En dag att glädjas å vara tacksam!
Idag hade jag sista provet/inlämning innan den mycket välkomna Thanksgiving lovet tar vid. Det var ett Nationalekonomi-prov om makroekonomi som jag studerade flitigt inför under gårdagskvällen å känner att jag prestera tillfredställande på om jag får sia om resultatet.
Jag har två lektioner imorrn också, varav jag inte behöver gå på en av dom så i princip har jag redan lov, å vi är lediga tills på måndag, då alla amerikaner kommer tillbaka från sitt kalkonätande å amerikansk fotbolls-tittande hemmavid med respektive familjer. En annan hade gärna åkt till tex varmare breddgrader såsom Florida lr Kalifornien å planerna fanns men eftersom pengar inte växer på träd ens här i möjligheternas land och för att jag förhoppningsvis får va med a-laget å träna över lovet så gick dessa planer i stöpet.
För övrigt angående de positiva nyheterna idag så fick jag tillbaka mitt Calculus prov idag, ni minns det provet som jag hade tagit fel på datum på å således kom överaskad till helt oförberedd, det visar sig att ibland är tur viktigare än hårt arbete (OBS! inte sant=falsk teori) då jag fick 46 av 50 på provet vilket är 16 poäng mer än förra provet som jag hade förberett mig mkt noggrannt inför. Det var således en mkt positiv överaskning även om jg tyckte redan innan att provet i sig var aningen lättare...
För er som inte är så innsatta i Amerikanska högtider å traditioner så kan jag även påpeka att Thanksgiving Break/Holidays är otroligt viktigt å stort härborta, man äter som sagt hutlösa mängder kalkon å kollar på amerikansk fotboll på TV med släkten. För å göra det hela lite mer intressant så kan jag berätta att traditionen uppstod mellan Pilgrimerna som utvandrade från Europa, någon gång 1500-1600-tal å hade den första officiella thanksgivingen tillsammans med ursprungsbefolkningen (de vi felaktikt kallar Indianerna) för att de "fick bosätta sig, förstöra, å ta all deras mark och samhälle osv..." Dessa festligheter ägde förresten rum i Massachusetts dvs staten jag firade Jul i förra året där jag har många kära vänner i den fantastiska staden Boston som ligger i området vi kallar New England. (En av tre regioner i USA där hockeyn har ett mkt starkare fäste/popularitet tillsammans med Minnesota & Michigan state)
Iaf så hade dom den där thanksgiving festen strax innan de senare började halshugga varandra osv, vilket man bortser ifrån i dagens traditionella syn av firandet...
Så jag tycker dagen/veckan till ära ska man vara tacksam; jag hade flyt (OBS! hade jag inte alls) den här gången med mitt Calculus prov, jag fick högt resultat å jag slapp ägna hela torsdagen åt att plugga inför provet vilket jag egentligen hade planerat at göra, dessutom så får jag nu en veckas ledighet, det är jag tacksam för.
-Då kommer man på att tänka på hur skönt det är att ha fått klart nånting som man har jobbat på, dvs hur skönt det är att vara klar med alla tentor å inlämningsarbeten. Det är en underbar känsla, men så hejdade jag migsjälv, "fast jag har ju enorma mängder plugg framför mig om jag ska få det där diplomet om några år vilket jag har sagt till migsjälv att jag ska",
Å så tänker man att "tänk vilken skön känsla att vara klar med hela utbildningen", men så kom man på att (fan, det är ju då hela utmaningen egentligen börjar, hitta jobb, göra karriär osv...). Ska man aldrig få ro att kunna slappna av å känna sig nöjd?
-NEJ det tror jag inte!
Livet är ett evigt lidande, det vet vi ju alla om. Men om det nu är det då måste man väll kunna få unna sig att slappna av å vara nöjd med små framsteg å delmål man gör på vägen, annars blir det ju olidligt. Jovisst, såsant som det är sagt, visst måste man göra det, därför ska jag njuta av den här veckan.
Det leder mig osökt in på en mkt unik, bra "klyscha" som jag snappat upp någonstans som jag inte kommer ihåg vart, som lyder; "Det är inte målet, det är vägen till målet", å så kan man fylla i tex "som är det viktiga", "som ska göra dig lycklig" osv för att göra klyschan mer hjälpsam. Det betyder att vad man än har för mål i livet, tex att man vill bli en bra hockeyspelare, en kirurg, eller bonddräng, lr något annat fränt så är det inte målet i sig som är det viktiga utan det du gör på vägen mot målet. Dvs om jag inte njuter av all träning, utmaningar på vägen mot att bli en bra hockeyspelare, om jag inte har kul under tiden, då kanske jag borde ändra mina (mitt) mål till något annat som jag njuter av vägen till...
Annars äre ju slöseri med tid, annars kommer man stå där med sin doktorsexamen eller va man nu får för papperslapp/utdelning av sitt mål å tänka "varför höll jag på med allt det där för å komma hit!?" Den situationen vill man ju inte hamna i. Därför tror jag att målet till vägen är viktigare än själva målet, du måste ju trivas med det du gör annars blir hela prestationen meningslös.
Tur då att jag tycker att träna hockey, styrketräning å försöka leva ett friskt å underbart liv är viktigt och kul!
Så ta å njut emellanåt, kolla så att du trivs med det du gör på vägen mot dina livsmål, annars, gör förändringar.
På tal om ingenting alltså,
Tjenixen
/Jögga
Jag har två lektioner imorrn också, varav jag inte behöver gå på en av dom så i princip har jag redan lov, å vi är lediga tills på måndag, då alla amerikaner kommer tillbaka från sitt kalkonätande å amerikansk fotbolls-tittande hemmavid med respektive familjer. En annan hade gärna åkt till tex varmare breddgrader såsom Florida lr Kalifornien å planerna fanns men eftersom pengar inte växer på träd ens här i möjligheternas land och för att jag förhoppningsvis får va med a-laget å träna över lovet så gick dessa planer i stöpet.
För övrigt angående de positiva nyheterna idag så fick jag tillbaka mitt Calculus prov idag, ni minns det provet som jag hade tagit fel på datum på å således kom överaskad till helt oförberedd, det visar sig att ibland är tur viktigare än hårt arbete (OBS! inte sant=falsk teori) då jag fick 46 av 50 på provet vilket är 16 poäng mer än förra provet som jag hade förberett mig mkt noggrannt inför. Det var således en mkt positiv överaskning även om jg tyckte redan innan att provet i sig var aningen lättare...
För er som inte är så innsatta i Amerikanska högtider å traditioner så kan jag även påpeka att Thanksgiving Break/Holidays är otroligt viktigt å stort härborta, man äter som sagt hutlösa mängder kalkon å kollar på amerikansk fotboll på TV med släkten. För å göra det hela lite mer intressant så kan jag berätta att traditionen uppstod mellan Pilgrimerna som utvandrade från Europa, någon gång 1500-1600-tal å hade den första officiella thanksgivingen tillsammans med ursprungsbefolkningen (de vi felaktikt kallar Indianerna) för att de "fick bosätta sig, förstöra, å ta all deras mark och samhälle osv..." Dessa festligheter ägde förresten rum i Massachusetts dvs staten jag firade Jul i förra året där jag har många kära vänner i den fantastiska staden Boston som ligger i området vi kallar New England. (En av tre regioner i USA där hockeyn har ett mkt starkare fäste/popularitet tillsammans med Minnesota & Michigan state)
Iaf så hade dom den där thanksgiving festen strax innan de senare började halshugga varandra osv, vilket man bortser ifrån i dagens traditionella syn av firandet...
Så jag tycker dagen/veckan till ära ska man vara tacksam; jag hade flyt (OBS! hade jag inte alls) den här gången med mitt Calculus prov, jag fick högt resultat å jag slapp ägna hela torsdagen åt att plugga inför provet vilket jag egentligen hade planerat at göra, dessutom så får jag nu en veckas ledighet, det är jag tacksam för.
-Då kommer man på att tänka på hur skönt det är att ha fått klart nånting som man har jobbat på, dvs hur skönt det är att vara klar med alla tentor å inlämningsarbeten. Det är en underbar känsla, men så hejdade jag migsjälv, "fast jag har ju enorma mängder plugg framför mig om jag ska få det där diplomet om några år vilket jag har sagt till migsjälv att jag ska",
Å så tänker man att "tänk vilken skön känsla att vara klar med hela utbildningen", men så kom man på att (fan, det är ju då hela utmaningen egentligen börjar, hitta jobb, göra karriär osv...). Ska man aldrig få ro att kunna slappna av å känna sig nöjd?
-NEJ det tror jag inte!
Livet är ett evigt lidande, det vet vi ju alla om. Men om det nu är det då måste man väll kunna få unna sig att slappna av å vara nöjd med små framsteg å delmål man gör på vägen, annars blir det ju olidligt. Jovisst, såsant som det är sagt, visst måste man göra det, därför ska jag njuta av den här veckan.
Det leder mig osökt in på en mkt unik, bra "klyscha" som jag snappat upp någonstans som jag inte kommer ihåg vart, som lyder; "Det är inte målet, det är vägen till målet", å så kan man fylla i tex "som är det viktiga", "som ska göra dig lycklig" osv för att göra klyschan mer hjälpsam. Det betyder att vad man än har för mål i livet, tex att man vill bli en bra hockeyspelare, en kirurg, eller bonddräng, lr något annat fränt så är det inte målet i sig som är det viktiga utan det du gör på vägen mot målet. Dvs om jag inte njuter av all träning, utmaningar på vägen mot att bli en bra hockeyspelare, om jag inte har kul under tiden, då kanske jag borde ändra mina (mitt) mål till något annat som jag njuter av vägen till...
Annars äre ju slöseri med tid, annars kommer man stå där med sin doktorsexamen eller va man nu får för papperslapp/utdelning av sitt mål å tänka "varför höll jag på med allt det där för å komma hit!?" Den situationen vill man ju inte hamna i. Därför tror jag att målet till vägen är viktigare än själva målet, du måste ju trivas med det du gör annars blir hela prestationen meningslös.
Tur då att jag tycker att träna hockey, styrketräning å försöka leva ett friskt å underbart liv är viktigt och kul!
Så ta å njut emellanåt, kolla så att du trivs med det du gör på vägen mot dina livsmål, annars, gör förändringar.
På tal om ingenting alltså,
Tjenixen
/Jögga
Kommentarer
Trackback
