jag hade ingen chans att hinna tillbaka. Så irriterande när man läser hela situationen, sen slinker pucken igenom en ändå på nått jäkla vänster, det är aldrig kul, nåja, man hoppas ju att tredjegubben ska täcka upp för en med backcheck å vara först på deras sargut-chip ibland å att man bara ska kunna ta bort killen i fickan men så spelar vi inte här i CD så jag borde bara ha backat av istället. För dåligt beslut av mig. Nu får jag försöka lära mig av det här misstaget, det ska ju inte behöva va så svårt.

Allafall, 1-1 i paus, men som vanligt bara negativa tongångar från tränarstaben... Tyvärr tycker jag det dödar oss ibland, att vi aldrig får höra positiv feedback, om man nu har 1-1  mot ligans bästa lag hur man än spelade så är ju det ganska bra, sen kan man ju alltid lura kroppen med positivism å på såvis komma ut i andra med en bra känsla, men det händer aldrig här, tycker det ibland är ett större problem än talangen vi har i laget.

Ja 2a perren blev inget vidare kul, 5-1 stod det inför tredje, då bytte tränarna ut vår eminente 1a keeper så backupen fick lite istid, inga fel i sig då vi har 3 matcher i rad den här helgen mot tufft motstånd. I andra såväl som i första tyckte jag annars jag spelade solit, åkte mkt skridskor, spelade riktigt fysiskt, även om jag inte hade nån monstertackling, å hade bra uppspel. Jag va inne på ett till mål bakåt i andra efter att ha kämpat som en gnu, längs sargen och bakom målet tillsammans med min huskmarat Matt Batis så fick en av deras forwards pucken bakom målet, å bara snabbt grisa in den köksvägen utan att nån hann på honom. Jag skyller inte på keepern här men jag hade väldigt gärna sett att han tagit den, tycker han borde kunna täppa till längs isen där på första stolpen men, men, vi skulle ju ha vunnit kampen där innan. Så -2 inför sista var jag.

3e perioden va jag inne på två till bakåt där det rann iväg till 9-2. Ena målet blev min backpolare uppsnurrad å förbiåkt på sin kant, jag kom tvärs över isen för å proppa han med då skjöt han barai första krysset så det var absolut 0 grejjer jag hade kunna gjort annorlunda för å stoppa det målet. Däremot det andra vill jag ta upp, jag behöver lite tips där tror jag, det är nämligen det här med gap control. Jag har jobbat endel med det och har blivit mkt bättre, speciellt den här säsongen. Det är ju ganska lätt om man har varsin kille så man bara behöver tänka på å ligga nära honom. Nu var det så som det ibland blir, dom kom i en kontring genom mittzon på högersidan, jag är vänsterback för tillfälllet å deras kille dribblar förbi alla, eller åker igenom, å kommer på insidan i mitten i full fart, jag har ju gett understöd å backat av så han kommer mot mig, men jag har ju inget bra gap control på killen eftersom han kommer från andra kanten, så jag ligger typ 2 meter ifrån, försöker sakta in å minska avståndet men jag vågar inte tvärbromsa å stå upp på killen för jag tror att jag då lätt hade blivit rundad å killen hade varti fri. Det här är ett problem som jag inte riktigt vet hur jag ska åtgärda, vad som händer vi tillfällen som detta, jag vet att jag tänkt på det flera gånger, det hände på försäsongen förra året mot Brynäs borta, man känner rätt maktlös därute. Vad som sker är att jag försöker bara ligga i skottlinjen å hålla rätt sida, inte bli rundad, å gradvis minska avståndet, men eftersom killen redan är inne i zon blir det alltför nära målet innan jag fångat upp honom så i höjd med toppen av cirklarna skjuter dom ofta mellan benen eller på sidan å det blir då mål eftersom jag blir som en screen för målvakten. Ibland lyckas man ju täcka skottet eller stötbryta med bladet när killen skjuter men annars är man rätt maktlös. Så vad jag tror det är jag måste göra i sånna lägen, det folk vill se är ju att jag tvärställer grickerna å mosar killen men det känns som att försöka med det skulle bara göra det lättare för killen å vandra runt mig. Men jag måste ju ändå testa nått, kan ju inte bara låta honom komma in nästan i slottet å skjuta med screen å alting så det jag tror att jag måste börja göra är att tvärställa skridskorna å försöka få tag i honom å jag är rätt säker på att jag kommer bli tvungen att ta en utvisning där, typ 100 %, men är det kanske ett sånt läge där det är rätt å ta den utvisningen? Jag tror det, kanske lär jag mig efter några gånger ett sätt å lösa situationen utan utvisning, men testar jag aldrig så kommer jag aldrig kunna lösa det bättre... Vad tycker ni? Jag behöver tips här!

Summan av kardemumman med dagens match; jag vet att jag tidigare jämfört New Hampshire Monarchs med HV71 J20, tycker att de hade bra skridskoåkare, tekniska å passningsskickliga spelare som var riktigt smarta å jobbiga att möta speciellt i deras PP. Jag tycker även att möta New Jersey Hitmen idag påminde om att möta HV71 J20, jag vet några gånger då de haft med André Peterson, Simon Önerud, David Ullström, Martin Olsson, Adam Almqvist, Jesper Fasth, Jesper Törnberg å det har i princip varit som å möta en svenskt juniorlandslag å möta HV. Ungefär den känslan fick jag idag med, men jag tyckte Hitmen inte riktigt var lika skickliga, lika tekniska å spelskickliga som Monarchs eller ett toppat HV. Tyckte dock dom hade ännu mera speed. De var inte några stora spelare, rent storleksmässigt, men otroligt intensiva, otroligt starka i relativt små kroppar, forcheckade stenhårt, jobbade å rullade runt å vann mkt puck längs sargerna. Alla jobbade verkligen som en enhet, vann nästan alla dueller å var tajta som tusan defensivt. På så sätt tyckte jag det var riktigt kul å spela, det var närkamper å intensivt varje byte, man fick dela ut massor av tacklingar. Däremot var det ju inte så kul när dom gjorde mål, å att förlor matchen såklart. Men lärorikt.

Vad kan man då jämföra New Jersey Hitmens fantastiska lag med i Sverige? Ja, jag har inget riktigt bra svar, tyckte helt klart att Monarchs motsvarade HV lr Frölunda som man har mött, men jag har nog aldrig mött ett lag som forcheckad så effektivt å varit så ettriga i kamp å skridskoåkning som Hitmen, men jag kan tänka mig att Luleå J20 spelade på det sättet förra sässen då, jag mötte aldrig dom men tror av det jag hört å så att de skulle kunna vara jämförbart.

Det man alltid måste ha i åtanke när man jämför svenska å amerikanska juniorlag är ju att dom är ett år äldre i USA, det gör ju lite skillnad, rent mognadsmässigt. Sen är ju spelet annorlunda på den lilla rinken men det är ju genomgående å en helt annan historia.

Landade alltså på -4 idag, inget vidare statistiskt facit, 2 mål kan jag ta på mig, där kunde jag verkligen handlat bättre. Efter matchen var det såklart dags för motorsågen av diverse spelare igen, dock inte mig. Däremot sa Ryan till mig efter matchen att han tyckte coach va på mig hela matchen idag, jag tyckte inte det kändes som han skällde ngt speciellt idag, men när jag tänker efter så gapade han nog på mig en 4-5 gånger under match iaf. Tror jag har blivit van, å glömmer det lika fort som det kommer... Vissa saker han säger tar jag till mig å försöker göra annorlunda men det mesta är bara idioti å då stänger jag bara öronen. Ett exempel på en detalj som jag tycker är idiotisk; spelet befinner sig ute i sarghörnet, jag står på mål, bevkar slottet, (zonförsvar), då får jag skäll för jag ska hålla klubban i två händer framför mål!?! Ja, självklart så om pucken å spelet va framför mål, då är man ju starkare å rensa bort med två händer, men när spelet är i hörnet å man bevakar killar som ligger högre upp i slottet samtidigt som man måste ha koll på att ingen kommer in på bakre stolpen bakom dig så vill du ju alltid ha klubban i en hand, du får ju enormt mkt bättre räckvidd, lättare å bryta passningar, å du blir ju helt orörig om du har klubban i bägge...

Matchen slutade ungefär vi klockan 7, vi har returmöte med dom imorrnbitti kl 9 så nu äre dags å sova. Knickerbacker ishallen, en ny hall spelade vi i idag, ganska fin rink, riktigt bra omklädningsrum. Imorrn ska vi till ytterligare en annan rink än vår hemma-arena, pga när det krockar när RPI (NCAA D1) har matcher samtidigt. Det är fascinerande hur mkt rinkar det finns här, lite som i förorterna i Stockholm, vart man än vänder sig så känns det som man har en ishall bakom ryggen. Conwey Center ska vi spela i imorrn. Det är den 5e hemma-arenan för säsongen, å dom ligger alla nära varandra förutom Albany Acamdemi som ligger en 25 min bort. Annars är vår hemmarink riktigt fin, Houston Field House, ungefär som Rocklunda, numera ABB Arena.

/Jögga

Det här fenomenet att sätta upp små tv-skärmar överallt är verkligen något typiskt amerikanskt. När man tankar bilen kan man se sin favoritshow eller nyhetssändningarna direkt på bensinpumpen, eller som här när man tar en piss på sitt gym mellan repsen så kan man kolla in history channel eller NHL live on Versus.

Lite löjligt känns det ju allt, liksom hur mkt tv hinner man kika på medans man tar en piss liksom ?? :P

Men jaja, det gynnar ju ekonomin, teknik/tv-butikerna får ju sälja mkt då går dom ju bra, kan anställa fler, det blir fler jobb lediga, fler får jobb, fler tjänar pengar, fler får pengar över till att handla, fler kommer å köpa tv-skärmar! Allting i en positiv, ekonomisk livscykel, cirkulerandes till det bättre.



Får ta mkt skit på gymmet för att jag har så små shorts, det är ju basketmodell som gäller här, då ska dom ju åtminstone gå till knäna. Outfitten är annars otroligt mixxad å man ser vilken mångfald av människor dom har i USA, vissa kommer, hyperseriösa till gymmet, med en shaker med ngt kostillskott, riktiga sånnahär cykel/värmebyxor i syntetmaterial, matchande shorts och träningslinne i samma material, specialskor med tår, typ som vantar, (vet inte om dom dykt upp på gymmen i sverige än?), Ipoden laddad med techno eller annar pumpa upp musik, å så ryggbälte, talk å "straps" som man virar runt stänger å har runt handlederna så man får bättre grepp, kort sagt, det är utrustad för tusentals kronor när de går till gymmet å ska alltid ha det nyaste. Sen har vi dom totala motsatserna, ofta äldre gubbar men också ungdomar/nördar, kan komma till gymmet i jeans, stora jävla kängor å flanellshorta haha så kör dom! För övrigt har vissa mössa på sig på gymmet, halvlökigt, jaja alla har sin egna stil, önskar jag hade ett kort med två sånna här nördar som jag kunde visa er men det är ju inte direkt så man kan springa runt å ta kort på folk inne på gymmet :P

Kollade på Albany Devils träning här på morgonen, dom tränade direkt efter oss, vid 10-tiden. Ibland kör dom i våran rink, ska skriva ett litet referat om den träningen å lite tankar om AHL som helhet som jag kommer posta senare idag när ni ligger å sover troligtvis :)

/Billy

Måste ju bara dela med mig av det här; ett av mina absoluta favoritband måste jag säga! Dom som inte är från trakten kanske inte har lika kul åt detta men jag älskar framförallt den sköna dialekten som vi har i Körswa-trakten :D Lite kul äre ibland med hur sökmotorer kan komma med förslag också, ni vet sådär på sidan om som rekommenderas, när jag kolla på Rönnas kom det upp en musikvideo med Misfits med låten "Blood" eller "Death" eller ngt liknande, vart fan hitta Youtube kopplingen där ? :P "En sann historia om en mycket udda bonde som levde med sin mamma utanför Kolsva!!!!" För å citera youtube-beskrivningen till den här låten :D