Julfirande hos "The Great McNamaras of Boston" !
Tanken va att mor å far skulle ha kommit till Las Vegas å mött mig där för min showcase turnering som anordnas varje år av ligan WSHL. När jag nu blev trejdad å inte längre spelar i Western States Hockey League så sprack dom planerna, tjejen på resebyrån hemma i Sverige fick svettas lite för valutan å en jul i flippflopp å shorts i Kalifornien/Texas byttes mot en häftig vecka i världens huvudstad, det såkallade stora äpplet New York City. Men också vädergudarna ville annat, alltså inte bara hockeygudarna. Det blev snökaos i London och mamma å pappa blev tråkigt nog hemma å fick fira en traditionell svensk jul som vanligt, men jag snyftade inte länge för det, även om jag tkr det va tråkigt att mor å far inte fick chansen å uppleva allt härborta, det hade verkligen varit en häftig upplevelse för dom.
Tankarna fanns att jag skulle åka hem över breaket, ämnet kom upp å mina tankar gick till att festa på hotell Scheele på Juldan', träna med Arboga på is, något som hade varit mkt trevligt, dessutom kanske göra några träningar med moderklubben å träffa alla mina boys :D En inte alls ofrestande tanke men för ca 10000 kr samt en otroligt seg flygresa + tidsomställningen osv så låg en tågtripp bara nåra timmar österut till några goda vänner å spendera Jul med dom på amerikanskt vis, spela en massa ishockey å bara ha det allmänt trevligt. Det föll på alternativ 2. Familjen McNamara å min inneboende lagkamrat från förra sässen i SSK Jack är otroligt gästfrivänliga å genomtrevliga å hade redan tidigare erbjudit mig att komma å spendera julen hos dem.
John som är pappan i familjen, kanske den mest hockeytokiga i familjen samt Jack mötte upp mig på tågstationen Back Bay i Boston, resan gick utomordentligt smidigt, några Beck-rullar å ett avsnitt av Two and a half men så va man framme. om det är något amerikanarna kan så är det att göra det komfortabelt för sig, där har tågen väldigt stora sköna säten med gott om utrymme till varje plats.
Anywho, typiskt för den amerikanska Julen är; alla miljontals små lampor som lyser upp uteplatser å trädgårdar, husväggar å restaurangtak, detta kombineras dessutom med enorma uppblåsbara Jultomtar å granar, slädar å annat juligt med lampor i dem. Dessutom massa andra småtomtar å krimskrams. Julsångerna som rullar redan i tidiga november på radion, stora reor och överbefolkade shoppingcenter, å precis som Sverige så samlas familjen, släkten å äter massvis med mat kollar endel på TV å delar ut massor med paket.
Något som jag vanligtvis inte gör men som jag borde är att gå på mässan i kyrkan, lyssna på julkören å sjunga med i psalmer, tacka för det goda liv vi fått chansen å leva å allmänt bara vara trevliga. Lyssna på prästens kloka ord å äta bröd å smutta vin å droppa fingrarna i det heliga vattnet. Synd att folk inte i större utsträckning går i kyrkan, jag funderar på att göra det till en tradition den dag jag själv skaffar mig en familj. Lite kul va det också att de sjöng samma sånger som vi sjunger därhemma, Silent Night, den engelska versionen av Stilla Natt är ytterligare ett tecken på hur liten världen är, en bevis på hur relaterade vi européer är till USA å hur musik är ett internationellt instrument att föra fram budskap med. Denna Julmässa ligger dessutom som grund till den 1a teori som jag kommer att presentera här på bloggen...
Så vad bestod julbordet av, på Christmas Eve åt vi mycket honungsskinka, en tradition i McNamara familjen till detta åt man sallader nån slags ris tillagat å smaksatt, Ricepilef kallar dom det men grabbarna visste inte själva va det va, dom är väll ungefär lika intresserade som undertecknad när det kommer till matlagning... Det ska sägas att den största skillnaden förutom att rätterna i sig skiljer sig åt mellan Sverige å USA är att man alltid har förrätter/aptitsretare innan själva julbordet. Efterrätt också naturligtvis men det har vi ju oftast även i Sverige. På julaftons morron åt vi dessutom "cream of wheat", väldigt likt gröt, vet inte exakt hur det tillagas å orkar inte ta reda på det nu men det va gott å måste ju ha samma bakgrund/koppling som anledningen till att vi äter tomtegröt i Sverige. På Julaftonskvällen hos mor å farföräldrarna var släkten samlad och efter man ätit så lekte man "Yankee-swop" vilket går ut på att man alla som deltar köper ett present för en oftast uttalad summa pengar i detta fallet mellan 50 å 100 dollar för att sedan lägga ihop alla presenter. Därefter får lottar man vilket rangorning deltagarna får välja present i 1an väljer först osv. Grejen är den att när 2an öppnar sin present kan han om denne gillar 1ans present bättre trejda present med 1an å på det sättet ta dennes present. 3an får vidare välja mellan sitt "pick" å de andra två vilken denne helst vill ha. Å så rullar det runt hela vägen tills alla har öppnat å om de vill trejdat till sig den presenten de helst vill ha... Det man måste tänka på är dock att om man trejdar något mot en present som är väldigt eftertraktad så riskerar man ju att nån annan tar denna som är efter ensjälv i nummerordningen å då kan man ju bli tilldelad vad som helst osv. Iaf så får 1an trejda sist efter alla presenter är öppnade så således vill man ju helst vara nr1. Jag vet inte om den här leken hade gått hem så bra i de svenska familjehemmen, detta av den anledningen att jag inte vet om vi svenskar har den mentaliteten som krävs för att ta någon lycklig persons nyöppnade present å ge denne något helt annat som den troligen inte vill ha för att få den vi helst vill ha själva, något säger mig att detta är typiskt amerikanskt och väldigt otypiskt svenskt, speciellt i juletider då vi nog är extra snälla mot varandra, iaf stämmer detta in bra på min släkt/familj om jag nu får använda den som en svensk rollmodell för mentalitet... Det vi kanske inte har förstått dock är att det hela görs med en stor släng av humor, glädje och det inte är särksilt mycket allvar inblandat i det stora hela, det är mest bara en kul grej liksom en rolig lek som skapar många skratt. Självklart finns risken att någon blir sur, besviken å tycker att den blev bestulen på den bästa presenten eller orättvist behandlad, eller att bröder ryker ihop för man anser att man köpt en bättre present än vad brodern bidragit med osv. Men är det nått jag lärt mig under min vistelse i USA så är det att man generellt sett inte bryr sig ett skit om huruvida nån annan känner sig orättvist behandlad, "jaha så du är inte nöjd med vad du fick, nej, men världen är inte alltid rättvis, jag är nöjd med vad jag fick, att du inte fick det, det är ditt problem, det kommer inte jag lägga min energi på"- å så går man vidare...
Inget konstigt med det. Å jag säger inte att dethär alltid är en dålig grej. Ibland kanske det är det bästa. Men jag vill definitivt inte heller säga att den här relationsattityden är en bra grej. Jag tycker i mångt å mycket att (iaf när d gäller hockey), ligger USA i framkant va det gäller, system, taktik, träning, organisering, attityd, dom alltid skapar tävling på ett bra sätt, allting är överlag väldigt proffsigt, förutom på en punkt som jag tkr att dom ligger sjumila kliv efter oss i Europa (Sverige), å det är mänskliga relationer, hur man får den indiviuella individen att må som bäst lr prestera som bäst, att man ser till personen bakom spelaren, det unika med honom/henne å följer upp med den support som den individen kommer ha mest nytta av. Detta kan i klarspråk inom idrottsvärlden betyda att nån behåller smekas å tas hand om lite extra, få höra hur bra den är lite oftare än andra, en liten extra klapp på axeln för självförtroendets skull medan en annan individ kanske behöver en utskällning för å inse allvaret å vakna till under en match. Ja kort sagt ingen människa är ju den andre lik därav kommer ingen reagera lika på lika behandling... Tycker att vi i Sverige ligger å nosar på något väldigt stort här i den här frågan å tex en tränare som Per Mårts måste vara världsledande på den här typen av coaching... Kul om vi kan fortsätta att leda utvecklingen här å därmed utvecklas själva på vägen.
Tillbaka till ämnet; på juldaqen delar man normalt sett ut julklapparna såsom vi i sverige normalt sett (?) gör på julafton. Juldagen är liksom den stora dagen D. Det som hände på juldagen såg ut ungefär såsom den hade sett ut för mig hemma i Sverige med, men med undantaget att jag inte åkte hem till min egen farmor å farfar/ min egen släkt å åt mera mat, umgicks osv. På juldagen åt vi mycket kalkon, nån sags omellett, kokt potatis, nån broccoligratäng som va riktigt god, dessutom nötkött, nån slags biff/filé å såser med mera. Som apperticers äter man chips med dipp, standard, sen musslor med salsasås eller nån anna sås, räkor, ganska stora, också som man doppa i nån slags röd sås. Champinionbollar som jag inte har en aning om va dom bestod av men som va grymt goda. Man har dock ingen speciell dryck såsom vi har i julmusten å jag såg heller inte till ngn glögg. Däremot en massa vin.
Tankarna fanns att jag skulle åka hem över breaket, ämnet kom upp å mina tankar gick till att festa på hotell Scheele på Juldan', träna med Arboga på is, något som hade varit mkt trevligt, dessutom kanske göra några träningar med moderklubben å träffa alla mina boys :D En inte alls ofrestande tanke men för ca 10000 kr samt en otroligt seg flygresa + tidsomställningen osv så låg en tågtripp bara nåra timmar österut till några goda vänner å spendera Jul med dom på amerikanskt vis, spela en massa ishockey å bara ha det allmänt trevligt. Det föll på alternativ 2. Familjen McNamara å min inneboende lagkamrat från förra sässen i SSK Jack är otroligt gästfrivänliga å genomtrevliga å hade redan tidigare erbjudit mig att komma å spendera julen hos dem.
John som är pappan i familjen, kanske den mest hockeytokiga i familjen samt Jack mötte upp mig på tågstationen Back Bay i Boston, resan gick utomordentligt smidigt, några Beck-rullar å ett avsnitt av Two and a half men så va man framme. om det är något amerikanarna kan så är det att göra det komfortabelt för sig, där har tågen väldigt stora sköna säten med gott om utrymme till varje plats.
Anywho, typiskt för den amerikanska Julen är; alla miljontals små lampor som lyser upp uteplatser å trädgårdar, husväggar å restaurangtak, detta kombineras dessutom med enorma uppblåsbara Jultomtar å granar, slädar å annat juligt med lampor i dem. Dessutom massa andra småtomtar å krimskrams. Julsångerna som rullar redan i tidiga november på radion, stora reor och överbefolkade shoppingcenter, å precis som Sverige så samlas familjen, släkten å äter massvis med mat kollar endel på TV å delar ut massor med paket.
Något som jag vanligtvis inte gör men som jag borde är att gå på mässan i kyrkan, lyssna på julkören å sjunga med i psalmer, tacka för det goda liv vi fått chansen å leva å allmänt bara vara trevliga. Lyssna på prästens kloka ord å äta bröd å smutta vin å droppa fingrarna i det heliga vattnet. Synd att folk inte i större utsträckning går i kyrkan, jag funderar på att göra det till en tradition den dag jag själv skaffar mig en familj. Lite kul va det också att de sjöng samma sånger som vi sjunger därhemma, Silent Night, den engelska versionen av Stilla Natt är ytterligare ett tecken på hur liten världen är, en bevis på hur relaterade vi européer är till USA å hur musik är ett internationellt instrument att föra fram budskap med. Denna Julmässa ligger dessutom som grund till den 1a teori som jag kommer att presentera här på bloggen...
Så vad bestod julbordet av, på Christmas Eve åt vi mycket honungsskinka, en tradition i McNamara familjen till detta åt man sallader nån slags ris tillagat å smaksatt, Ricepilef kallar dom det men grabbarna visste inte själva va det va, dom är väll ungefär lika intresserade som undertecknad när det kommer till matlagning... Det ska sägas att den största skillnaden förutom att rätterna i sig skiljer sig åt mellan Sverige å USA är att man alltid har förrätter/aptitsretare innan själva julbordet. Efterrätt också naturligtvis men det har vi ju oftast även i Sverige. På julaftons morron åt vi dessutom "cream of wheat", väldigt likt gröt, vet inte exakt hur det tillagas å orkar inte ta reda på det nu men det va gott å måste ju ha samma bakgrund/koppling som anledningen till att vi äter tomtegröt i Sverige. På Julaftonskvällen hos mor å farföräldrarna var släkten samlad och efter man ätit så lekte man "Yankee-swop" vilket går ut på att man alla som deltar köper ett present för en oftast uttalad summa pengar i detta fallet mellan 50 å 100 dollar för att sedan lägga ihop alla presenter. Därefter får lottar man vilket rangorning deltagarna får välja present i 1an väljer först osv. Grejen är den att när 2an öppnar sin present kan han om denne gillar 1ans present bättre trejda present med 1an å på det sättet ta dennes present. 3an får vidare välja mellan sitt "pick" å de andra två vilken denne helst vill ha. Å så rullar det runt hela vägen tills alla har öppnat å om de vill trejdat till sig den presenten de helst vill ha... Det man måste tänka på är dock att om man trejdar något mot en present som är väldigt eftertraktad så riskerar man ju att nån annan tar denna som är efter ensjälv i nummerordningen å då kan man ju bli tilldelad vad som helst osv. Iaf så får 1an trejda sist efter alla presenter är öppnade så således vill man ju helst vara nr1. Jag vet inte om den här leken hade gått hem så bra i de svenska familjehemmen, detta av den anledningen att jag inte vet om vi svenskar har den mentaliteten som krävs för att ta någon lycklig persons nyöppnade present å ge denne något helt annat som den troligen inte vill ha för att få den vi helst vill ha själva, något säger mig att detta är typiskt amerikanskt och väldigt otypiskt svenskt, speciellt i juletider då vi nog är extra snälla mot varandra, iaf stämmer detta in bra på min släkt/familj om jag nu får använda den som en svensk rollmodell för mentalitet... Det vi kanske inte har förstått dock är att det hela görs med en stor släng av humor, glädje och det inte är särksilt mycket allvar inblandat i det stora hela, det är mest bara en kul grej liksom en rolig lek som skapar många skratt. Självklart finns risken att någon blir sur, besviken å tycker att den blev bestulen på den bästa presenten eller orättvist behandlad, eller att bröder ryker ihop för man anser att man köpt en bättre present än vad brodern bidragit med osv. Men är det nått jag lärt mig under min vistelse i USA så är det att man generellt sett inte bryr sig ett skit om huruvida nån annan känner sig orättvist behandlad, "jaha så du är inte nöjd med vad du fick, nej, men världen är inte alltid rättvis, jag är nöjd med vad jag fick, att du inte fick det, det är ditt problem, det kommer inte jag lägga min energi på"- å så går man vidare...
Inget konstigt med det. Å jag säger inte att dethär alltid är en dålig grej. Ibland kanske det är det bästa. Men jag vill definitivt inte heller säga att den här relationsattityden är en bra grej. Jag tycker i mångt å mycket att (iaf när d gäller hockey), ligger USA i framkant va det gäller, system, taktik, träning, organisering, attityd, dom alltid skapar tävling på ett bra sätt, allting är överlag väldigt proffsigt, förutom på en punkt som jag tkr att dom ligger sjumila kliv efter oss i Europa (Sverige), å det är mänskliga relationer, hur man får den indiviuella individen att må som bäst lr prestera som bäst, att man ser till personen bakom spelaren, det unika med honom/henne å följer upp med den support som den individen kommer ha mest nytta av. Detta kan i klarspråk inom idrottsvärlden betyda att nån behåller smekas å tas hand om lite extra, få höra hur bra den är lite oftare än andra, en liten extra klapp på axeln för självförtroendets skull medan en annan individ kanske behöver en utskällning för å inse allvaret å vakna till under en match. Ja kort sagt ingen människa är ju den andre lik därav kommer ingen reagera lika på lika behandling... Tycker att vi i Sverige ligger å nosar på något väldigt stort här i den här frågan å tex en tränare som Per Mårts måste vara världsledande på den här typen av coaching... Kul om vi kan fortsätta att leda utvecklingen här å därmed utvecklas själva på vägen.
Tillbaka till ämnet; på juldaqen delar man normalt sett ut julklapparna såsom vi i sverige normalt sett (?) gör på julafton. Juldagen är liksom den stora dagen D. Det som hände på juldagen såg ut ungefär såsom den hade sett ut för mig hemma i Sverige med, men med undantaget att jag inte åkte hem till min egen farmor å farfar/ min egen släkt å åt mera mat, umgicks osv. På juldagen åt vi mycket kalkon, nån sags omellett, kokt potatis, nån broccoligratäng som va riktigt god, dessutom nötkött, nån slags biff/filé å såser med mera. Som apperticers äter man chips med dipp, standard, sen musslor med salsasås eller nån anna sås, räkor, ganska stora, också som man doppa i nån slags röd sås. Champinionbollar som jag inte har en aning om va dom bestod av men som va grymt goda. Man har dock ingen speciell dryck såsom vi har i julmusten å jag såg heller inte till ngn glögg. Däremot en massa vin.
Kommentarer
Trackback
