El Paso Part VI
Väl hemma igen efter raodtrippen till Dallas så hade vi Kettlebellsträning på måndagskvällen. Jag visade handen för tränaren eftersom jag var osäker om jag skulle kunna genomföra träningen. Han kollade på handen å sa att jag skulle sätta mig på motionscykeln istället eftersom han trodde att den var bruten. Jag sa till honom att jag skulle se doktorn, men eftersom ingen hade ringt mig å gett mig en tid hos doktorn så gick jag inte dit på måndagen...
Sen vart det tisdag morgon och träning mellan 8-10, stenhårt i 2 timmar som vanligt. Så jag tejpade handen igen och genomförde träningen. Som straff när vi missade passningar eller gjorde fel på övningarna så fick vi göra armhävning och situps på isen. Att göra armhävningar på knogarna som man gör på isen, var rent vansinne. Men jag gjorde dom ändå. Lika med "Crab-walk". Dom som förlorar "matchen" som vi spelade de sista ca 20 minutrarna på träningen fick åka skridkor, göra "situpsgång" och Crab-walk" som straff. Crab-walk är att man vandrar på knogarna med tårna i isen från sarg till sarg utan att någon annan kroppsdel får nudda isen, typ som en knogstående "plankan" där man rör sig framåt. Så snabbt som möjligt också, om man latar sig får man köra extra. Och det var då jag insåg, tillsammans med att jag inte ens kunde hålla i klubban å slå vaniga passningar ordentligt. Crab-walk med bruten hand, det måste vara jag å Ironman som kan genomföra det!
Iaf efter träningen, sa jag till andrecoachen att jag var tvungen å åka upp till sjukhuset å ha läkarn kolla på min hand för jag inte ens kunde hålla i klubban därute. Så jag fick lagdoktorns nummer, fick skjuts upp till sjukhuset av lagkamraten Matt och fick handen röntgad.
Bilderna visade att den var bruten. Precis där benet som går från handleden ut till knogen på lillfingret, där var benet i hande av, precis innan knogen. Så det blev gips i 3 veckor. Å mera motionscykel och joggingpass...
Under de 3 veckorna hade vi inga matcher, det var uppehåll som tur va, men jag missade ju en enorm massa träning, men höll igång bra ändå med att bara åka skridskor, motionscykel och lite lättare styrke själv. Så när hemmapremiären närmade sig på fredagen, då jag egentligen skulle haft gipset några dagar till så tog jag av det på tosdagskvällen och så var jag med på morgonvärmningen inför matchen. Tränarn tog ut mig till matchen direkt å jag va skitglad att få gå rakt in i laget efter 3 veckors uppehåll efter bara 45 mins träning morgonen innan. Jag gjorde mig i ordning för matchen, köpte ny kostym å kom ner svintaggad till rinken.
Men då fick jag veta genom en av de assisterande tränarna, gamlingen, att jag inte fick spela för huvudtränarn hade pratat med doktorn och det var för tidigt att spela match med handen...
Sen vart det tisdag morgon och träning mellan 8-10, stenhårt i 2 timmar som vanligt. Så jag tejpade handen igen och genomförde träningen. Som straff när vi missade passningar eller gjorde fel på övningarna så fick vi göra armhävning och situps på isen. Att göra armhävningar på knogarna som man gör på isen, var rent vansinne. Men jag gjorde dom ändå. Lika med "Crab-walk". Dom som förlorar "matchen" som vi spelade de sista ca 20 minutrarna på träningen fick åka skridkor, göra "situpsgång" och Crab-walk" som straff. Crab-walk är att man vandrar på knogarna med tårna i isen från sarg till sarg utan att någon annan kroppsdel får nudda isen, typ som en knogstående "plankan" där man rör sig framåt. Så snabbt som möjligt också, om man latar sig får man köra extra. Och det var då jag insåg, tillsammans med att jag inte ens kunde hålla i klubban å slå vaniga passningar ordentligt. Crab-walk med bruten hand, det måste vara jag å Ironman som kan genomföra det!
Iaf efter träningen, sa jag till andrecoachen att jag var tvungen å åka upp till sjukhuset å ha läkarn kolla på min hand för jag inte ens kunde hålla i klubban därute. Så jag fick lagdoktorns nummer, fick skjuts upp till sjukhuset av lagkamraten Matt och fick handen röntgad.
Bilderna visade att den var bruten. Precis där benet som går från handleden ut till knogen på lillfingret, där var benet i hande av, precis innan knogen. Så det blev gips i 3 veckor. Å mera motionscykel och joggingpass...
Under de 3 veckorna hade vi inga matcher, det var uppehåll som tur va, men jag missade ju en enorm massa träning, men höll igång bra ändå med att bara åka skridskor, motionscykel och lite lättare styrke själv. Så när hemmapremiären närmade sig på fredagen, då jag egentligen skulle haft gipset några dagar till så tog jag av det på tosdagskvällen och så var jag med på morgonvärmningen inför matchen. Tränarn tog ut mig till matchen direkt å jag va skitglad att få gå rakt in i laget efter 3 veckors uppehåll efter bara 45 mins träning morgonen innan. Jag gjorde mig i ordning för matchen, köpte ny kostym å kom ner svintaggad till rinken.
Men då fick jag veta genom en av de assisterande tränarna, gamlingen, att jag inte fick spela för huvudtränarn hade pratat med doktorn och det var för tidigt att spela match med handen...
Kommentarer
Trackback
