Fuuny Facts, Amerikanska listan 2
Här är en liten rolig grej som vi har diskuterat i min historia-kurs. Min lärare är en de bästa jag någonsin haft och han gör allting väldigt intressant. Vi har hittat historiska händelser i Amerikas historia sen Christopher Columbus kom hit till alla dom här egenskaperna som folk har gett amerikanarna. På samma sätt kan man hitta historiska händelser, anledningar och betydelser i alla länders historia som gör att dom beter sig osv som de gör idag. Det är lite kul, vore kul att göra en sådan kurs om Sverige. Det visar sig också i sådana här undersökningar att det som folk uppskattar och gillar med ett land eller med folk är ofta nära relaterat eller har en samband med det dom inte gillar med ett land. Tex gilla många att det är så jämnställt mellan könen å att kvinnor har så "hös status" som dom har i USA, men samtidigt finns det samma tyckare som på listan skulle säga att de inte gillar hur kvinnor klär sig, alltså att dom klär sig omoralsikt, eller anständigt för en kvinna osv vilket är ett resultat av jämnställdheten/kvinnans ställning i samhället. Finns säkert många mkt bättre exempel.
Det är ju bara kolla på listan ovan så kan ni dra era paralleller och slutsatser själva. Min lärare har jobbat i Japan och Kina tror jag, och på Bahamas om jag inte missminner mig, och har således sett mkt av världen å har en väldigt bra självinsikt om hur amerikaner är. Vilket är väldigt ovanligt...
En annan rolig grej är att jag själv gjorde en sån här liknande lista fast med skillnader mot Sverige förra året, för er som är intresserade av att läsa vad jag tyckte om det då, eller vill jämföra med dom här mer allmänna undersökningen rekommenderar jag att gå tillbaka i mina tidigare inlägg å spana in det!
Dessutom vill jag bara avsluta med att säga en sak, människor verkar det som handlar alltid av två olika skäl, som kan leda till krig till exempel. Det verkar som att det alltid är en av två orsaker bakom detta, nämligen; EKONOMI eller RELIGION. Bara en sak att fundera över om man känner för det!
Ha det bra
/Jöggson
Draken lyfter i motvind
Jaha nu var det dags för å publicera lite text igen då...
Tyvärr har jag tråkiga nyheter att anteckna här i dagboken och dela med mig till alla mina trogna läsare. Tryouten blev inte vad jag hade hoppats på och således får jag inleda säsongen med b-laget. Det kanske inte låter så illa i folks öron, men sanningen är att det är en ganska lång väg tillbaka till att få spela med a-laget.
Jag tänker inte sitta här å rabbla upp massa ursäkter för att jag inte lyckades prestera så pass bra så att tränaren såg mig om en spelare han ville satsa på. Om man hela tiden har ursäkter för att man misslyckas så kommer man aldrig att lyckas, vilket jag har lärt mig genom åren. Däremot så har jag en hel del faktorer som jag behöver förbättra för att lyckas bättre nästa gång.
Å bara för att klargöra för folk som inte har spelat eller sett NCAA division 3 hockey, vill jag bara understryka att mitt lag iaf inte på något sätt är överdjävliga. Med det menar jag att det är inte som att jag misslyckades med att ta en plats i NHL eller elitserien. När folk frågar hur bra nivån är brukar jag oftast säga att det motsvarar div.1 hockey i Svierige om man tar bort dom absoluta topplagen såsom, Vita Hästen, Karlskrona osv... Jag brukar säga att jag tror att "vi" alltså St John's Univeristy's A-lag skulle slå Arboga på liten rink och förmodligen förlora på stor rink. Detta för att spelet i sig är så pass mycket annorlunda. Vad det är för skillnader på nordamerikansk och svensk ishockey tror jag många har bra koll på så det tänker jag inte skirva nått om just nu.
Tryouten pågick i 4:a dagar, kan man säga, delar av tryouten gick bra. Jag hade en hyffsad start, hyffsad näst sista match men var i övrigt rättså medelmåttig. Jag hade en hyffsad känsla angående den över en månad långa Captain Practice och fysträning/fystest-perioden, där jag tyckte att jag kunde dominera vissa dagar och i vissa delar av spelet, speciellt när vi körde smålagsspel. Jag var inte så värst nervös under hela tiden innan tryouten, vilket gjorde att spelet flöt på bra även fast jag hade inflammation i ryggen och hade en övergående förkylning.
Under tryouten led jag inte av något sådant, varken ryggen lr förkylningen hindrade mig från att prestera på max. Däremot ville jag alldeles för mkt, det var så viktigt för mig att ta en plats så att spelet låste sig helt. Jag började bra men sen va jag inne på några mål bakåt där jag inte hann hem för att jag hade fyllt på i anfallet å ingen täckte upp för mig. Det var nog det dummaste jag har gjort. Jag borde ha kunnat förutse att ingen skulle täcka upp för mig om jag stack fram på offensiven under en tryout. På en tryout spelar alla för sig själva. Alla tänker bara på sitt eget bästa och det vanliga reglerna som man har i ett lag under en säsong existerar inte. I och med att ingen täckte upp för mig såg det ut som det var mitt misstag, tänkte jag iaf. Jag hade ju känt mig så pigg med pucken å vass offensivt så jag ville ju verkligen visa vad jag kunde, men återigen när jag fyllde på så var det ingen som täckte upp för mig. Jag tror det hände 3 gånger, även om det bara blev mål en gång. Med det så brasst dock mitt självförtroende. Å där försvann min plats i laget. Jag visste såväl innan att jag hade det som krävdes för att kunna spela på den nivån, å det vet jag nu med att jag har. Men just då så blev jag bara darrigare å darrigare. Jag försökte bara gå tilbaka till grunderna å spela enkelt osv, men de negativa tankarna gjorde att jag inte hade det där lilla extra som krävdes för att ta en plats.
Sista matchen så tänkte jag alldeles för mkt på att jag inte skulle vara nervös, räknade hela tiden minuterna i matchen som jag hade kvar på mig att vända den negativa trenden å bevisa att jag va värd en plats. Men som alla vet så går det inte att spela match om man har fokus i huvudet på nånting annat, man måste leva sig in i matchen å släppa allt annat. Men det lyckades jag inte med, inte under hela matchen å gjorde därför en riktigt blek insats. Inte för att jag tyckte att jag spelade så mkt sämre än någon annan, men för att ta en plats i laget var jag tvungen att vara bättre än dom andra, det visste jag väll kanske inte riktigt men borde ha kunnat lista ut det...
Så här är jag, förmodligen den som bryr sig mest om hockeyn i laget, eller iaf en av dom, en av dom som har tränat hårdast å förberett sig mest under hela sommaren men som inte lyckades på dom ynka fyra dagarna när det verkligen gällde ngt. Otroligt tråkigt såklart, jag kan erkänna att jag varit riktigt nere efter beskedet, sov dåligt, åt dåligt osv men, börjar släppa det mer å mer nu. Det är tråkigt att jag i princip sätter snubbelben för mig själv nu, i och med att jag blev så nervös så att spelet låste sig. Det är lite läskigt att det ska få kunna hända, men det går inte att grubbla mer på det nu för då blire ju bara värre. Så nu jobbar jag dag för dag, precis som Nicklas Lidström, för att bli lite bättre varje dag. För blir man lite bättre varje dag, ja då blir jäkligt bra i slutändan.
A-laget spelade sina första 2 matcher i helgen, oavgjort ena och förlust i den andra. Mot bra motstånd, från vad jag har förstått så inledningen var väll okej men inte perfekt såklart. Jag tränar på men b-laget har inte sin första match förrän den 11e, så det tar etag innan jag får visa i matchsituation vad jag går för.
Jag vet att det finns mental träning osv, jag har funderat på sånna grejer, men om man börjar jobba med sånt så känns det också som att man förstorar problemet, jag är osäker där. Jag har skitbra känsla ena dagen, å över en lång tid men sen kommer det en sån här dipp, å det förstörde ju allt. Får se om jag ska börja med nån mental träning, men för mig brukar det bara vara att jobba hårdare å förbereda sig bättre än alla andra så får man självförtroende av att man vet att man har gjort det. Men det spelade ju tyvärr ingen roll för mig i detta skedet, för hur bra du än är på att åka skridskor,skjuta, stryka, kondition, spelsinne osv, är inte skallen med dig så gör det detsamma...
Skolan går iaf rättså bra, matten blir lättare å lättare å dom andra ämnena rullar på. Tankarna och jag har fått förslag på att göra en tranfer, dvs trejda sig själv, typ, till en annan skola å ett annat lag, där jag skulle få plats i truppen direkt, men eftersom jag har flyttat 6 gånger på dom senaste 4a åren så känns det inte aktuellt. Jag är inte sugen på att packa upp å hitta nya kompisar igen, lämna alla här, skolrutinerna, osv osv. Så jag tänker stanna här å kämpa å försöka bevisa att jag är värd att satsa på!
Jag vill påpeka också att visst blir alla nervösa ibland (de flesta iaf), jag med, men oftast brukar det släppa efter etag, några byten sen så är man inne i det. Men det gjorde det inte, det var nog mest den korta tidspressen som gjorde det. Men alla hade väll samma förutsättningar, alla kunde också ha blivit nervösa, vilket jag tyckte det såg ut som endel andra också var. Jag kan dock inte komma på såhär på rak arm när jag var såpass nervös förut, så att det liksom satt i, å så att spelet verkligen låste sig. Jag vet att jag hade ngt liknande på tv-pucksuttagningarna när jag var 15-16 år. Jag vet att jag hade några matcher i SSK, och i El Paso förra året, men det kändes som att det ändå var lite värre den här gången.
Nog med funderande, nu ska jag gå till gymmet å fortsätta bli bättre i min klart längsta försäsong någonsin, förhoppningsvis den längsta i hela mitt liv!
Kom gärna med tips och uppbackning/support, det skadar aldrig när självförtroendet är i botten, men lika snabbt som man tappar det lika snabbt kan det komma tillbaka så snart sitter jag väll här å är kaxig igen...
Ha det bra därute, å kom ihåg Trägeln Vinner, Draken lyfter i motvind, det som inte dödar det härdar och vi lär från våra misstag!
/Trägeln
Tyvärr har jag tråkiga nyheter att anteckna här i dagboken och dela med mig till alla mina trogna läsare. Tryouten blev inte vad jag hade hoppats på och således får jag inleda säsongen med b-laget. Det kanske inte låter så illa i folks öron, men sanningen är att det är en ganska lång väg tillbaka till att få spela med a-laget.
Jag tänker inte sitta här å rabbla upp massa ursäkter för att jag inte lyckades prestera så pass bra så att tränaren såg mig om en spelare han ville satsa på. Om man hela tiden har ursäkter för att man misslyckas så kommer man aldrig att lyckas, vilket jag har lärt mig genom åren. Däremot så har jag en hel del faktorer som jag behöver förbättra för att lyckas bättre nästa gång.
Å bara för att klargöra för folk som inte har spelat eller sett NCAA division 3 hockey, vill jag bara understryka att mitt lag iaf inte på något sätt är överdjävliga. Med det menar jag att det är inte som att jag misslyckades med att ta en plats i NHL eller elitserien. När folk frågar hur bra nivån är brukar jag oftast säga att det motsvarar div.1 hockey i Svierige om man tar bort dom absoluta topplagen såsom, Vita Hästen, Karlskrona osv... Jag brukar säga att jag tror att "vi" alltså St John's Univeristy's A-lag skulle slå Arboga på liten rink och förmodligen förlora på stor rink. Detta för att spelet i sig är så pass mycket annorlunda. Vad det är för skillnader på nordamerikansk och svensk ishockey tror jag många har bra koll på så det tänker jag inte skirva nått om just nu.
Tryouten pågick i 4:a dagar, kan man säga, delar av tryouten gick bra. Jag hade en hyffsad start, hyffsad näst sista match men var i övrigt rättså medelmåttig. Jag hade en hyffsad känsla angående den över en månad långa Captain Practice och fysträning/fystest-perioden, där jag tyckte att jag kunde dominera vissa dagar och i vissa delar av spelet, speciellt när vi körde smålagsspel. Jag var inte så värst nervös under hela tiden innan tryouten, vilket gjorde att spelet flöt på bra även fast jag hade inflammation i ryggen och hade en övergående förkylning.
Under tryouten led jag inte av något sådant, varken ryggen lr förkylningen hindrade mig från att prestera på max. Däremot ville jag alldeles för mkt, det var så viktigt för mig att ta en plats så att spelet låste sig helt. Jag började bra men sen va jag inne på några mål bakåt där jag inte hann hem för att jag hade fyllt på i anfallet å ingen täckte upp för mig. Det var nog det dummaste jag har gjort. Jag borde ha kunnat förutse att ingen skulle täcka upp för mig om jag stack fram på offensiven under en tryout. På en tryout spelar alla för sig själva. Alla tänker bara på sitt eget bästa och det vanliga reglerna som man har i ett lag under en säsong existerar inte. I och med att ingen täckte upp för mig såg det ut som det var mitt misstag, tänkte jag iaf. Jag hade ju känt mig så pigg med pucken å vass offensivt så jag ville ju verkligen visa vad jag kunde, men återigen när jag fyllde på så var det ingen som täckte upp för mig. Jag tror det hände 3 gånger, även om det bara blev mål en gång. Med det så brasst dock mitt självförtroende. Å där försvann min plats i laget. Jag visste såväl innan att jag hade det som krävdes för att kunna spela på den nivån, å det vet jag nu med att jag har. Men just då så blev jag bara darrigare å darrigare. Jag försökte bara gå tilbaka till grunderna å spela enkelt osv, men de negativa tankarna gjorde att jag inte hade det där lilla extra som krävdes för att ta en plats.
Sista matchen så tänkte jag alldeles för mkt på att jag inte skulle vara nervös, räknade hela tiden minuterna i matchen som jag hade kvar på mig att vända den negativa trenden å bevisa att jag va värd en plats. Men som alla vet så går det inte att spela match om man har fokus i huvudet på nånting annat, man måste leva sig in i matchen å släppa allt annat. Men det lyckades jag inte med, inte under hela matchen å gjorde därför en riktigt blek insats. Inte för att jag tyckte att jag spelade så mkt sämre än någon annan, men för att ta en plats i laget var jag tvungen att vara bättre än dom andra, det visste jag väll kanske inte riktigt men borde ha kunnat lista ut det...
Så här är jag, förmodligen den som bryr sig mest om hockeyn i laget, eller iaf en av dom, en av dom som har tränat hårdast å förberett sig mest under hela sommaren men som inte lyckades på dom ynka fyra dagarna när det verkligen gällde ngt. Otroligt tråkigt såklart, jag kan erkänna att jag varit riktigt nere efter beskedet, sov dåligt, åt dåligt osv men, börjar släppa det mer å mer nu. Det är tråkigt att jag i princip sätter snubbelben för mig själv nu, i och med att jag blev så nervös så att spelet låste sig. Det är lite läskigt att det ska få kunna hända, men det går inte att grubbla mer på det nu för då blire ju bara värre. Så nu jobbar jag dag för dag, precis som Nicklas Lidström, för att bli lite bättre varje dag. För blir man lite bättre varje dag, ja då blir jäkligt bra i slutändan.
A-laget spelade sina första 2 matcher i helgen, oavgjort ena och förlust i den andra. Mot bra motstånd, från vad jag har förstått så inledningen var väll okej men inte perfekt såklart. Jag tränar på men b-laget har inte sin första match förrän den 11e, så det tar etag innan jag får visa i matchsituation vad jag går för.
Jag vet att det finns mental träning osv, jag har funderat på sånna grejer, men om man börjar jobba med sånt så känns det också som att man förstorar problemet, jag är osäker där. Jag har skitbra känsla ena dagen, å över en lång tid men sen kommer det en sån här dipp, å det förstörde ju allt. Får se om jag ska börja med nån mental träning, men för mig brukar det bara vara att jobba hårdare å förbereda sig bättre än alla andra så får man självförtroende av att man vet att man har gjort det. Men det spelade ju tyvärr ingen roll för mig i detta skedet, för hur bra du än är på att åka skridskor,skjuta, stryka, kondition, spelsinne osv, är inte skallen med dig så gör det detsamma...
Skolan går iaf rättså bra, matten blir lättare å lättare å dom andra ämnena rullar på. Tankarna och jag har fått förslag på att göra en tranfer, dvs trejda sig själv, typ, till en annan skola å ett annat lag, där jag skulle få plats i truppen direkt, men eftersom jag har flyttat 6 gånger på dom senaste 4a åren så känns det inte aktuellt. Jag är inte sugen på att packa upp å hitta nya kompisar igen, lämna alla här, skolrutinerna, osv osv. Så jag tänker stanna här å kämpa å försöka bevisa att jag är värd att satsa på!
Jag vill påpeka också att visst blir alla nervösa ibland (de flesta iaf), jag med, men oftast brukar det släppa efter etag, några byten sen så är man inne i det. Men det gjorde det inte, det var nog mest den korta tidspressen som gjorde det. Men alla hade väll samma förutsättningar, alla kunde också ha blivit nervösa, vilket jag tyckte det såg ut som endel andra också var. Jag kan dock inte komma på såhär på rak arm när jag var såpass nervös förut, så att det liksom satt i, å så att spelet verkligen låste sig. Jag vet att jag hade ngt liknande på tv-pucksuttagningarna när jag var 15-16 år. Jag vet att jag hade några matcher i SSK, och i El Paso förra året, men det kändes som att det ändå var lite värre den här gången.
Nog med funderande, nu ska jag gå till gymmet å fortsätta bli bättre i min klart längsta försäsong någonsin, förhoppningsvis den längsta i hela mitt liv!
Kom gärna med tips och uppbackning/support, det skadar aldrig när självförtroendet är i botten, men lika snabbt som man tappar det lika snabbt kan det komma tillbaka så snart sitter jag väll här å är kaxig igen...
Ha det bra därute, å kom ihåg Trägeln Vinner, Draken lyfter i motvind, det som inte dödar det härdar och vi lär från våra misstag!
/Trägeln
Jag å Bolli i ett av Världens bästa rum!
Bilder på skolans träningsanläggningar!!!
Taggar inför sista tryout-matchen!
Om 1,5 timme spelar vi sista tryoutmatchen, sen spikas trupperna...
/Jögga
Legitimerad Tjockhet
Tjena igen Bloggen!
Idag när vi satt på matte-lektion så bad vår lärare oss att diskutera huruvida ett problem kunde lösas med en formel som vi kom upp med eller icke, han bad oss dela upp oss i par och lite skämtsamt, helst med en som tror på konceptet och en som inte tror på det å "fight about it". Då öppnar vår matteklass coolaste kille munnen å säger "I probably shouldn't fight someboby in here!" å tyckte han va skithäftig. Å det är detta jag vill ta upp i dagens inlägg. Killen tyckte alltså att han kunde mosa vem som helst i klassen i en fajt, han hade alltså bra självförtroende, å det ville han dela med sig av till resten av klassen.
Till saken hör att snubben är en stor tjockis, å jag hade lust att säga till han att vem som helst här inne kan väll sätta snubbelben för dig så slutar du aldrig rulla, men jag insåg att det hade vart att gå långt över gränsen... Iaf han har tydligen detta obegränsade självförtroende för att han är amerikansk fotbollsspelare, han är säkert viktig för skolans lag, ingen aning, dom är vanligtvis riktigt bra, men dock inte i år... Hur som helst så hörs han mest i klassrummet och folk har tydligen respekt för honom. Å det är detta jag vill komma till; Helt plötsligt, bara för att man är amerikansk fotbollsspelare så äre okej att vara tjock!? Det är tillochmed en statusgrej!? Hallå,
Jag kanske överdriver, men det brann iaf till i skallen på mig idag när han tyckte att han va så tuff så han va tvungen å säga till hela klassen att det är nog bäst att ingen därinne skulle "fighta" honom. Jag funderade på att säga "Oh really, cause only thing I see looking at you is fat", å det är sant, inte ens med förstoringsglas skulle man hitta några synliga muskler på killen. Hade han inte spelat amerikansk fotboll så hade han kunna vart vilken otränad tjockis som helst, men nu bara för att alla vet att han är det så är han tydligen jättestark å tuff.
Hade jag varit idrottare, på iaf en någorlunda seriös nivå, å sett ut som honom hade jag suttit i ett hörn å hållt käften å skämmits. Nu istället kommer han in till lektion tuggandes på en sockerkaka eller med en stor energidryck typ. Hade en vanlig tjockis gjort detta så hade folk ju kollat på killen med avsky, kolla på han som aldrig kan sluta äta, men tydligen när man är "fotbollsspelare" då äre ingen som lägger märke till det. Jag förstår inte heller hur det kan vara så många tjocka försvarsspelare i amerikansk fotboll!? Linebackers, eller vad dom kallar dom, det måste väll vara bättre att vara rippad? Ett muskelberg i försvaret istället för en övergödd kille? Aa, jag vet inte !?
Missförstå mig rätt, jag har inget emot tjocka människor i allmänhet, mer än att jag tycker att dom borde träna mer så dom slipper dö i förtid osv... Men det är ju så orättvisst mot dom "vanliga tjocka", dom ser man ju ner på i hela samhället, det är ingen av dom som skryter med att dom väger över 120 kg. Varför äre så tufft å väga 120 kg bara för att man tillhör fotbollslaget då? Sen äre ju också så att en annan vet hur mkt tid andra idrottare lägger ner på att hålla sig i form, bygga "lean muscle" å käka rätt å sådär, sen kommer den där buffeln å kallar sig atlet.
Tilläggas kanske ska göras, att de tjocka fotbollsspelare förmodligen också ofta är väldigt starka, och starkare än en "vanlig tjockis", samt att killen i min klass kanske skulle spöa merparten av våra mattenördar till klasskamrater (inte mig då ;) ), men grejen är ju bara att killen öppnar munnen å alla tycker att han är så stor å stark å cool. För mig kommer dessa killar aldrig bli tagna på riktigt allvar och jag kommer aldrig se dom som riktiga atleter som kan jämföras med killar som spelar valig europeisk fotboll, hockeyspelare på elitnivå, boxare, längdskidåkare eller vem som helst där halva prestationen är bara att hålla sin kropp i topptrim...
PS Jag kanske överreagerade på det här, lr iaf själva situationen, men jag vet att väldigt många känner samma förundran över det här fenomenet och jag kan helt säkert säga att jag inte är ensam om att tycka det här...
/Jögga
Idag när vi satt på matte-lektion så bad vår lärare oss att diskutera huruvida ett problem kunde lösas med en formel som vi kom upp med eller icke, han bad oss dela upp oss i par och lite skämtsamt, helst med en som tror på konceptet och en som inte tror på det å "fight about it". Då öppnar vår matteklass coolaste kille munnen å säger "I probably shouldn't fight someboby in here!" å tyckte han va skithäftig. Å det är detta jag vill ta upp i dagens inlägg. Killen tyckte alltså att han kunde mosa vem som helst i klassen i en fajt, han hade alltså bra självförtroende, å det ville han dela med sig av till resten av klassen.
Till saken hör att snubben är en stor tjockis, å jag hade lust att säga till han att vem som helst här inne kan väll sätta snubbelben för dig så slutar du aldrig rulla, men jag insåg att det hade vart att gå långt över gränsen... Iaf han har tydligen detta obegränsade självförtroende för att han är amerikansk fotbollsspelare, han är säkert viktig för skolans lag, ingen aning, dom är vanligtvis riktigt bra, men dock inte i år... Hur som helst så hörs han mest i klassrummet och folk har tydligen respekt för honom. Å det är detta jag vill komma till; Helt plötsligt, bara för att man är amerikansk fotbollsspelare så äre okej att vara tjock!? Det är tillochmed en statusgrej!? Hallå,
Jag kanske överdriver, men det brann iaf till i skallen på mig idag när han tyckte att han va så tuff så han va tvungen å säga till hela klassen att det är nog bäst att ingen därinne skulle "fighta" honom. Jag funderade på att säga "Oh really, cause only thing I see looking at you is fat", å det är sant, inte ens med förstoringsglas skulle man hitta några synliga muskler på killen. Hade han inte spelat amerikansk fotboll så hade han kunna vart vilken otränad tjockis som helst, men nu bara för att alla vet att han är det så är han tydligen jättestark å tuff.
Hade jag varit idrottare, på iaf en någorlunda seriös nivå, å sett ut som honom hade jag suttit i ett hörn å hållt käften å skämmits. Nu istället kommer han in till lektion tuggandes på en sockerkaka eller med en stor energidryck typ. Hade en vanlig tjockis gjort detta så hade folk ju kollat på killen med avsky, kolla på han som aldrig kan sluta äta, men tydligen när man är "fotbollsspelare" då äre ingen som lägger märke till det. Jag förstår inte heller hur det kan vara så många tjocka försvarsspelare i amerikansk fotboll!? Linebackers, eller vad dom kallar dom, det måste väll vara bättre att vara rippad? Ett muskelberg i försvaret istället för en övergödd kille? Aa, jag vet inte !?
Missförstå mig rätt, jag har inget emot tjocka människor i allmänhet, mer än att jag tycker att dom borde träna mer så dom slipper dö i förtid osv... Men det är ju så orättvisst mot dom "vanliga tjocka", dom ser man ju ner på i hela samhället, det är ingen av dom som skryter med att dom väger över 120 kg. Varför äre så tufft å väga 120 kg bara för att man tillhör fotbollslaget då? Sen äre ju också så att en annan vet hur mkt tid andra idrottare lägger ner på att hålla sig i form, bygga "lean muscle" å käka rätt å sådär, sen kommer den där buffeln å kallar sig atlet.
Tilläggas kanske ska göras, att de tjocka fotbollsspelare förmodligen också ofta är väldigt starka, och starkare än en "vanlig tjockis", samt att killen i min klass kanske skulle spöa merparten av våra mattenördar till klasskamrater (inte mig då ;) ), men grejen är ju bara att killen öppnar munnen å alla tycker att han är så stor å stark å cool. För mig kommer dessa killar aldrig bli tagna på riktigt allvar och jag kommer aldrig se dom som riktiga atleter som kan jämföras med killar som spelar valig europeisk fotboll, hockeyspelare på elitnivå, boxare, längdskidåkare eller vem som helst där halva prestationen är bara att hålla sin kropp i topptrim...
PS Jag kanske överreagerade på det här, lr iaf själva situationen, men jag vet att väldigt många känner samma förundran över det här fenomenet och jag kan helt säkert säga att jag inte är ensam om att tycka det här...
/Jögga
Underbart inslag
Köpinsbördig och mor till Johan och Jakob Ryd, som jag lärde känna under mitt år i Södertälje, Ann-Britt Ryd-Pettersson gjorde detta inslaget 2007. Ville bara dela med mig! :D
Det bästa av "två världar" i en å samma Värld (kom ut ur bubblan gott folk!)
Det är ju så, om man aldrig har levt på landet, jobbat på landet, levt med djuren och naturen, då har man ju bara upplevt halva världen. Å andra sidan äre ju rätt larvigt att bli nervös å stressad för att man ska ta sig från punkt A till Punkt B genom Stockholms buss, pendel- och tunnelbanesystem såsom endel rednecks kan bli, jag var själv osäker i början, vilket också det är rätt fjantigt när man tänker på det, när man är van vid det och det begränsar oss bönder från att ta del av alla de möjligheterna som finns inne i storstäderna. Två världar i en å samma värld, har man bara levt i ena, känner man bara till ena, så lever man således i BUBBLAN! Kan man båda världarna så är man multidimensionell och har således ett otroligt övertag på livet, mer perspektiv och med förståelse! Upplev världen gott folk. Vissa stadsråttor vet ju knappt var maten kommer ifrån... LOL
Detta är en dålig bild men jag ville bara visa, det är lite kul för, bönderna här skördar gräset som växer bredvid motorvägarna, emellan påfarter och på sidorna osv... Å pressar ihop det i höbalar. Ligger således höbalar utspritt lite överallt efter alla stora vägar, vet inte om dom tar rätt på dom alls...
En av alla bondgårdar här runt omkring, Midwest, dvs bland bland annat Minnesota är et väldigt starkt uppodlat område och de amerikanska bönderna har sitt starkaste fäste i dom här områdena, majs odlas i princip överallt, och soya-bönor ska tydligen också vara otroligt populärt. Bara runt vårt campus finns det säkert 10 gårdar. Å de mest populära traktormärkena är John Deere och Case IH.
Ett av alla tusentals majsfält redo att tröskas!
Fin timmerstuga :D
Jag vet inte vad detta är, stora jäkla lång järnrörsställningar på hjul som står ute på majsfälten...
Shopping mall/ Outlet i St Cloud, alla kläd- och skoaffärer du kan tänka dig! Uppdelat i märken ofta...
Här har dom börjat skörda majsen...
Många gårdar gillar att ställa upp sina veterantraktorer så att dom syns ut mot vägen, snyggt men det bevarar ju knappast de stackars traktorerna...
Vår målvakts hemma-arena i Highschool, egen "pro-shop" och kiosk som är öppen dagtid med mera med mera med mera, så kryddat
Twin Cities: St Paul, Minneapolis
Detta är en dålig bild men jag ville bara visa, det är lite kul för, bönderna här skördar gräset som växer bredvid motorvägarna, emellan påfarter och på sidorna osv... Å pressar ihop det i höbalar. Ligger således höbalar utspritt lite överallt efter alla stora vägar, vet inte om dom tar rätt på dom alls...
En av alla bondgårdar här runt omkring, Midwest, dvs bland bland annat Minnesota är et väldigt starkt uppodlat område och de amerikanska bönderna har sitt starkaste fäste i dom här områdena, majs odlas i princip överallt, och soya-bönor ska tydligen också vara otroligt populärt. Bara runt vårt campus finns det säkert 10 gårdar. Å de mest populära traktormärkena är John Deere och Case IH.
Ett av alla tusentals majsfält redo att tröskas!
Fin timmerstuga :D
Jag vet inte vad detta är, stora jäkla lång järnrörsställningar på hjul som står ute på majsfälten...
Shopping mall/ Outlet i St Cloud, alla kläd- och skoaffärer du kan tänka dig! Uppdelat i märken ofta...
Här har dom börjat skörda majsen...
Många gårdar gillar att ställa upp sina veterantraktorer så att dom syns ut mot vägen, snyggt men det bevarar ju knappast de stackars traktorerna...
Vår målvakts hemma-arena i Highschool, egen "pro-shop" och kiosk som är öppen dagtid med mera med mera med mera, så kryddat
Twin Cities: St Paul, Minneapolis
Wild vs Oilers
Ja igår fick jag för första gången hälsa på i Excel Energy Center och också för första gången se Minnesota Wild spela live mot Edmonton Oilers. Minnesota är väldigt hängivna till sin hockey, hockeykulturen är väldigt stark här, järmfört med övriga USA, och kan nog bara jämföras med hockeyn i Michigan och New England området i öst, runt Boston osv...
Det är fullsatt i princip varje match i arenan i Twin Cities och alla i staten förljer Wild även fast dom inte varit särskilt framgångsrika. Många fans saknar också det anrika laget Minnesota North Stars och man ser mkt tröjor och andra souvenirer och assesoarer från deras tid. Det säljs fortfarande massor med kepsar och tröjor osv även fast det laget är sedan länge nedlagt...
Iaf matchen igår slutade 1-1 efter full tid och även efter förlängning och gick således till straffar.
Det är ju förresten helt sjukt hur stor låtern Don't Stop Believin' med Journey är. När jag va på Peace and love -festivalen i somras så uppträdde Journey. Jag å Jerker kollade på början av Journey-konserten men på scenen precis bredvid skulle Håkan Hellström Spela lite senare så dom andra hade redan gått in dit för att få bra platser på honom. Inte för att jag är något mega-fan av Håkan egentligen men jag å Jerker gick också in å ställde oss för att vänta på Håkan efter ett tag så att vi skulle få se skymten av honom under konserten å inte hamna bakom det 40000 personer stora folkhavet, typ. Iaf så hann vi ju inte se hela Journey-konserten och naturligtvis hade dom ju Don't Stop Believin' som en av deras sista låtar, så den fick vi se på storbildsskärmarna fram den tomma Håkan scenen, men det var som att stå längst fram framför Journey, så fort låten startade så blev alla som galna, alla sjöng med, även fast dom hade dissat Journey för att köa för Håkan så kunde alla låten utantill, helt sjuk stämning. För några år sen hade jag aldrig hört låten, nu hör jag den spelas överallt, så också på NHL-hokceyevenemang såsom igår, således vill jag säga att det är en av de största, populäraste hårdrockslåtarna genom tiderna!
Tyvärr tog mitt minne i kameran slut, så jag fick inte med hela straffläggningen men, men...
Detta var min 3e NHL-match jag va på live, man slås av endel saker när man ser NHL-hockey på några meters avstånd med egna ögon istället för framför tv:n. För det första inser man att dom bara är människor dom med, inga super-varelser. Vissa blir man överaskad hur små dom är andra hur extremt stora dom är... När det gäller spelet i sig så inser man hur lite puckbehandling det är jämfört med svensk hockey lr bara rent generellt så håller man inte i pucken många sekunder i snitt. Det man ser med nordamerikanka spelare är att dom alltid spelar med en viss grad av "panik"/"stress" vilket gör att spelet kan bli ganska haffsigt. Men att alltid känna lite "panik" med pucken gör att dom i snitt gör väldigt få misstag, dvs dom får nästan alltid ner pucken djupt, eller får ut den ur zon, eller får ofta iväg avslut på mål osv...
Men ibland kan det se larvigt ut, igår var det liksom passningar som kom i bröstet på spelare, folk som rensade utan att ha minsta press på sig osv. Jag vet att Mikael Renberg visade en sekvens på Niklas Wallin i Luleå som har haft lite trubbel med att få bort panik-känslan med pucken sedan han återvände till elitserien den här sässen. Ni som har sett den vet vad jag menar när han bara skickar pucken stenhårt i rundeln utan att någon som helst stress egentligen. Men sånt är spelet härborta och jag tror att dom lag som kan hantera "stressen" bäst är dom lagen som kommer gå längst härborta, tex Detroit är väldigt skickliga genom åren på detta, dom slösar inte bort chanser att hålla i pucken och utnyttjar i större grad offensiva möjligheter, men har samtidigt bra avvägning när det är smart att "rensa" eller spela "destruktivt". Sämre lag gör sämre avvägningar, å detta är en stor del i lagens framgång.
Annars kan man väll också säga att i NHL känns det som man måste ha rätt bra klubbteknik, eller iaf funktionell teknik, för att hävda sig, dvs du måste kunna ta emot pucken å snabbt få kontroll över den i alla olika lägen, det är bland det viktigaste. Du behöver kanske inte kunna göra zorro-finter, eller, 15 klubba-skridsko-finter, men däremot måste du lära dig att kunna skjuta i alla olika kroppsliga positioner, och framförallt få iväg pucken så snabbt som möjligt. Med dom små rinkarna måste du också kunna hävda dig i närkamperna på ett helt annat sätt än i tex elitserien. Man måste i princip ha varit på gymmet, annars kommer man bli skadad eller petad, så enkelt är det. Om man inte är Pavel Datzyuk iaf. Skämt åsido, lr ?!
Det som skiljer publikmässigt är ju annars alla reklamavbrott som avbryter matcherna å alla andra event å jippon mellan perioderna, det flertalet videoklipp som visas på jumbotronen och det lite mer "galna" skrikandet som förekommer här borta. Däremot äre ju klart bättre stämning på Europeisk (svensk) hockey i och med hejarramsor och sång som fansen utöver under matcher. Här är ju inte fansen uppdelade i hemma/borta utan alla sitter ju tillsammans, inga ståläktare, sen äter man å dricker mycket mer under matcherna här, framförallt öl och hamburgare, pizza å stripes då...
Arbetsbördan och skillnader i studiekultur
31 sidor ekonomi + att jag har skrivit en dikt på en sida om effecter som skiftar utbud och efterfrågan och lämnade in ytterligare en reading response idag på 7 sidor vilket gör att jag kommer upp i 39 sidor ekonomiarbete såhär långt! Då har vi kommit in på 7e skolveckan härborta. 
Då ska det tilläggas att jag har skrivit två essäer till "freshman studies"-kursen, gjort ett tal där, skrivit en historiauppsats på 8 sidor, en artikel om mentalitetsskillnader mellan Sverige och USA, där jag förklarade janteöagen med mera och gjort 4a stycken hemarbeten i calcus, vilket är ämnet som jag laft klart mest energi på.
Fick förresten tillbaka min midterm exam1 där idag, där jag var typ helt säker på att "faila" men lyckades iaf undvika ett F och få ett D, men en poäng 30/50. Så det va kanske en gad överaskning ändå vilket gör att jag krigar på med den kursen fortsättningsvis med. Vill passa på att tipsa om en hemsida som är helt underbar. Den innehåller i princip allt, i undervisningssyfte i form av instruktionsvideor för olika ämnen både på gymnasienivå men främst universitetsnivå. Det är en indier (amerikan) som gjort videos å lagt upp på youtube till sina kusiner eller dylikt hemma i Indien att lära sig så dom skulle kunna gå på amerikanska universitet lr nått dylikt, men klippen har blivit omåttligt populära... Kolla in khanacademy.org
Riktigt najjs, fick tipset av Tobias!
Annars som ni förstår är det en otroligt stor arbetsbörda i form av hemarbeten och andra sorters "assignments" härborta. Man är väll lite ovan, har lite dålig studieteknik och time management, men det är ändå mycket att göra, speciellt om man vill ha bra betyg. Iaf så är det endel skillnader från att plugga på Södertörns Högskola i Stockholm, Sverige. Det är både för och nackdelar. Så jag tänkte skriva lite mer om det senare. Men största skillnaden är väll förutom allt det runtomkring skolan med sporter å livet på campus är väll att vi får mycket mycket mer "läxor" här. I Sverige var det mer egen läsning, självstudier och lite mer eget ansvar osv... Dessutom går jag på en privatskola med mindre klassstorlek vilket är riktigt najjs och utgör också många skillnader mot de stora statliga skolorna både härborta och hemma i Sverige.
På onsdag har jag inlämning i Calculus, vi håller på å lära oss ett matteprogram på datorn som heter Sage som jag inte förstår mycket av. Sen har vi Murph-testet igen på morgonfysen kl 6 på onsdag innan jag har midterm exam i ekonomin kl 8, får se hur det går. Sen på torsdag drar dom officiella tryoutsen igång där truppen ska klyvas in till ett Varsity Team (A-lag) och ett JV Team (B-lag). Man kan dock få speltid i bägge lagen under säsongen osv...
Nu ska jag försöka få i mig lite sömn, ha det bra allihopa så hörs vi!
/Martin
Då ska det tilläggas att jag har skrivit två essäer till "freshman studies"-kursen, gjort ett tal där, skrivit en historiauppsats på 8 sidor, en artikel om mentalitetsskillnader mellan Sverige och USA, där jag förklarade janteöagen med mera och gjort 4a stycken hemarbeten i calcus, vilket är ämnet som jag laft klart mest energi på.
Fick förresten tillbaka min midterm exam1 där idag, där jag var typ helt säker på att "faila" men lyckades iaf undvika ett F och få ett D, men en poäng 30/50. Så det va kanske en gad överaskning ändå vilket gör att jag krigar på med den kursen fortsättningsvis med. Vill passa på att tipsa om en hemsida som är helt underbar. Den innehåller i princip allt, i undervisningssyfte i form av instruktionsvideor för olika ämnen både på gymnasienivå men främst universitetsnivå. Det är en indier (amerikan) som gjort videos å lagt upp på youtube till sina kusiner eller dylikt hemma i Indien att lära sig så dom skulle kunna gå på amerikanska universitet lr nått dylikt, men klippen har blivit omåttligt populära... Kolla in khanacademy.org
Riktigt najjs, fick tipset av Tobias!
Annars som ni förstår är det en otroligt stor arbetsbörda i form av hemarbeten och andra sorters "assignments" härborta. Man är väll lite ovan, har lite dålig studieteknik och time management, men det är ändå mycket att göra, speciellt om man vill ha bra betyg. Iaf så är det endel skillnader från att plugga på Södertörns Högskola i Stockholm, Sverige. Det är både för och nackdelar. Så jag tänkte skriva lite mer om det senare. Men största skillnaden är väll förutom allt det runtomkring skolan med sporter å livet på campus är väll att vi får mycket mycket mer "läxor" här. I Sverige var det mer egen läsning, självstudier och lite mer eget ansvar osv... Dessutom går jag på en privatskola med mindre klassstorlek vilket är riktigt najjs och utgör också många skillnader mot de stora statliga skolorna både härborta och hemma i Sverige.
På onsdag har jag inlämning i Calculus, vi håller på å lära oss ett matteprogram på datorn som heter Sage som jag inte förstår mycket av. Sen har vi Murph-testet igen på morgonfysen kl 6 på onsdag innan jag har midterm exam i ekonomin kl 8, får se hur det går. Sen på torsdag drar dom officiella tryoutsen igång där truppen ska klyvas in till ett Varsity Team (A-lag) och ett JV Team (B-lag). Man kan dock få speltid i bägge lagen under säsongen osv...
Nu ska jag försöka få i mig lite sömn, ha det bra allihopa så hörs vi!
/Martin
Legenden nummer 1
Sven Tumba, föredetta Johansson,
man tappar hakan när man förstår vilken människa han var. Jag satt å körde nya lastmaskinen i somras å lyssnade på P4 när han plötsligt dök upp i högtalarna. Sen dess har jag varit ett enormt Sven Tumba fan! Jag har aldrig hört ett bättre radioinslag än det. klart att jag visste vem han var innan å allting men, just då gick det upp för mig hur skön han var som person. Väldigt speciell personlighet på så vis att han delade med sig väldigt mkt av sig själv.
Därför var det såklart oehört tragiskt att höra att han gick bort ganska nyligen. Jag har läst massor med artiklar och kollat på tv-klipp med Tumba nu i efterhand och det slår mig varje gång hur stor han är. Att han va den som fick folk i Sverige att upptäcka sporten ishockey gör ju inte saken mindre för en mega-hockeynörd som jag själv och dessutom, fick jag reda på idag, kom han på slagskottet. Den som annars förknippas med den som lärde sig att skjuta slagskott först i världen var Stan Mikita. Det kan vara möjligt att var den första som började spela med vinkel på bladet, om jag har blandat ihop fakta, men annars så hade jag för mig att han "uppfann" slagskottet nån gång på 60-talet. Isåfall skulle ju Sven Tumba ha varit föe honom med det och det är det jag tänkte påpeka, att isåfall så borde ju Tumba få credden för det istället...
Hur som helst så var dom bägge otroliga spelare för ishockeyns utveckling!
Ja enligt den här videon ovan så va Stan Mikita den första att vinkla bladet på ishockeyklubborna. Jag har för mig att jag har läst i ProHockey för längesen att han var den första som kom på slagskottet, å det skulle ju kunna vara logiskt att det hänger ihop, att när han fick en vinkel på bladet blev det lättare att skjuta bra slagskott.
Inte bara hockeyn kom han på, slagskottet, golfen och dessutom blev han stor i Ryssland å hjälpte barn i Afrika. Behöver jag ens säga mer?!
Hahahaha, bara en sån grej att han åker Eurocopter är ju den fränaste någonsin! :D
Här är iaf delar av det inslaget som jag hörde på radion i somras...
man tappar hakan när man förstår vilken människa han var. Jag satt å körde nya lastmaskinen i somras å lyssnade på P4 när han plötsligt dök upp i högtalarna. Sen dess har jag varit ett enormt Sven Tumba fan! Jag har aldrig hört ett bättre radioinslag än det. klart att jag visste vem han var innan å allting men, just då gick det upp för mig hur skön han var som person. Väldigt speciell personlighet på så vis att han delade med sig väldigt mkt av sig själv.
Därför var det såklart oehört tragiskt att höra att han gick bort ganska nyligen. Jag har läst massor med artiklar och kollat på tv-klipp med Tumba nu i efterhand och det slår mig varje gång hur stor han är. Att han va den som fick folk i Sverige att upptäcka sporten ishockey gör ju inte saken mindre för en mega-hockeynörd som jag själv och dessutom, fick jag reda på idag, kom han på slagskottet. Den som annars förknippas med den som lärde sig att skjuta slagskott först i världen var Stan Mikita. Det kan vara möjligt att var den första som började spela med vinkel på bladet, om jag har blandat ihop fakta, men annars så hade jag för mig att han "uppfann" slagskottet nån gång på 60-talet. Isåfall skulle ju Sven Tumba ha varit föe honom med det och det är det jag tänkte påpeka, att isåfall så borde ju Tumba få credden för det istället...
Hur som helst så var dom bägge otroliga spelare för ishockeyns utveckling!
Ja enligt den här videon ovan så va Stan Mikita den första att vinkla bladet på ishockeyklubborna. Jag har för mig att jag har läst i ProHockey för längesen att han var den första som kom på slagskottet, å det skulle ju kunna vara logiskt att det hänger ihop, att när han fick en vinkel på bladet blev det lättare att skjuta bra slagskott.
Inte bara hockeyn kom han på, slagskottet, golfen och dessutom blev han stor i Ryssland å hjälpte barn i Afrika. Behöver jag ens säga mer?!
Hahahaha, bara en sån grej att han åker Eurocopter är ju den fränaste någonsin! :D
Här är iaf delar av det inslaget som jag hörde på radion i somras...
Helvecka
Igår började vi så smått att trappa upp träningen inför säsongen. Vi flyttade från den lite mindre arenan, även om den också hade två rinkar, till den lite större som kallas NHC, där St Cloud State spelar sina matcher. Vi fick lägga in grejjerna i vårt lagomklädningsrum som vi ska ha under säsongen och var ganska fint. Jag tränade dubbelt ispass igår så det blev 2 timmar i sträck, efter fysen på morgonen och det så va det lite tunga buggar i morse. Nu har jag preics kommit hem efter 3 lektioner på det andra campuset. Jag hade mitt första tal idag, som jag gjorde upp igårkväll efter träningen. Det skulle vara 5 minuter långt om handla om konsten att bemöta förändringar i livet.
Vi är 16 elever i den klassen å alla måste hålla ett tal där resten av klassen sätter betyg på dig efteråt å ger kommentarer om vad du gjorde bra.
Igår när jag gjorde talet så var jag nöjd med allting i "outlinen" förutom punkt nummer 2 som handlade om "attention getter". Min rumskamrat föreslog att jag skulle gå fram välta skrivbordet, eller en stol eller någongting å menade på att det skulle vara skitbra. Å det hade säkert fungerat om jag pratat inför tusentals människor lr liknande men det kändes lätt överdrivet, i ett rum om ca 20 pers. Det andra som han tyckte jag knde köra va att öppna med "fuck you dusbags" å sen säga "ohh, sorry I translated that wrong in my head, I mean welcome everyone"
Jag kände att jag inte hade självförtroende nog att göra ngt så extremt, men jag kunde inte komma på nått bra alls. Tillslut skrev jag bara ner nått som jag fortfarande inte alls va speciellt nöjd med, men övriga talet gillade jag. Sen idag när jag utförde talet, drog jag det för mig helt värdelösa skämtet, där jag "made fun of myself" eller snarare mitt svenska "engelskadialekt"/uttal. Hela klassen skrattade å jag kunde se läraren smajla med, sen efteråt på omdömena som man fick från alla andra elever så var det skämtet det som stack ut som det allra mest possitiva i mitt tal. Så kan det gå.
Å jag hoppas inte det säger mer om mitt tal (dvs att det var piss) än vad det gör om jänkarnas uppskattning av humor!
Iaf nu ska jag försöka plugga lite matte, ta en powernap å sen ska jag iväg till NHC för ett fyspass å ett ispass igen!
Vet att inläggen är lite boring just nu, ska försöka fixa nå najsiga bilder snart. för övrigt har vi sommarvärme och riktigt klarblå himmel här i dagarna vilket gör att man hellre skulle vilja ligga på playan än sitta i skolbänken, men men that's life!
Tjo
/Jögga
Vi är 16 elever i den klassen å alla måste hålla ett tal där resten av klassen sätter betyg på dig efteråt å ger kommentarer om vad du gjorde bra.
Igår när jag gjorde talet så var jag nöjd med allting i "outlinen" förutom punkt nummer 2 som handlade om "attention getter". Min rumskamrat föreslog att jag skulle gå fram välta skrivbordet, eller en stol eller någongting å menade på att det skulle vara skitbra. Å det hade säkert fungerat om jag pratat inför tusentals människor lr liknande men det kändes lätt överdrivet, i ett rum om ca 20 pers. Det andra som han tyckte jag knde köra va att öppna med "fuck you dusbags" å sen säga "ohh, sorry I translated that wrong in my head, I mean welcome everyone"
Jag kände att jag inte hade självförtroende nog att göra ngt så extremt, men jag kunde inte komma på nått bra alls. Tillslut skrev jag bara ner nått som jag fortfarande inte alls va speciellt nöjd med, men övriga talet gillade jag. Sen idag när jag utförde talet, drog jag det för mig helt värdelösa skämtet, där jag "made fun of myself" eller snarare mitt svenska "engelskadialekt"/uttal. Hela klassen skrattade å jag kunde se läraren smajla med, sen efteråt på omdömena som man fick från alla andra elever så var det skämtet det som stack ut som det allra mest possitiva i mitt tal. Så kan det gå.
Å jag hoppas inte det säger mer om mitt tal (dvs att det var piss) än vad det gör om jänkarnas uppskattning av humor!
Iaf nu ska jag försöka plugga lite matte, ta en powernap å sen ska jag iväg till NHC för ett fyspass å ett ispass igen!
Vet att inläggen är lite boring just nu, ska försöka fixa nå najsiga bilder snart. för övrigt har vi sommarvärme och riktigt klarblå himmel här i dagarna vilket gör att man hellre skulle vilja ligga på playan än sitta i skolbänken, men men that's life!
Tjo
/Jögga
Crossfit
Hej,
Har precis avverkat ytterligare ett morgonfyspass med crossfit-träning. Vi har typ 1 test i veckan, med olika övningar. Idag hade vi detta på schemat:
-150 benböj
-100 burpbies (ner, gör armhävning, upp, upphopp med klapp över huvudet = 1 Burpbie)
-200 situps med benen isär
-150 benböj
-1 mile run (dvs 8 varv på inomhuslöparbanan = 1,6 km)
Jag fick sluttid 32:41 min och var återigen nånstans i mitten resultatmässigt. Kände av strålningar ut i låren lite pga av min rygg men inte alls nå farligt så det känns som det är på rätt väg. Fick in en 20 minuters stretch efteråt med så med lite ibuprofen borde jag va fit for fight till ikväll när vi börjar träna i vår "riktiga" arena.
Klockan närmar sig nu 8 på morgonen å jag börjar bli riktigt hungrig så nu ska jag gå å äta frukost. Ha det bra
/Jögga
Har precis avverkat ytterligare ett morgonfyspass med crossfit-träning. Vi har typ 1 test i veckan, med olika övningar. Idag hade vi detta på schemat:
-150 benböj
-100 burpbies (ner, gör armhävning, upp, upphopp med klapp över huvudet = 1 Burpbie)
-200 situps med benen isär
-150 benböj
-1 mile run (dvs 8 varv på inomhuslöparbanan = 1,6 km)
Jag fick sluttid 32:41 min och var återigen nånstans i mitten resultatmässigt. Kände av strålningar ut i låren lite pga av min rygg men inte alls nå farligt så det känns som det är på rätt väg. Fick in en 20 minuters stretch efteråt med så med lite ibuprofen borde jag va fit for fight till ikväll när vi börjar träna i vår "riktiga" arena.
Klockan närmar sig nu 8 på morgonen å jag börjar bli riktigt hungrig så nu ska jag gå å äta frukost. Ha det bra
/Jögga
Konsten att komma ut ur Bubblan!
Hej igen kära dagbok och diverse blogganhängare,
Tänkte bara svamla lite nonsens här i detta inlägg, eftersom jag inte har gjort något av större nyhetsvärde gånga veckan.
Allting börjar så smått bli till rutiner härborta, efter lite drygt en månad och fem(?) skolveckor har USA och College-livet blivit vardag. Än har jag såklart långt ifrån upplevt allt men, jag lever ändå ett cirkel-liv som är rätt så förutsägbart från dag till dag, något som de flesta av er som läser detta säkert känner igen. Med "cirkel-liv" menar jag faktumet att livet repeterar sig själv, tex som en "normal"-21-åring hemma i Sverige som jobbar 7-4 på Volvo lr annan fabrik, kommer hem, beroende på om denne är fysiskt aktiv eller inte så tränar han/hon kanske innan denne sedan däckar framför tv:n lr ute på webben å fiskar för att sedermera göra om samma process dagen efter tills dess att cykeln befinner sig på den obestridda frihetsgivardagen med stort D dvs FreDag. På fredag så är det antingen lite stressigare än vanligt eller lite lugnare. Antingen måste 21-åringen skynda sig till systemet, köpa bärtsch, en flaska jäger å en guldig partyhatt i plast ELLER så kanske denne tar en dayoff å chillar genom att gå på bio eller dylikt. FreDag blir till världens bästa lördag, beroende på om BS hade rea på garderoben lr inte så kan man ta bilen ut till golfbanan lr inte... Om BS inte hade rea på garderoben samtidigt som Hantis kör; allt du kan dricka så är oddsen otroligt låga på att 21-åringen korkar upp å finjusterar dans-movesen på Lördagkvällen istället. Söndagen kommer alltför snabbt, delvis för individen sover till 12.30 efter lunch. På söndagen kommer denne sedermera kanske spela endel tv-spel, gymma eller utföra annan aktivitet eller hobby.
Repetitionen av denna cykel veckan därpå kommer förmodligen se ut något liknande. OM tex inte personen är involverad i ishockey!!! Alltså exempelvis, andra seriösa hobbys räknas också... Knappt, hihi. Cirkel-livet + hobby blir genast lite mer värt, i mina ögon iaf, men även hobbyn blir efter ett tag en del av cirkeln. Somliga kanske inte tänker på att dom befinner sig i cirkel-livet, andra kanske inser det, hur som helst så, spelar det ingen roll förrän man gör något för att bryta mönstret. Vill dock poängtera att leva i cirkel-livet inte alls är något farligt. Icke-heller behöver det vara något negativt för digsjälv eller andra. Däremot finns det hundratals människor ute i världen som skulle kunna döda för att få leva i cirkel-livet i en sån stad som Köping. En pundare i Stockholms förort skulle nog väldigt gärna vilja jobba på Volva å bara behöva supa på helgerna. Eller ännu mer konkret så vill nog en Afrikan som svälter i dagens Somalia, gärna bo i Värnamo, sälja garagedörrar å spela schack på helgerna. Bara att få lägga vantarna på ett par hela byxor hade betytt mycket för "Mostafa". Därför ska man inte underskatta eller nedvärdera cirkel-livet, det är in some ways, ett privilegium bara att få ha ett jobb...
Teori nummer två som kan kopplas ihop med teori nummer ett angående cirkel-livet, kallas Bubblan. Det finns två olika typer av Bubblor, den ena är den fysiska bubblan, den är relativt ofarlig, i lagom mängd. Den andra är den psykiska Bubblan, den kan i värsta fall hota hela samhället, demokratin och således världen.
Den fysiska Bubblan: För att beskriva den fysiska bubblan vill jag ta ett exemple av en mycket berömd och klok man, Adam Smith, många skulle kalla honom den första Nationalekonomen, eller åtminstone en av de allra första och en av dom viktigaste. Adam Smith var en tänkare av rang, han var otroligt "absent-minded", vilket vi på svenska skulle snacka om som att han "gick runt mycket i sin egen lilla värld", om ni hör mig!? Det är iaf den fysiska bubblan. Du stänger av allting utomstånde, tänker inte på vad du gör fysiskt, det sker av automatik, och all din energi/uppmärksamhet går till dina tankar, därav befinner du dig i Bubblan. Den bubblan befinner jag mig i ganska ofta, vilker kan vara en skön avkoppling för sinnena.
Okej, den Bubblan är hyffsat oviktig i sammanhanget, det jag vill bevisa, är att den psykiska Bubblan, kan bli ett problem. När cirkel-livet återupprepas, om man nu är tillåten att uttrycka sig så, kan det bli så att man som människa blir så inrutad i sina egna erfarenheter, sin egna lilla värld och dom saker man upplever runtomkring sig att man börjar begränsa sigsjälv. Livet går i cirklar så mycket så att det tillslut bildas en rund Bubbla. Man kanske inte inser att det finns folk i världen som svälter, eller man kanske tror att svenska är det naturligaste sättet att utöva konversation med. Iaf om man inte ser helhetsbilden i livet, kan problematik skapas. Till exempel kanske folk i cirkel-livet på Volvo i Köping lackar på invandrare som tar deras jobb, eller liknande. Då kanske man skulle packa resväskan, paddla ner till Afrikas Horn å chilla där etag, så kanske man inte är lika rasistisk längre när man kommer tillbaka. Hur som helst så tror jag det kan vara viktigt att spräcka. Till exempel om man tror att man är bäst, å gör som man alltid har gjort å inte bryr sig om hur andra gör det. Helt plötsligt, (efter en ansenlig summa tid, men ändå) kanske det är så att dom där dumma Indierna har kommit på något sätt att tillverka dom där högteknologiska batterierna som du trodde du va bäst på att tillverka. Jahapp, snipp-snapp-slut så satt du där på Ströbohögs Horn å chillade, utan jobb. "Fan jag kanske skulle ha kikat över där i Öst nångång, då hade jag sluppit leva på övermoget tagetes-gräs nu.
Skämt åsido, jag kommer på migsjälv hela tiden med hur litet perspektiv en människa egentligen har på sitt tänkande. Delvis händer det mycket just i dagarna för jag lär känna många olika nationaliteter, såsom en mongolisk brottare å en Japan som jag käkade kvällsmat med idag, men också tex en Sydkorean som hjälper mig med matten, lr en vietnamesisk tjej som var i samma grupparbete som mig i "Freshman Studies"-klassen. Eller varför inte den där mörkhyade flickan från Sri Lanka som jag träffade på Math Skills Center förra veckan. Det ringer ibland en klocka, när man inser nya saker. Såsom:
- Ogie, en brottare from Mongolien, han kom hit för 4a år sedan. Till USA alltså, hans engelska är fortfarande otroligt knackig för att ha vart här så länge. Då inser man; nummer ett, allt är inte som här i västvärlden dvs i Mongolien, visas inte filmer på engelska, folk har det inte så bra så att de kan ha fritt med access till internet å alla dess funktioner överallt, osv osv; Nummer två: Språkbarriärer, oj vad stor skillnad det måste vara på språket, inte bara orden utan tillochmed bokstäverna, eller ja symbolerna är ju helt olika. Jaja, dessto större tankeställare får man sig när han berättar att han inte har varit hemma i Mongolien sen han kom över hit för över fyra år sedan, dessutom har han ingen egen laptop som gör att han kan skypa med dom därhemma. Han skulle gärna vilja åka hem nästa sommar men "It is problem with money, you know". Då skäms man lite för att man drar hem över Jul...
Samma feeling får man när man sitter å surrar å för diskution om hur man har det i sina hemland i någon random konversation i FYS-klassen, när den Vietnamesiska tjejen, beskriver en av skillnaderna mot USA å hennes hemland såsom; vi kör inte så mycket bil, vi har cyklar, "big ones and little smaller ones" samtidigt som hon schestikulerar med armarna för att understryka vad hon menar. Inget konstigt med det, dom har cyklar, stora cyklar å lite mindre cyklar, lol
Sjuk värld asså. Det är ju inte bara grejen att man inser hur bortskämd man är, det är mera hur man kan se verkligheten genom ett par "helt annorlunda ögon". En av mina bästa polare här på skolan heter Jake Park, han är sydkorean och har gått ett år innan på Highschool här innan College. Sydkoreanerna är för övrigt ett otroligt trevligt folkslag. Dock äre ju väldigt chockerande att höra om hur Norkoreanerna enligt "mina källor" lever. Att stängas ute från att resa ut ur landet, försöka dölja övriga världen från det inhemska folket, där snackar vi om att leva i den Fysiska Bubblan så det sjunger om det! Moreover, så brukar Jake prata om hur det inte går att föra en konversation med kineserna, vietnameserna eller någon av de andra kommunist-nationerna för vad man än pratar om så "they doesn't make sense". Där finns tydligen ett helt annat tankesätt också, som man inte ens kan försöka förstå om man tillochmed verkligen försöker.
Samtidigt lever Amerikanerna i sin egen Bubbla som det kanske allra tydligaste exemplet av dom alla. I veckan har jag fått lära mig varför. Det är för att "Puritans"-folket, från Europa kom över som en "city on a hill" för resten av världen trodde dom att deras tro och sättet dom gjorde saker på var "den ultimata vägen", därav skulle dom förändra alla andra i världen till att bli som dom, eftersom dom gjorde allting rätt. Ring!! Äre inte precis det som lever kvar här i Staterna idag? Jo. Därför invaderar dom Afganistan, därför är dom KVAR i Irak efter det att kriget är slut (!) Alla vet att USA invaderade Irak för att säkra upp sina oljetillgångar. Dom säger det rakt ut själva, allihop utan att man ens frågar dom. Att bekämpa terrorismen råkade bara vara en bra tillfällighet för ett tillfälle att försäkra sig om att man skulle kunna importera billig olja så man kan ha billiga priser på bensin så man kan fortsätta köra miljöovänligt med så stora bilar som möjligt, INGE skitsnack! Men varför är jänkarna fortfarande kvar i Irak??
Jo för att man inte är färdiga, man vill ju förändra världen, dom ska bli som oss, för vi är ju bäst. Jag skrev en ganska intressant artikel om skillnaderna mellan den svenska och amerikanska mentaliteten till min Cultural Academic Orientation kurs i veckan. Där citerade jag en direktöversättning av Jantelagen från wikipedia å jag tror vi kommer skratta ganska bra när vi inser att man i princip bara skulle kunna ta "the inverse" (motsatsen/tvärtom-orden) till Jantelagen å köra den som basplan i uppfostran av de amerikanska barnen. Dom tutas i att dom kan bli vad som helst, att dom är bäst och att ingen annan är bättre sen vaggan.
Sen är inte alla jänkarna kaxiga å stöddigt självsäkra för det, precis som alla vi svenskar verkligen inte är ödmjuka och generösa av oss. Men en mkt större procentandel är helt klart det för respektive land.
Som slutsats skulle jag vilja säga att jag tycker att det tål att tänkas på att Bubblan måste tas under betänkande, ett tips är att försöka spräcka den lite då å då. Jag tycker själv att mitt år förra säsongen när jag var över här var det mest lärorika i mitt liv, låter kanske ganska naturligt, men jag tycker verkligen att jag fick ett nytt perspektiv på livet, lite som att få ett tredje öga i skallen.
Vill också bara dela med mig av en rolig stund igårkväll, en fredagkväll. Okej, jag och Fredrik kände bara för att ta det lugnt å kolla på en film efter allt pluggande under dagen. Medan jag duschade, så valde Fredrik ut film. Jag var lite skeptisk "at first" men filmvalet föll tydligen på "A Walk to Remember". Jag hade sett den innan å visste att det var en sorglig historia, men att filmen var väldigt bra. Fredrik hade inte sett den innan och insisterade på att kolla. Alla ni som har sett filmen vet kanske att det inte är nå typisk "Grabb-film" direkt.
Vi släckte ner å la oss på varsin säng å börjde kika, halvvägs in i filmen insåg hur situationen verkligen låg till. Anledningen till att vi kom på oss själva var att Fredrik hade grymt bra tryck i "baklådan" (fan det kan ju också misstolkas, haha). Vi hade väll ämnet på tal att det kanske inte är det mest heterosexuella beteendet för två 21-åriga killar att ligga å kolla på en romantisk, känslosam film på en Fredagkväll. Efter en riktig brakare säger han säger; "Nej fan det kan ju inte lukta bajs härinne, tänk om nån kommer in i rummet, det kan ju misstolkas."
- Haha, nej det är bättre det luktar svett (vi luktar inte alltför gott ibland när vi struntar i att duscha osv), säger jag.
- Nej förfan, svettlukt är ju ännu värre, haha. Det kan ju bli samma misstolkning igen om nån kommer in.
-Amen vafan ska vi göra då, vi kan ju inte parfymera det med lavendel direkt iallafall, det om nått är ju Gey!
-Fan, nu äre två killar som står å kramas å gråter på filmen också, bara ingen kommer in nu!
(men vi ville ju ändå inte stänga av filmen :P )
-Ska vi låsa?
-Nej för i helvete, vi kan ju inte låsa in oss fattar du väll!
-Hahahaha
-Men vafan ska vi göra då, det här är ju inge bra, hahaha
(Vi höll på å skratta ihjäl oss) Tillslut så började vi komma upp med exempel på vad vi skulle göra om nån kom in i rummet, några av förslagen va att: "Vi låtsas bryta arm!"
(Det är ju manligt)
Eller vad sägs om låtsas spotta tuggtobak på golvet, ja skitbra. Äh vi gormar lite med basröst så dom inte hör när hon sjunger den där kärlekssången i filmen.
Jaja ingen kom men vi fick oss ett rejält gott skratt, that's for damn sure, å för etag var man lite nervig att nån skulle komma in i rummet, haha, eller ja, det var väll skönast å slippa iaf :P
Sen kollade vi på Coach Carter, om ni vill föreställa er hur hård min Coach nere i El Paso var förra året, tänk er att han har Ken Carter som "rolemodel"/förebild, fast 10-gånger hårdare och med vinstsyfte i allt han gjorde så har ni en riktigt bra liknelse!
För övrigt två riktigt bra filmer som rekommenderas (A Walk to Remember & Coach Carter)!
Nu har jag fått skriva ur mig, ingen av mina trogna läsare kommer väll orka logga in på min blogg nånsin igen efter detta inlägg men det kanske finns en chans att nån tittar in så jag kan få Nobelpriset i Filosofi iallafall eller åtminstone något "major" stipendium tycker jag :D
/Ödlan (jag har tydligen ödlefrilla enligt Fredrik)
Tänkte bara svamla lite nonsens här i detta inlägg, eftersom jag inte har gjort något av större nyhetsvärde gånga veckan.
Allting börjar så smått bli till rutiner härborta, efter lite drygt en månad och fem(?) skolveckor har USA och College-livet blivit vardag. Än har jag såklart långt ifrån upplevt allt men, jag lever ändå ett cirkel-liv som är rätt så förutsägbart från dag till dag, något som de flesta av er som läser detta säkert känner igen. Med "cirkel-liv" menar jag faktumet att livet repeterar sig själv, tex som en "normal"-21-åring hemma i Sverige som jobbar 7-4 på Volvo lr annan fabrik, kommer hem, beroende på om denne är fysiskt aktiv eller inte så tränar han/hon kanske innan denne sedan däckar framför tv:n lr ute på webben å fiskar för att sedermera göra om samma process dagen efter tills dess att cykeln befinner sig på den obestridda frihetsgivardagen med stort D dvs FreDag. På fredag så är det antingen lite stressigare än vanligt eller lite lugnare. Antingen måste 21-åringen skynda sig till systemet, köpa bärtsch, en flaska jäger å en guldig partyhatt i plast ELLER så kanske denne tar en dayoff å chillar genom att gå på bio eller dylikt. FreDag blir till världens bästa lördag, beroende på om BS hade rea på garderoben lr inte så kan man ta bilen ut till golfbanan lr inte... Om BS inte hade rea på garderoben samtidigt som Hantis kör; allt du kan dricka så är oddsen otroligt låga på att 21-åringen korkar upp å finjusterar dans-movesen på Lördagkvällen istället. Söndagen kommer alltför snabbt, delvis för individen sover till 12.30 efter lunch. På söndagen kommer denne sedermera kanske spela endel tv-spel, gymma eller utföra annan aktivitet eller hobby.
Repetitionen av denna cykel veckan därpå kommer förmodligen se ut något liknande. OM tex inte personen är involverad i ishockey!!! Alltså exempelvis, andra seriösa hobbys räknas också... Knappt, hihi. Cirkel-livet + hobby blir genast lite mer värt, i mina ögon iaf, men även hobbyn blir efter ett tag en del av cirkeln. Somliga kanske inte tänker på att dom befinner sig i cirkel-livet, andra kanske inser det, hur som helst så, spelar det ingen roll förrän man gör något för att bryta mönstret. Vill dock poängtera att leva i cirkel-livet inte alls är något farligt. Icke-heller behöver det vara något negativt för digsjälv eller andra. Däremot finns det hundratals människor ute i världen som skulle kunna döda för att få leva i cirkel-livet i en sån stad som Köping. En pundare i Stockholms förort skulle nog väldigt gärna vilja jobba på Volva å bara behöva supa på helgerna. Eller ännu mer konkret så vill nog en Afrikan som svälter i dagens Somalia, gärna bo i Värnamo, sälja garagedörrar å spela schack på helgerna. Bara att få lägga vantarna på ett par hela byxor hade betytt mycket för "Mostafa". Därför ska man inte underskatta eller nedvärdera cirkel-livet, det är in some ways, ett privilegium bara att få ha ett jobb...
Teori nummer två som kan kopplas ihop med teori nummer ett angående cirkel-livet, kallas Bubblan. Det finns två olika typer av Bubblor, den ena är den fysiska bubblan, den är relativt ofarlig, i lagom mängd. Den andra är den psykiska Bubblan, den kan i värsta fall hota hela samhället, demokratin och således världen.
Den fysiska Bubblan: För att beskriva den fysiska bubblan vill jag ta ett exemple av en mycket berömd och klok man, Adam Smith, många skulle kalla honom den första Nationalekonomen, eller åtminstone en av de allra första och en av dom viktigaste. Adam Smith var en tänkare av rang, han var otroligt "absent-minded", vilket vi på svenska skulle snacka om som att han "gick runt mycket i sin egen lilla värld", om ni hör mig!? Det är iaf den fysiska bubblan. Du stänger av allting utomstånde, tänker inte på vad du gör fysiskt, det sker av automatik, och all din energi/uppmärksamhet går till dina tankar, därav befinner du dig i Bubblan. Den bubblan befinner jag mig i ganska ofta, vilker kan vara en skön avkoppling för sinnena.
Okej, den Bubblan är hyffsat oviktig i sammanhanget, det jag vill bevisa, är att den psykiska Bubblan, kan bli ett problem. När cirkel-livet återupprepas, om man nu är tillåten att uttrycka sig så, kan det bli så att man som människa blir så inrutad i sina egna erfarenheter, sin egna lilla värld och dom saker man upplever runtomkring sig att man börjar begränsa sigsjälv. Livet går i cirklar så mycket så att det tillslut bildas en rund Bubbla. Man kanske inte inser att det finns folk i världen som svälter, eller man kanske tror att svenska är det naturligaste sättet att utöva konversation med. Iaf om man inte ser helhetsbilden i livet, kan problematik skapas. Till exempel kanske folk i cirkel-livet på Volvo i Köping lackar på invandrare som tar deras jobb, eller liknande. Då kanske man skulle packa resväskan, paddla ner till Afrikas Horn å chilla där etag, så kanske man inte är lika rasistisk längre när man kommer tillbaka. Hur som helst så tror jag det kan vara viktigt att spräcka. Till exempel om man tror att man är bäst, å gör som man alltid har gjort å inte bryr sig om hur andra gör det. Helt plötsligt, (efter en ansenlig summa tid, men ändå) kanske det är så att dom där dumma Indierna har kommit på något sätt att tillverka dom där högteknologiska batterierna som du trodde du va bäst på att tillverka. Jahapp, snipp-snapp-slut så satt du där på Ströbohögs Horn å chillade, utan jobb. "Fan jag kanske skulle ha kikat över där i Öst nångång, då hade jag sluppit leva på övermoget tagetes-gräs nu.
Skämt åsido, jag kommer på migsjälv hela tiden med hur litet perspektiv en människa egentligen har på sitt tänkande. Delvis händer det mycket just i dagarna för jag lär känna många olika nationaliteter, såsom en mongolisk brottare å en Japan som jag käkade kvällsmat med idag, men också tex en Sydkorean som hjälper mig med matten, lr en vietnamesisk tjej som var i samma grupparbete som mig i "Freshman Studies"-klassen. Eller varför inte den där mörkhyade flickan från Sri Lanka som jag träffade på Math Skills Center förra veckan. Det ringer ibland en klocka, när man inser nya saker. Såsom:
- Ogie, en brottare from Mongolien, han kom hit för 4a år sedan. Till USA alltså, hans engelska är fortfarande otroligt knackig för att ha vart här så länge. Då inser man; nummer ett, allt är inte som här i västvärlden dvs i Mongolien, visas inte filmer på engelska, folk har det inte så bra så att de kan ha fritt med access till internet å alla dess funktioner överallt, osv osv; Nummer två: Språkbarriärer, oj vad stor skillnad det måste vara på språket, inte bara orden utan tillochmed bokstäverna, eller ja symbolerna är ju helt olika. Jaja, dessto större tankeställare får man sig när han berättar att han inte har varit hemma i Mongolien sen han kom över hit för över fyra år sedan, dessutom har han ingen egen laptop som gör att han kan skypa med dom därhemma. Han skulle gärna vilja åka hem nästa sommar men "It is problem with money, you know". Då skäms man lite för att man drar hem över Jul...
Samma feeling får man när man sitter å surrar å för diskution om hur man har det i sina hemland i någon random konversation i FYS-klassen, när den Vietnamesiska tjejen, beskriver en av skillnaderna mot USA å hennes hemland såsom; vi kör inte så mycket bil, vi har cyklar, "big ones and little smaller ones" samtidigt som hon schestikulerar med armarna för att understryka vad hon menar. Inget konstigt med det, dom har cyklar, stora cyklar å lite mindre cyklar, lol
Sjuk värld asså. Det är ju inte bara grejen att man inser hur bortskämd man är, det är mera hur man kan se verkligheten genom ett par "helt annorlunda ögon". En av mina bästa polare här på skolan heter Jake Park, han är sydkorean och har gått ett år innan på Highschool här innan College. Sydkoreanerna är för övrigt ett otroligt trevligt folkslag. Dock äre ju väldigt chockerande att höra om hur Norkoreanerna enligt "mina källor" lever. Att stängas ute från att resa ut ur landet, försöka dölja övriga världen från det inhemska folket, där snackar vi om att leva i den Fysiska Bubblan så det sjunger om det! Moreover, så brukar Jake prata om hur det inte går att föra en konversation med kineserna, vietnameserna eller någon av de andra kommunist-nationerna för vad man än pratar om så "they doesn't make sense". Där finns tydligen ett helt annat tankesätt också, som man inte ens kan försöka förstå om man tillochmed verkligen försöker.
Samtidigt lever Amerikanerna i sin egen Bubbla som det kanske allra tydligaste exemplet av dom alla. I veckan har jag fått lära mig varför. Det är för att "Puritans"-folket, från Europa kom över som en "city on a hill" för resten av världen trodde dom att deras tro och sättet dom gjorde saker på var "den ultimata vägen", därav skulle dom förändra alla andra i världen till att bli som dom, eftersom dom gjorde allting rätt. Ring!! Äre inte precis det som lever kvar här i Staterna idag? Jo. Därför invaderar dom Afganistan, därför är dom KVAR i Irak efter det att kriget är slut (!) Alla vet att USA invaderade Irak för att säkra upp sina oljetillgångar. Dom säger det rakt ut själva, allihop utan att man ens frågar dom. Att bekämpa terrorismen råkade bara vara en bra tillfällighet för ett tillfälle att försäkra sig om att man skulle kunna importera billig olja så man kan ha billiga priser på bensin så man kan fortsätta köra miljöovänligt med så stora bilar som möjligt, INGE skitsnack! Men varför är jänkarna fortfarande kvar i Irak??
Jo för att man inte är färdiga, man vill ju förändra världen, dom ska bli som oss, för vi är ju bäst. Jag skrev en ganska intressant artikel om skillnaderna mellan den svenska och amerikanska mentaliteten till min Cultural Academic Orientation kurs i veckan. Där citerade jag en direktöversättning av Jantelagen från wikipedia å jag tror vi kommer skratta ganska bra när vi inser att man i princip bara skulle kunna ta "the inverse" (motsatsen/tvärtom-orden) till Jantelagen å köra den som basplan i uppfostran av de amerikanska barnen. Dom tutas i att dom kan bli vad som helst, att dom är bäst och att ingen annan är bättre sen vaggan.
Sen är inte alla jänkarna kaxiga å stöddigt självsäkra för det, precis som alla vi svenskar verkligen inte är ödmjuka och generösa av oss. Men en mkt större procentandel är helt klart det för respektive land.
Som slutsats skulle jag vilja säga att jag tycker att det tål att tänkas på att Bubblan måste tas under betänkande, ett tips är att försöka spräcka den lite då å då. Jag tycker själv att mitt år förra säsongen när jag var över här var det mest lärorika i mitt liv, låter kanske ganska naturligt, men jag tycker verkligen att jag fick ett nytt perspektiv på livet, lite som att få ett tredje öga i skallen.
Vill också bara dela med mig av en rolig stund igårkväll, en fredagkväll. Okej, jag och Fredrik kände bara för att ta det lugnt å kolla på en film efter allt pluggande under dagen. Medan jag duschade, så valde Fredrik ut film. Jag var lite skeptisk "at first" men filmvalet föll tydligen på "A Walk to Remember". Jag hade sett den innan å visste att det var en sorglig historia, men att filmen var väldigt bra. Fredrik hade inte sett den innan och insisterade på att kolla. Alla ni som har sett filmen vet kanske att det inte är nå typisk "Grabb-film" direkt.
Vi släckte ner å la oss på varsin säng å börjde kika, halvvägs in i filmen insåg hur situationen verkligen låg till. Anledningen till att vi kom på oss själva var att Fredrik hade grymt bra tryck i "baklådan" (fan det kan ju också misstolkas, haha). Vi hade väll ämnet på tal att det kanske inte är det mest heterosexuella beteendet för två 21-åriga killar att ligga å kolla på en romantisk, känslosam film på en Fredagkväll. Efter en riktig brakare säger han säger; "Nej fan det kan ju inte lukta bajs härinne, tänk om nån kommer in i rummet, det kan ju misstolkas."
- Haha, nej det är bättre det luktar svett (vi luktar inte alltför gott ibland när vi struntar i att duscha osv), säger jag.
- Nej förfan, svettlukt är ju ännu värre, haha. Det kan ju bli samma misstolkning igen om nån kommer in.
-Amen vafan ska vi göra då, vi kan ju inte parfymera det med lavendel direkt iallafall, det om nått är ju Gey!
-Fan, nu äre två killar som står å kramas å gråter på filmen också, bara ingen kommer in nu!
(men vi ville ju ändå inte stänga av filmen :P )
-Ska vi låsa?
-Nej för i helvete, vi kan ju inte låsa in oss fattar du väll!
-Hahahaha
-Men vafan ska vi göra då, det här är ju inge bra, hahaha
(Vi höll på å skratta ihjäl oss) Tillslut så började vi komma upp med exempel på vad vi skulle göra om nån kom in i rummet, några av förslagen va att: "Vi låtsas bryta arm!"
(Det är ju manligt)
Eller vad sägs om låtsas spotta tuggtobak på golvet, ja skitbra. Äh vi gormar lite med basröst så dom inte hör när hon sjunger den där kärlekssången i filmen.
Jaja ingen kom men vi fick oss ett rejält gott skratt, that's for damn sure, å för etag var man lite nervig att nån skulle komma in i rummet, haha, eller ja, det var väll skönast å slippa iaf :P
Sen kollade vi på Coach Carter, om ni vill föreställa er hur hård min Coach nere i El Paso var förra året, tänk er att han har Ken Carter som "rolemodel"/förebild, fast 10-gånger hårdare och med vinstsyfte i allt han gjorde så har ni en riktigt bra liknelse!
För övrigt två riktigt bra filmer som rekommenderas (A Walk to Remember & Coach Carter)!
Nu har jag fått skriva ur mig, ingen av mina trogna läsare kommer väll orka logga in på min blogg nånsin igen efter detta inlägg men det kanske finns en chans att nån tittar in så jag kan få Nobelpriset i Filosofi iallafall eller åtminstone något "major" stipendium tycker jag :D
/Ödlan (jag har tydligen ödlefrilla enligt Fredrik)
