2 sorters tränare
I USA, iaf inom juniorhockeyn finns det två typer av tränare, grovt generaliserat;
-Ena som sätter sig i respekt genom kollektiv bestraffning, håller en iskall image mot gruppen, där han bara är tränare och inget mer. Han pratar inte med spelare väldigt gärna, öga-mot-öga utan föredrar att alltod prata till spelarna som ett lag. Hejjar knappt på spelarna, när man kommer ner till hallen. Alltså den tysta tränaren som du inte kan prata med som inte vill prata med spelare enskilt.
-Sen har vi den andra typen, "skrikaren", den här typen är mer öppen för diskution, alltså kan prata med spelarna, men skriker å lever rövare på träningar å matcher istället, gör man nått som denne tycker är fel så får du veta det, oftast genom att han skriker det rakt i ansiktet på dig inför alla spelarna. Du får verkligen höra hur dålig du är. Den här sortens tränare försöker få sin respekt på det viset, att skrika å förolämpa spelare.
Jag vet inte vilken jag föredrar, inga amerikanska tränare kan du resonera med. Ingen som jag haft hittills iaf, det dom säger är lag, å som en av dom sa, vi kanske inte alltid är rätt men vill du vara i det här laget då äre 100% Buy In som gäller. Det är bara svälja å köra på hur fel man än tkr att dom har. Något som jag dock uppskattar är att ingen tränare har favoriter på samma sätt som i Sverige, vem som helst kan bli bänkad eller utskälld, vem som helst kan vilken sekund som helst bli trejdad. Det är klart att man kanske alltid har lite längre tålamod med de spelarna man gillar mest men i slutändan står alla inför samma öde, vilket jag gillar.
Något annat jag gillar är att man verkligen får veta vad dom tycker under en match eller träning, de som inte är rädda för att säga vad dina svagheter är till skillnad mot i Sverige där man ofta aldrig får någon bra förklaring till en bänkning eller petning eller vad man ska göra för mer istid.
-Ena som sätter sig i respekt genom kollektiv bestraffning, håller en iskall image mot gruppen, där han bara är tränare och inget mer. Han pratar inte med spelare väldigt gärna, öga-mot-öga utan föredrar att alltod prata till spelarna som ett lag. Hejjar knappt på spelarna, när man kommer ner till hallen. Alltså den tysta tränaren som du inte kan prata med som inte vill prata med spelare enskilt.
-Sen har vi den andra typen, "skrikaren", den här typen är mer öppen för diskution, alltså kan prata med spelarna, men skriker å lever rövare på träningar å matcher istället, gör man nått som denne tycker är fel så får du veta det, oftast genom att han skriker det rakt i ansiktet på dig inför alla spelarna. Du får verkligen höra hur dålig du är. Den här sortens tränare försöker få sin respekt på det viset, att skrika å förolämpa spelare.
Jag vet inte vilken jag föredrar, inga amerikanska tränare kan du resonera med. Ingen som jag haft hittills iaf, det dom säger är lag, å som en av dom sa, vi kanske inte alltid är rätt men vill du vara i det här laget då äre 100% Buy In som gäller. Det är bara svälja å köra på hur fel man än tkr att dom har. Något som jag dock uppskattar är att ingen tränare har favoriter på samma sätt som i Sverige, vem som helst kan bli bänkad eller utskälld, vem som helst kan vilken sekund som helst bli trejdad. Det är klart att man kanske alltid har lite längre tålamod med de spelarna man gillar mest men i slutändan står alla inför samma öde, vilket jag gillar.
Något annat jag gillar är att man verkligen får veta vad dom tycker under en match eller träning, de som inte är rädda för att säga vad dina svagheter är till skillnad mot i Sverige där man ofta aldrig får någon bra förklaring till en bänkning eller petning eller vad man ska göra för mer istid.
Kommentarer
Trackback
