epajoggas

Hej igen kära dagbok och diverse blogganhängare,

Tänkte bara svamla lite nonsens här i detta inlägg, eftersom jag inte har gjort något av större nyhetsvärde gånga veckan.

Allting börjar så smått bli till rutiner härborta, efter lite drygt en månad och fem(?) skolveckor har USA och College-livet blivit vardag. Än har jag såklart långt ifrån upplevt allt men, jag lever ändå ett cirkel-liv som är rätt så förutsägbart från dag till dag, något som de flesta av er som läser detta säkert känner igen. Med "cirkel-liv" menar jag faktumet att livet repeterar sig själv, tex som en "normal"-21-åring hemma i Sverige som jobbar 7-4 på Volvo lr annan fabrik, kommer hem, beroende på om denne är fysiskt aktiv eller inte så tränar han/hon kanske innan denne sedan däckar framför tv:n lr ute på webben å fiskar för att sedermera göra om samma process dagen efter tills dess att cykeln befinner sig på den obestridda frihetsgivardagen med stort D dvs FreDag. På fredag så är det antingen lite stressigare än vanligt eller lite lugnare. Antingen måste 21-åringen skynda sig till systemet, köpa bärtsch, en flaska jäger å en guldig partyhatt i plast ELLER så kanske denne tar en dayoff å chillar genom att gå på bio eller dylikt. FreDag blir till världens bästa lördag, beroende på om BS hade rea på garderoben lr inte så kan man ta bilen ut till golfbanan lr inte... Om BS inte hade rea på garderoben samtidigt som Hantis kör; allt du kan dricka så är oddsen otroligt låga på att 21-åringen korkar upp å finjusterar dans-movesen på Lördagkvällen istället. Söndagen kommer alltför snabbt, delvis för individen sover till 12.30 efter lunch. På söndagen kommer denne sedermera kanske spela endel tv-spel, gymma eller utföra annan aktivitet eller hobby.

Repetitionen av denna cykel veckan därpå kommer förmodligen se ut något liknande. OM tex inte personen är involverad i ishockey!!! Alltså exempelvis, andra seriösa hobbys räknas också... Knappt, hihi. Cirkel-livet + hobby blir genast lite mer värt, i mina ögon iaf, men även hobbyn blir efter ett tag en del av cirkeln. Somliga kanske inte tänker på att dom befinner sig i cirkel-livet, andra kanske inser det, hur som helst så, spelar det ingen roll förrän man gör något för att bryta mönstret. Vill dock poängtera att leva i cirkel-livet inte alls är något farligt. Icke-heller behöver det vara något negativt för digsjälv eller andra. Däremot finns det hundratals människor ute i världen som skulle kunna döda för att få leva i cirkel-livet i en sån stad som Köping. En pundare i Stockholms förort skulle nog väldigt gärna vilja jobba på Volva å bara behöva supa på helgerna. Eller ännu mer konkret så vill nog en Afrikan som svälter i dagens Somalia, gärna bo i Värnamo, sälja garagedörrar å spela schack på helgerna. Bara att få lägga vantarna på ett par hela byxor hade betytt mycket för "Mostafa". Därför ska man inte underskatta eller nedvärdera cirkel-livet, det är in some ways, ett privilegium bara att få ha ett jobb...

Teori nummer två som kan kopplas ihop med teori nummer ett angående cirkel-livet, kallas Bubblan. Det finns två olika typer av Bubblor, den ena är den fysiska bubblan, den är relativt ofarlig, i lagom mängd. Den andra är den psykiska Bubblan, den kan i värsta fall hota hela samhället, demokratin och således världen. 

Den fysiska Bubblan: För att beskriva den fysiska bubblan vill jag ta ett exemple av en mycket berömd och klok man, Adam Smith, många skulle kalla honom den första Nationalekonomen, eller åtminstone en av de allra första och en av dom viktigaste. Adam Smith var en tänkare av rang, han var otroligt "absent-minded", vilket vi på svenska skulle snacka om som att han "gick runt mycket i sin egen lilla värld", om ni hör mig!? Det är iaf den fysiska bubblan. Du stänger av allting utomstånde, tänker inte på vad du gör fysiskt, det sker av automatik, och all din energi/uppmärksamhet går till dina tankar, därav befinner du dig i Bubblan. Den bubblan befinner jag mig i ganska ofta, vilker kan vara en skön avkoppling för sinnena.

Okej, den Bubblan är hyffsat oviktig i sammanhanget, det jag vill bevisa, är att den psykiska Bubblan, kan bli ett problem. När cirkel-livet återupprepas, om man nu är tillåten att uttrycka sig så, kan det bli så att man som människa blir så inrutad i sina egna erfarenheter, sin egna lilla värld och dom saker man upplever runtomkring sig att man börjar begränsa sigsjälv. Livet går i cirklar så mycket så att det tillslut bildas en rund Bubbla. Man kanske inte inser att det finns folk i världen som svälter, eller man kanske tror att svenska är det naturligaste sättet att utöva konversation med. Iaf om man inte ser helhetsbilden i livet, kan problematik skapas. Till exempel kanske folk i cirkel-livet på Volvo i Köping lackar på invandrare som tar deras jobb, eller liknande. Då kanske man skulle packa resväskan, paddla ner till Afrikas Horn å chilla där etag, så kanske man inte är lika rasistisk längre när man kommer tillbaka. Hur som helst så tror jag det kan vara viktigt att spräcka. Till exempel om man tror att man är bäst, å gör som man alltid har gjort å inte bryr sig om hur andra gör det. Helt plötsligt, (efter en ansenlig summa tid, men ändå) kanske det är så att dom där dumma Indierna har kommit på något sätt att tillverka dom där högteknologiska batterierna som du trodde du va bäst på att tillverka. Jahapp, snipp-snapp-slut så satt du där på Ströbohögs Horn å chillade, utan jobb. "Fan jag kanske skulle ha kikat över där i Öst nångång, då hade jag sluppit leva på övermoget tagetes-gräs nu. 

Skämt åsido, jag kommer på migsjälv hela tiden med hur litet perspektiv en människa egentligen har på sitt tänkande. Delvis händer det mycket just i dagarna för jag lär känna många olika nationaliteter, såsom en mongolisk brottare å en Japan som jag käkade kvällsmat med idag, men också tex en Sydkorean som hjälper mig med matten, lr en vietnamesisk tjej som var i samma grupparbete som mig i "Freshman Studies"-klassen. Eller varför inte den där mörkhyade flickan från Sri Lanka som jag träffade på Math Skills Center förra veckan. Det ringer ibland en klocka, när man inser nya saker. Såsom: 

- Ogie, en brottare from Mongolien, han kom hit för 4a år sedan. Till USA alltså, hans engelska är fortfarande otroligt knackig för att ha vart här så länge. Då inser man; nummer ett, allt är inte som här i västvärlden dvs i Mongolien, visas inte filmer på engelska, folk har det inte så bra så att de kan ha fritt med access till internet å alla dess funktioner överallt, osv osv; Nummer två: Språkbarriärer, oj vad stor skillnad det måste vara på språket, inte bara orden utan tillochmed bokstäverna, eller ja symbolerna är ju helt olika. Jaja, dessto större tankeställare får man sig när han berättar att han inte har varit hemma i Mongolien sen han kom över hit för över fyra år sedan, dessutom har han ingen egen laptop som gör att han kan skypa med dom därhemma. Han skulle gärna vilja åka hem nästa sommar men "It is problem with money, you know". Då skäms man lite för att man drar hem över Jul...

Samma feeling får man när man sitter å surrar å för diskution om hur man har det i sina hemland i någon random konversation i FYS-klassen, när den Vietnamesiska tjejen, beskriver en av skillnaderna mot USA å hennes hemland såsom; vi kör inte så mycket bil, vi har cyklar, "big ones and little smaller ones" samtidigt som hon schestikulerar med armarna för att understryka vad hon menar. Inget konstigt med det, dom har cyklar, stora cyklar å lite mindre cyklar, lol

Sjuk värld asså. Det är ju inte bara grejen att man inser hur bortskämd man är, det är mera hur man kan se verkligheten genom ett par "helt annorlunda ögon". En av mina bästa polare här på skolan heter Jake Park, han är sydkorean och har gått ett år innan på Highschool här innan College. Sydkoreanerna är för övrigt ett otroligt trevligt folkslag. Dock äre ju väldigt chockerande att höra om hur Norkoreanerna enligt "mina källor" lever. Att stängas ute från att resa ut ur landet, försöka dölja övriga världen från det inhemska folket, där snackar vi om att leva i den Fysiska Bubblan så det sjunger om det! Moreover, så brukar Jake prata om hur det inte går att föra en konversation med kineserna, vietnameserna eller någon av de andra kommunist-nationerna för vad man än pratar om så "they doesn't make sense". Där finns tydligen ett helt annat tankesätt också, som man inte ens kan försöka förstå om man tillochmed verkligen försöker.

Samtidigt lever Amerikanerna i sin egen Bubbla som det kanske allra tydligaste exemplet av dom alla. I veckan har jag fått lära mig varför. Det är för att "Puritans"-folket, från Europa kom över som en "city on a hill" för resten av världen trodde dom att deras tro och sättet dom gjorde saker på var "den ultimata vägen", därav skulle dom förändra alla andra i världen till att bli som dom, eftersom dom gjorde allting rätt. Ring!! Äre inte precis det som lever kvar här i Staterna idag? Jo. Därför invaderar dom Afganistan, därför är dom KVAR i Irak efter det att kriget är slut (!) Alla vet att USA invaderade Irak för att säkra upp sina oljetillgångar. Dom säger det rakt ut själva, allihop utan att man ens frågar dom. Att bekämpa terrorismen råkade bara vara en bra tillfällighet för ett tillfälle att försäkra sig om att man skulle kunna importera billig olja så man kan ha billiga priser på bensin så man kan fortsätta köra miljöovänligt med så stora bilar som möjligt, INGE skitsnack! Men varför är jänkarna fortfarande kvar i Irak??

Jo för att man inte är färdiga, man vill ju förändra världen, dom ska bli som oss, för vi är ju bäst. Jag skrev en ganska intressant artikel om skillnaderna mellan den svenska och amerikanska mentaliteten till min Cultural Academic Orientation kurs i veckan. Där citerade jag en direktöversättning av Jantelagen från wikipedia å jag tror vi kommer skratta ganska bra när vi inser att man i princip bara skulle kunna ta "the inverse" (motsatsen/tvärtom-orden) till Jantelagen å köra den som basplan i uppfostran av de amerikanska barnen. Dom tutas i att dom kan bli vad som helst, att dom är bäst och att ingen annan är bättre sen vaggan.

Sen är inte alla jänkarna kaxiga å stöddigt självsäkra för det, precis som alla vi svenskar verkligen inte är ödmjuka och generösa av oss. Men en mkt större procentandel är helt klart det för respektive land.

Som slutsats skulle jag vilja säga att jag tycker att det tål att tänkas på att Bubblan måste tas under betänkande, ett tips är att försöka spräcka den lite då å då. Jag tycker själv att mitt år förra säsongen när jag var över här var det mest lärorika i mitt liv, låter kanske ganska naturligt, men jag tycker verkligen att jag fick ett nytt perspektiv på livet, lite som att få ett tredje öga i skallen.

Vill också bara dela med mig av en rolig stund igårkväll, en fredagkväll. Okej, jag och Fredrik kände bara för att ta det lugnt å kolla på en film efter allt pluggande under dagen. Medan jag duschade, så valde Fredrik ut film. Jag var lite skeptisk "at first" men filmvalet föll tydligen på "A Walk to Remember". Jag hade sett den innan å visste att det var en sorglig historia, men att filmen var väldigt bra. Fredrik hade inte sett den innan och insisterade på att kolla. Alla ni som har sett filmen vet kanske att det inte är nå typisk "Grabb-film" direkt.

Vi släckte ner å la oss på varsin säng å börjde kika, halvvägs in i filmen insåg hur situationen verkligen låg till. Anledningen till att vi kom på oss själva var att Fredrik hade grymt bra tryck i "baklådan" (fan det kan ju också misstolkas, haha). Vi hade väll ämnet på tal att det kanske inte är det mest heterosexuella beteendet för två 21-åriga killar att ligga å kolla på en romantisk, känslosam film på en Fredagkväll. Efter en riktig brakare säger han säger; "Nej fan det kan ju inte lukta bajs härinne, tänk om nån kommer in i rummet, det kan ju misstolkas."
- Haha, nej det är bättre det luktar svett (vi luktar inte alltför gott ibland när vi struntar i att duscha osv), säger jag.
- Nej förfan, svettlukt är ju ännu värre, haha. Det kan ju bli samma misstolkning igen om nån kommer in.
-Amen vafan ska vi göra då, vi kan ju inte parfymera det med lavendel direkt iallafall, det om nått är ju Gey!
-Fan, nu äre två killar som står å kramas å gråter på filmen också, bara ingen kommer in nu!
(men vi ville ju ändå inte stänga av filmen :P )
-Ska vi låsa?
-Nej för i helvete, vi kan ju inte låsa in oss fattar du väll!
-Hahahaha
-Men vafan ska vi göra då, det här är ju inge bra, hahaha
(Vi höll på å skratta ihjäl oss) Tillslut så började vi komma upp med exempel på vad vi skulle göra om nån kom in i rummet, några av förslagen va att: "Vi låtsas bryta arm!"
(Det är ju manligt)
Eller vad sägs om låtsas spotta tuggtobak på golvet, ja skitbra. Äh vi gormar lite med basröst så dom inte hör när hon sjunger den där kärlekssången i filmen.

Jaja ingen kom men vi fick oss ett rejält gott skratt, that's for damn sure, å för etag var man lite nervig att nån skulle komma in i rummet, haha, eller ja, det var väll skönast å slippa iaf :P

Sen kollade vi på Coach Carter, om ni vill föreställa er hur hård min Coach nere i El Paso var förra året, tänk er att han har Ken Carter som "rolemodel"/förebild, fast 10-gånger hårdare och med vinstsyfte i allt han gjorde så har ni en riktigt bra liknelse!

För övrigt två riktigt bra filmer som rekommenderas (A Walk to Remember & Coach Carter)!  

Nu har jag fått skriva ur mig, ingen av mina trogna läsare kommer väll orka logga in på min blogg nånsin igen efter detta inlägg men det kanske finns en chans att nån tittar in så jag kan få Nobelpriset i Filosofi iallafall eller åtminstone något "major" stipendium tycker jag :D

/Ödlan (jag har tydligen ödlefrilla enligt Fredrik)