Fresno Part V
forts. från Fresna Part IV...
Ja, det var bara sista veckan jag å Markus va där som träningen (på is), trappades upp lite. Vi körde ett pass med närkampstema, 2-2, 3-3 matcher i hörn, smålagsspel å lite annat smått å gott, det var en bra träning, men det var första gången man riktigt kunde se hur spelare agera i matchsituation, (förutom internmatchen). Sen körde vi olika uppspel(stema) en träning. Hur man kan uppträda i kontringar en träning, det va olika teman, kort sagt hela den veckan, å isträning varje dag. Fick också veta per telefon från rådgivarn att tränarna planerade att varken behålla mig eller Markus, något som kom lite som en chock, oss själva hade tränarna inte sagt ett ord till sen första mötet vi hade helgen när vi kom dit.
Måndagen efter blev Markus kallad till kontoret där han sedan fick reda på att han hade blivit trejdad till Corpus Christi nere i Texas. Vi va lite missnöjda med hur tränarna hade tagit dit oss med minimala chanser att ta en plats i laget samt de opraktiska med värdfamiljen som fanns med i bilden, vilket gjorde att Markus va väll inte jätteledsen att få komma till ett nytt lag å starta om. Nu blev det ju inte nå bättre, Markus blev sjuk i samband med flytten, fick den sjukan jag hade veckan innan troligen å fick efter bara ca 5 ispass, där han varit halvförkyld lämna Corpus Christi å de ville att han skulle trejdas till Flying Aces i Minnesota, men då åkte Mackan hem till Ore å gjorde succé istället, antagligen inget han ångrar nu.
Jag var nu själv med min värdfamilj, det fanns ju två svenskar till kvar i laget än så länge men ingen av dom bodde jag med, det blev lite tomt såklart, tråkigt men men. Jag tyckte jag borde ha bättre chans nu att ta en plats ändå eftersom jag tyckte Markus va en av de allra bästa, speciellt av importerna. Jaja på fredagen, veckan innan laget skulle iväg på sin försäsongsturnering i Minnesota, några dagar efter Markus blev trejdad så blev jag trejdad till Texas jag med. Inte för att vi skulle bo nära varandra ändå med tanke på hur stor Texas state är. Så det var bara säga hej då till alla nya vänner, packa upp resväskorna igen å hoppas på flyget, via Phoenix ner till El Paso/Juarez världens näst farligaste stad efter Mogadishu i Somalien :P
När jag lämnade var det alltså två svenskar kvar i laget, hur dom sedan behandlades är ju en historia för sig... Det tillkom också en Leksing veckan efter direkt till Minnesota turneringen, han var sedan den enda som blev kvar i laget resten av säsongen.
Kort å gott så va Fresno, Kalifornien helt underbart, otroligt ställe att leva på när man spelar hockey dessutom, massor med folk på läktarn å grymt väder osv.
Det var annars första gången jag inte fått stanna i ett klubblag, en erfarenhet det med som jag tagit lärdom av. Massor med nya vänner fick jag där iaf, å jag fick se fina delar av USA. Skulle kanske vart lättare att hamna i något annat lag från början med färre importer, men vem har sagt att det ska vara lätt? Å dessto större utmaning, dessto mer finns det ju å vinna som jag brukar se det. Bottomline är att jag är grymt glad att jag fick komma till Fresno, lära känna staden å människorna, se en så känd del av USA som Kalifornia State ändå är!
Ja, det var bara sista veckan jag å Markus va där som träningen (på is), trappades upp lite. Vi körde ett pass med närkampstema, 2-2, 3-3 matcher i hörn, smålagsspel å lite annat smått å gott, det var en bra träning, men det var första gången man riktigt kunde se hur spelare agera i matchsituation, (förutom internmatchen). Sen körde vi olika uppspel(stema) en träning. Hur man kan uppträda i kontringar en träning, det va olika teman, kort sagt hela den veckan, å isträning varje dag. Fick också veta per telefon från rådgivarn att tränarna planerade att varken behålla mig eller Markus, något som kom lite som en chock, oss själva hade tränarna inte sagt ett ord till sen första mötet vi hade helgen när vi kom dit.
Måndagen efter blev Markus kallad till kontoret där han sedan fick reda på att han hade blivit trejdad till Corpus Christi nere i Texas. Vi va lite missnöjda med hur tränarna hade tagit dit oss med minimala chanser att ta en plats i laget samt de opraktiska med värdfamiljen som fanns med i bilden, vilket gjorde att Markus va väll inte jätteledsen att få komma till ett nytt lag å starta om. Nu blev det ju inte nå bättre, Markus blev sjuk i samband med flytten, fick den sjukan jag hade veckan innan troligen å fick efter bara ca 5 ispass, där han varit halvförkyld lämna Corpus Christi å de ville att han skulle trejdas till Flying Aces i Minnesota, men då åkte Mackan hem till Ore å gjorde succé istället, antagligen inget han ångrar nu.
Jag var nu själv med min värdfamilj, det fanns ju två svenskar till kvar i laget än så länge men ingen av dom bodde jag med, det blev lite tomt såklart, tråkigt men men. Jag tyckte jag borde ha bättre chans nu att ta en plats ändå eftersom jag tyckte Markus va en av de allra bästa, speciellt av importerna. Jaja på fredagen, veckan innan laget skulle iväg på sin försäsongsturnering i Minnesota, några dagar efter Markus blev trejdad så blev jag trejdad till Texas jag med. Inte för att vi skulle bo nära varandra ändå med tanke på hur stor Texas state är. Så det var bara säga hej då till alla nya vänner, packa upp resväskorna igen å hoppas på flyget, via Phoenix ner till El Paso/Juarez världens näst farligaste stad efter Mogadishu i Somalien :P
När jag lämnade var det alltså två svenskar kvar i laget, hur dom sedan behandlades är ju en historia för sig... Det tillkom också en Leksing veckan efter direkt till Minnesota turneringen, han var sedan den enda som blev kvar i laget resten av säsongen.
Kort å gott så va Fresno, Kalifornien helt underbart, otroligt ställe att leva på när man spelar hockey dessutom, massor med folk på läktarn å grymt väder osv.
Det var annars första gången jag inte fått stanna i ett klubblag, en erfarenhet det med som jag tagit lärdom av. Massor med nya vänner fick jag där iaf, å jag fick se fina delar av USA. Skulle kanske vart lättare att hamna i något annat lag från början med färre importer, men vem har sagt att det ska vara lätt? Å dessto större utmaning, dessto mer finns det ju å vinna som jag brukar se det. Bottomline är att jag är grymt glad att jag fick komma till Fresno, lära känna staden å människorna, se en så känd del av USA som Kalifornia State ändå är!
Kommentarer
Trackback
