Immigrera aldrig i New York med en Red Sox keps!
Forts. från inlägget "Möte på ambassaden..."
När vi närmade oss landning i New York för första flight-bytet så började jag bli lite pinknödig, hade inte gått på toa en enda gång på de ca 7 timmarna jag suttit på planet dittills. Jag satt längst in och innanför mig mot planets mittgång satt två sovande halvjapaner eller iaf människor av asiatisk härkomst å sov så gott. De som känner mig väl vet att jag pinkar väldigt ofta, men av ngn anledning så lyckas jag när jag verkligen behöver/vill att hålla mig, tex på länga buss-/flygresor. Iaf så bestämde jag mig för att hålla mig den här gången, jag va inte jättenödig så att säga jag hade ca tre bra skäl till detta; 1. Den röda lampan lyste som betyder att man måste ha sitt stolsbälte på sig (jag såg andra gå på toa, men ändå, jag ville inte hamna i trubbel), 2. Jag ville inte missa nån viktig information som de annonserar på tv-skärmarna å i högtalarna angående blanketter, connectande flighter, gate-nr osv osv 3. Jag ville inte väcka de så skönt sovande stolskamraterna till höger (det va troligtvis den största anledningen) 4. Jag tänkte att jag kunde gå senare på flygplatsen för d måste finnas gott om to'or där...
Så jag höll mig, ca 20 min innan landning gick dom igenom info om de blanketten som skulle fyllas i osv, i högtalarna sa dom att (på engelska såklart) "dom som innehar ett "typ 72 Visum" med den här egenskapen blabla bla, behöver endast fylla i den görna blanketten, på dvd skärmarna visas nu vilka länder som ingår" å så rullade en text över min dvd skärm fylld av diverse länder däribland Sweden. Skönt tänkte jag då kanske jag slipper fylla i en av dom där blanketterna nu (jag brukar bli lite åksjuk av å läsa å skriva när plan/bussar svänger osv + att d är svårt å skriva när planet hoppar omkring + att frågorna på blanketterna ofta är svåra å förstå). Men eftersom jag inte hade en aning om vilken typ av visum jag hade om den hette sådär, så tog jag det säkra före det osäkra å frågade den manliga flygvärdinnan, visade mitt visum för honom å frågade vilka blanketter jag va tvungen att fylla i å han sa bara den gröna. Sköönt, allt flöt på bra. Efter landningen skyndade jag mig av planet å kom av bland de 5 första, jag visste att flygplatser (Newark) var jättestor å att jag där va tvungen att checka in mitt bagage på nytt för att det va tvunget å gå genom tullen osv+ de vanliga intervjuerna för å få komma in i USA. Dessutom låg min gate på en annan avdelning av flygplatsen dit man va tvungen att ta flygplatståget så jag kände att de vore bra å va ute i god tid även fast jag kollat på kartan i planet osv. Så jag är familjen jag kände vankade fram till passkontrollerna, men eftersom jag inte var amerikansk medborgare men dom va det skiljdes vi åt ganska direkt, de sa åt mig att jag inte kunde gå samma väg å gick vidare en liten bit till, jag va fortfarande en av de första fram till passkontrollen för utlänningar, en jättetrevlig mörk kille i passkontrolen frågade mig några frågor å sen vill han se alla mina dokument, så jag la fram allt, då frågade han vart jag hade min vita blanket (!!!)... Jag frågade om jag var tvungen å fylla i den å förklarade att flygpersonalen sagt det till mig. Men han sa att jag måste fylla i den innan jag kunde komma igenom. Helvette tänkte jag, vart ska jag fåtag på en såndär blankett nu då? Jag fråga honom å han sa att dom fanns "over there" å pekade nånstans. Så jag stressade iväg å leta efter nånstans där det fanns blanketten å ta, efter etag fick jag tag på en blankett, fyllde i den, vände på den å skulle fylla i baksidan, å upptäkte till min förödelse att den redan va ifyllld, således kunde jag inte använda den å fick leta efter en annan blankett, å börja om från början. Jag hittade en ren blankett fyllde återigen i framsidan med en penna jag fick låna av en jättetrevlig kille som hade begått samma misstag som mig uppenbarligen. Iaf nr jag fyllt i ungefär halva så började det trycka på i blåsan igen å nu började det bli lite mer bråttom, jag kände dessutom att den där amerikanska flygmaten hade kommit i omlopp å ville ut i nr två... Jag kunde inte vänta längre, jag frågade nån i personalen vart det fanns toa, han pekade en 50 meter bort i änden av salen. Det kändes bråttom så jag halvjoggade typ bort till toan, de flesta hade redan gåt igenom passkontrollen å lämnat salen så ja skämdes inte för å jogga :P Jaja, efter toabesöket gick jag till ett av de där borden å fyllde i resterande del av blanketten, sen när ja va klar å kollade upp blev jag inropad av den passkontrolleraren som satt närmast. -"Come here", det här va en halvful, typ skotte lr nått med massa tattueringar. Han frågade mig nått i stil med "Hi, How are you?" eller jag kommer inte ihåg va han sa men iaf så sa jag "Öhm, I'm a little nervous"... "Why are you nervous?" frågar han, "Cause I'm stressed" blev mitt svar, "Well, that's the definition of nervous, why are you stressed?" - "because I have to catch my next flight and this in my first time travelling on my own..." Det var det ju inte riktigt, men det kändes som det, hade ju åkt från Boston själv men det här va ju en helt annan grej, byta plan, å släpa massvis med packning å checka in hitådit å hitta gater å skit. Iaf han frågade mig en rad frågor å om vad jag gjorde i USA, varför jag åkte dit, hur jag kom på tanken å åka dit, vart jag skulle bo, om jag skulle jobba, vad mina föräldrar jobba med, om jag vart i USA förut, med mera å så undra han om jag klev av planet sist, för att jag va siste man genom passkontrollen men då förklara jag att jag inte gick av sist men att jag hade varit tvungen å gå på toa å fylla i den där blanketten å det va därför jag va lite sen... Jaja, han tyckte iaf att jag verka skum, för när jag trodde att han skulle vara snäll å visa mig vägen till vart jag kunde hämta ut mitt bagage å checka in det igen ("Come here, follow me") så tog han in mig till ett litet väntrum där det i ingången stod, Extra Security, Passport Control 2. Han satte alla mina papper å passet i en låda på "disken" där passkontrollanderna stog bakom å intervjuade folk. Det var jag å 5-6 styckna lodis/uteliggar-liknande människor som knappt kunde ett ord engelska, troligtvis härstammande från ngt land i mellanöstern å en otroligt ful tjej som verkade ha IQ -14 i det där väntrummet. Iaf så tänkte jag inom mig själv "vafan äre här, skämtar dom eller..." Jag blev tillsagd att sitta ner i ett av säten å vänta till de ropade upp mitt namn. Där satt jag å kände hur tiden rullade iväg å hur jag hade mindre å mindre tid åt att hitta mina grejjer å ta dom genom tullen å checka in dom igen, hitta tåget som skulle ta mig till det hus där min gate fanns osv...
Efter ungefär 5-10 min så ser jag hur intervjuaren blir klar med mannen som va före mig framför disken å hur han tar upp mina grejjer ur lådan. Så jag tänker nu äre snart min tur, jag går inte fram till honom för jag hade ju blivit tillsagd å vänta tills de kallade upp mig. Men ag reste på mig å satte på mig ryggsäcken. Då glor mannen bakom disken på å säger med en inte alltför vänlig ton. "You sit down, I haven't called your name!" så jag satte mig ner igen å minuten senare kallade han upp mig. Han frågade mig i princip alla de där frågorna som de redan gjort i passkontroll 1 å mata i det i datorn vad jag svarade. Detta är kanske det mest jobbiga, det skullr inte ta sån tid men eftersom de tvunget skulle skriva ned allt på datorn som jag sa så tog det tre gånger så lång tid. Iaf tillslut så tog han min blankett, å frågade vilket datum jag skulle åka hem i vår å sen klistrade han i mitt visum i passet. Sen fick jag tillslut gå vidare. Men vad jag inte visste va att han hade gjort nån notering, typ gjort nån stämpel lr skrivit nått i mitt visum...
Iaf jag letade på mitt bagage, frågade igen personalen då jag inte kunde hitta mina klubbor. Hon pekade på ett rum lite längre bort där det stod specialbagage. Happ, gick jag dit å kollade in bakom ett stort skynke, där låg min klubbor, då satt dom typ å kolla på tv istället för å bära ut grejjerna dit allt det andra va som dom skulle göra. Iaf så hade jag mina grejjer tillslut. Bar iväg dom till tullen som där alla skulle gå igenom. Där blev jag stoppad av vakten (Ful skrynklig gammal Kines) som bad mig å visa honom mitt pass/blankett. Han kollade lite på den å så sa han "you go over there" så fick jag gå åt sidan igen, där igen annan behövde gå, till "Bagage Controll". Happ fick jag släpa över allt dit, här kom den värsta delen. Bakom disken står en liten, kaxig mörkhyad kille, kontrollant, han frågar mig en miljon frågor, försöker få mig att försäga mig med ngt... Jag svarar ärligt på precis allt han frågar mig men han tror int på mig (!!!!) Han tror att jag ljuger säger han (!!!) Haha, det här måste låta som ett skämt med det var precis det det absolut inte va. Han frågar mig, vad jag ska göra i USA, jag säger att jag ska spela amatörhockey. Vi var tillsagda att säga så för om man spelar proffshockey måste man ha helt andra tillstånd/visum å sånt skit. Så jag sa junior hockey, amateur hockey, vilket va helt sant. Han frågade vart jag skulle bo å jag sa hos en värdfamilj. "Jaha, känner du dom sen tidigare?", "Nej det gör jag inte". "Nehe, så du menar alltså att du ska bo hos en familj du aldrig tidigare träffat, aldrig pratat med å dom ska ge dig mat å husrum, gratis?" "Ja, jo men jag antar att dom får betalt från klubben för å ha mig där... (vilket dom också får)". "Oh you think, but you doesnt know?", han är skeptisk, vad jag än säger vänder han det emot mig, "So if I came to your country, would you take me in to your house and feed me for free?"-frågar han mig. Jaja, tiden rinner iväg återigen. "It doesnt make any sense, you only tell me half of the truth" -säger han. Han ringer nått samtal till nån kollega. En annan kollega kommer förbi, han berättar för honom; "We have this kid, he wants to immigrant, he says he's going to play amateur hockey, I don't know what to do with him". Den större mörkhyade kollegan verkar lite snällare, men helt plötsligt börjar dom prata om nånting annat, de irriterar mig som fan, här står jag skitstressad å måste hinna med nästa plan mot Denver å det vet den lille äcklige fan om å så står dom å har kafferep mitt framför näsan på mig. Tillslut frågar jag honom, "excuse me, how much longer is it gonna take, I have to catch my next connecting flight", Jag har flertalet gånger visat honom mitt inbjudningsbrev från coachen i Fresno där han förklarar att jag ska spela för honom å att han ser fram emot mig där, hur lång säsongen är osv, med tfn-nummer å address till honom å allting. Men han tror ändå inte på mig. Frågar mig några fler frågor sen står han å funderar, så jag frågar "But whats the problem?", han svarar "I only know hafl of the thruth and I need to find out why you are here". Han va helt omöjlig å resonera med "I have told you the truth, and I really need to catch my next flight". Då kommer dommedagsstöten; "Hey kid, this is immigration, this is way more important than your flight, we might send you back to Sweden". Just då så tog det ju aldrig slut för mig...
Aa grattis tänkte jag, 8 timmar tillbaka till sverige igen, å om jag nu kommer genom här tillslut, måste jag hitta ett hotell här i New York eller va fan gör jag då !?...
Jag sa till honom, "Men ring min Coach då så kan han berätta för dig! "Ye, I might have to do that". Jag vet inte va som hände men iaf så sket han tillslut i å göra det, på nått vis gav han upp. "alright put your bags up here", så fick jag lyfta upp mina väskor både resväskan, hockey trunken å ryggsäcken å tömma dom å visa allt som va inuti. Mitt uppe i det helt onödiga arbete med att packa upp å ner, så ringer det en klocka i den där idiotens huvud. Vi går igenom hockeybagen han pekar på en av mina skridskor kläcker ur sig något som fick mig övertygad om att han kanske inte bara hade haft en orättvis uppväxt å varit mobbad i skolan å blivit dumpad av frugan 3 gånger å nu va tvungen att ta ut det på oskyldiga svenska juniorhockeyspelare, nej nu fick jag också beviset för att han var IQ-befirad! Här har vi stått i ca en halv timme å diskuterat va jag ska göra i USA, att jag ska spela ishockey för laget Fresno i Kalifornien osv osv. Vi har gått igenom allt i detalj å så kommer han med kommentaren; "So you're saying you're playing hockey, do you play outdoors or indoors?" Å herre min skapare, här står han, nu ihållandes min högra skridsko, vet att jag är påväg till Kalifornien för å spela ishockey, har borde också kunna lista ut att eftersom det vi den tidpunkten ungefär är 35-40 grader varmt där å aldrig blir kallare än en medeltemp på typ +12 så borde han ju kunna förstå att spela ishockey utomhus inte är speciellt fördelaktigt... IDIOT!
Ja svara iaf "We play indoors". Efter det skrev han på några papper som visade att väskorna gått igenom innehållskontroll å sen fick jag slutligen, packa ner allt igen, stänga väskorna å ge mig vidare! Jag tänkte inom mig själv att; "ja fan är man inte terrorist innan man kommer så blir man det", dom gör en till att hata dom genom behandlingen på flygplatsen :P
Men nu ville jag bara komma ut till min gate. Så jag halvsprang typ med alla mina grejjer om folk som va påväg åt samma håll, brydde mig inte ett skit om utifall jag såg löjlig ut med all min packning hängandes å spretandes å alla håll. Två störtsköna surfare med brädan på axeln skrattade åt mig å slängde iväg nån kommentar när jag stressade förbi dom. Jaja, fick mitt bagage incheckat å klart men sen, gick det ganska smidigt. Flygplatståget gick var 5e minut så behövde inte vänta länge på det å med ytterligare lite hjälp av personal som jag frågade om vägen så han jag fram till gaten i tid å han tillochmed slänga iväg ett sms om jag inte minns fel.
Jag var fortfarande uppretad å förbannad på alla korkade kontrollanter, å förstod inte hur fan de kunde tro att jag skulle kunna va en terrorist eller något annat dåligt. Ibland har jag upplevt att folk som inte känner mig tycker att jag ser kaxig ut :P Det har väl i några fall gjort att folk som just inte känner mig inte gillar mig av ngn anledning. Kommer ihåg ett av flera fall, när jag dessutom Johan P blev anklagade av en profil på fyllan inne på McDonalds i Köping att vi såg kaxiga ut, haha. Vi va ett helt gäng där, några borde kunna komma ihåg händelsen... :P
Jaja, resten av resan gick galant. Jag flög från Newark, New Jersey tror jag den ligger i, vidare till Denver, å den trevligaste flygplatsen jag vart på hittills. Där såg jag för övrigt mina första riktiga cowboys, ni vet sånna där med höga boots, tighta blå jeans å cowboy-hatt, det va nästan så att jag satt å skratta högt för mig själv i vänthallen när jag tänkte på att de där verkligen fanns på riktigt å att de inte bara existerade i filmer.
På planet mellan Denver satt jag brevid en 30-årig advokat, eller va han nu va, grymt trevlig människa, som dock såg mkt yngre ut än va han va, hade pluggat på college i Texas där han kom ifrån å sedan ett par år i England inna han började jobba. Iaf så kände han till Sverige för han hade varit en av dom som hade jobbat på en uppmärksammat fall, där ett stort fartyg sjunkit med en last värd miljoner å där ritningarna kom från Sverige tror jag å man utredde iaf vems fel det var osv... Lät grymt intressant. Som vanligt när man träffar nån med koppling till Sverige så säger dom nått ord som dom lärt sig på svenska som dom snappat upp å vill visa att dom kan. Han hade nått sånt med, kommer inte ihåg va d var men det är alltid lika svårt å höra vad dom menar först med den engelska accenten/uttalet. Det kändes som att vi skulle kunna varit ungeför i samma ålder, men han skulle upp till Seattle å hälsa på sin fru å två barn så han måste ha vart lite äldre :) Han berätta också om olika delar i USA, dess skillnader, va ledsen för det jag fått utstå i New York å sa att när man väl kommit in i landet så är det iaf väldigt lätt å flyga omkring å inte alls så mkt säkerhet... Han skickade också namnet på två grymt bra böcker för den som vill förstå hur nationalekonomi fungerar så om nån är intresserad kan ni få namnet på dom!
Slutligen kom jag underfunn med att jag aldrig mer ska försöka immigrera i New York med värsta rivalens Boston Red Sox keps på skallen. Haha
detta blev ett överkryddat långt å detaljerat inlägg men det gör att ni verkligen får en inblick i hur kryddad historien va! Å jag har många fler på lager! Så kika in igen vett ja!
/Big Swede
När vi närmade oss landning i New York för första flight-bytet så började jag bli lite pinknödig, hade inte gått på toa en enda gång på de ca 7 timmarna jag suttit på planet dittills. Jag satt längst in och innanför mig mot planets mittgång satt två sovande halvjapaner eller iaf människor av asiatisk härkomst å sov så gott. De som känner mig väl vet att jag pinkar väldigt ofta, men av ngn anledning så lyckas jag när jag verkligen behöver/vill att hålla mig, tex på länga buss-/flygresor. Iaf så bestämde jag mig för att hålla mig den här gången, jag va inte jättenödig så att säga jag hade ca tre bra skäl till detta; 1. Den röda lampan lyste som betyder att man måste ha sitt stolsbälte på sig (jag såg andra gå på toa, men ändå, jag ville inte hamna i trubbel), 2. Jag ville inte missa nån viktig information som de annonserar på tv-skärmarna å i högtalarna angående blanketter, connectande flighter, gate-nr osv osv 3. Jag ville inte väcka de så skönt sovande stolskamraterna till höger (det va troligtvis den största anledningen) 4. Jag tänkte att jag kunde gå senare på flygplatsen för d måste finnas gott om to'or där...
Så jag höll mig, ca 20 min innan landning gick dom igenom info om de blanketten som skulle fyllas i osv, i högtalarna sa dom att (på engelska såklart) "dom som innehar ett "typ 72 Visum" med den här egenskapen blabla bla, behöver endast fylla i den görna blanketten, på dvd skärmarna visas nu vilka länder som ingår" å så rullade en text över min dvd skärm fylld av diverse länder däribland Sweden. Skönt tänkte jag då kanske jag slipper fylla i en av dom där blanketterna nu (jag brukar bli lite åksjuk av å läsa å skriva när plan/bussar svänger osv + att d är svårt å skriva när planet hoppar omkring + att frågorna på blanketterna ofta är svåra å förstå). Men eftersom jag inte hade en aning om vilken typ av visum jag hade om den hette sådär, så tog jag det säkra före det osäkra å frågade den manliga flygvärdinnan, visade mitt visum för honom å frågade vilka blanketter jag va tvungen att fylla i å han sa bara den gröna. Sköönt, allt flöt på bra. Efter landningen skyndade jag mig av planet å kom av bland de 5 första, jag visste att flygplatser (Newark) var jättestor å att jag där va tvungen att checka in mitt bagage på nytt för att det va tvunget å gå genom tullen osv+ de vanliga intervjuerna för å få komma in i USA. Dessutom låg min gate på en annan avdelning av flygplatsen dit man va tvungen att ta flygplatståget så jag kände att de vore bra å va ute i god tid även fast jag kollat på kartan i planet osv. Så jag är familjen jag kände vankade fram till passkontrollerna, men eftersom jag inte var amerikansk medborgare men dom va det skiljdes vi åt ganska direkt, de sa åt mig att jag inte kunde gå samma väg å gick vidare en liten bit till, jag va fortfarande en av de första fram till passkontrollen för utlänningar, en jättetrevlig mörk kille i passkontrolen frågade mig några frågor å sen vill han se alla mina dokument, så jag la fram allt, då frågade han vart jag hade min vita blanket (!!!)... Jag frågade om jag var tvungen å fylla i den å förklarade att flygpersonalen sagt det till mig. Men han sa att jag måste fylla i den innan jag kunde komma igenom. Helvette tänkte jag, vart ska jag fåtag på en såndär blankett nu då? Jag fråga honom å han sa att dom fanns "over there" å pekade nånstans. Så jag stressade iväg å leta efter nånstans där det fanns blanketten å ta, efter etag fick jag tag på en blankett, fyllde i den, vände på den å skulle fylla i baksidan, å upptäkte till min förödelse att den redan va ifyllld, således kunde jag inte använda den å fick leta efter en annan blankett, å börja om från början. Jag hittade en ren blankett fyllde återigen i framsidan med en penna jag fick låna av en jättetrevlig kille som hade begått samma misstag som mig uppenbarligen. Iaf nr jag fyllt i ungefär halva så började det trycka på i blåsan igen å nu började det bli lite mer bråttom, jag kände dessutom att den där amerikanska flygmaten hade kommit i omlopp å ville ut i nr två... Jag kunde inte vänta längre, jag frågade nån i personalen vart det fanns toa, han pekade en 50 meter bort i änden av salen. Det kändes bråttom så jag halvjoggade typ bort till toan, de flesta hade redan gåt igenom passkontrollen å lämnat salen så ja skämdes inte för å jogga :P Jaja, efter toabesöket gick jag till ett av de där borden å fyllde i resterande del av blanketten, sen när ja va klar å kollade upp blev jag inropad av den passkontrolleraren som satt närmast. -"Come here", det här va en halvful, typ skotte lr nått med massa tattueringar. Han frågade mig nått i stil med "Hi, How are you?" eller jag kommer inte ihåg va han sa men iaf så sa jag "Öhm, I'm a little nervous"... "Why are you nervous?" frågar han, "Cause I'm stressed" blev mitt svar, "Well, that's the definition of nervous, why are you stressed?" - "because I have to catch my next flight and this in my first time travelling on my own..." Det var det ju inte riktigt, men det kändes som det, hade ju åkt från Boston själv men det här va ju en helt annan grej, byta plan, å släpa massvis med packning å checka in hitådit å hitta gater å skit. Iaf han frågade mig en rad frågor å om vad jag gjorde i USA, varför jag åkte dit, hur jag kom på tanken å åka dit, vart jag skulle bo, om jag skulle jobba, vad mina föräldrar jobba med, om jag vart i USA förut, med mera å så undra han om jag klev av planet sist, för att jag va siste man genom passkontrollen men då förklara jag att jag inte gick av sist men att jag hade varit tvungen å gå på toa å fylla i den där blanketten å det va därför jag va lite sen... Jaja, han tyckte iaf att jag verka skum, för när jag trodde att han skulle vara snäll å visa mig vägen till vart jag kunde hämta ut mitt bagage å checka in det igen ("Come here, follow me") så tog han in mig till ett litet väntrum där det i ingången stod, Extra Security, Passport Control 2. Han satte alla mina papper å passet i en låda på "disken" där passkontrollanderna stog bakom å intervjuade folk. Det var jag å 5-6 styckna lodis/uteliggar-liknande människor som knappt kunde ett ord engelska, troligtvis härstammande från ngt land i mellanöstern å en otroligt ful tjej som verkade ha IQ -14 i det där väntrummet. Iaf så tänkte jag inom mig själv "vafan äre här, skämtar dom eller..." Jag blev tillsagd att sitta ner i ett av säten å vänta till de ropade upp mitt namn. Där satt jag å kände hur tiden rullade iväg å hur jag hade mindre å mindre tid åt att hitta mina grejjer å ta dom genom tullen å checka in dom igen, hitta tåget som skulle ta mig till det hus där min gate fanns osv...
Efter ungefär 5-10 min så ser jag hur intervjuaren blir klar med mannen som va före mig framför disken å hur han tar upp mina grejjer ur lådan. Så jag tänker nu äre snart min tur, jag går inte fram till honom för jag hade ju blivit tillsagd å vänta tills de kallade upp mig. Men ag reste på mig å satte på mig ryggsäcken. Då glor mannen bakom disken på å säger med en inte alltför vänlig ton. "You sit down, I haven't called your name!" så jag satte mig ner igen å minuten senare kallade han upp mig. Han frågade mig i princip alla de där frågorna som de redan gjort i passkontroll 1 å mata i det i datorn vad jag svarade. Detta är kanske det mest jobbiga, det skullr inte ta sån tid men eftersom de tvunget skulle skriva ned allt på datorn som jag sa så tog det tre gånger så lång tid. Iaf tillslut så tog han min blankett, å frågade vilket datum jag skulle åka hem i vår å sen klistrade han i mitt visum i passet. Sen fick jag tillslut gå vidare. Men vad jag inte visste va att han hade gjort nån notering, typ gjort nån stämpel lr skrivit nått i mitt visum...
Iaf jag letade på mitt bagage, frågade igen personalen då jag inte kunde hitta mina klubbor. Hon pekade på ett rum lite längre bort där det stod specialbagage. Happ, gick jag dit å kollade in bakom ett stort skynke, där låg min klubbor, då satt dom typ å kolla på tv istället för å bära ut grejjerna dit allt det andra va som dom skulle göra. Iaf så hade jag mina grejjer tillslut. Bar iväg dom till tullen som där alla skulle gå igenom. Där blev jag stoppad av vakten (Ful skrynklig gammal Kines) som bad mig å visa honom mitt pass/blankett. Han kollade lite på den å så sa han "you go over there" så fick jag gå åt sidan igen, där igen annan behövde gå, till "Bagage Controll". Happ fick jag släpa över allt dit, här kom den värsta delen. Bakom disken står en liten, kaxig mörkhyad kille, kontrollant, han frågar mig en miljon frågor, försöker få mig att försäga mig med ngt... Jag svarar ärligt på precis allt han frågar mig men han tror int på mig (!!!!) Han tror att jag ljuger säger han (!!!) Haha, det här måste låta som ett skämt med det var precis det det absolut inte va. Han frågar mig, vad jag ska göra i USA, jag säger att jag ska spela amatörhockey. Vi var tillsagda att säga så för om man spelar proffshockey måste man ha helt andra tillstånd/visum å sånt skit. Så jag sa junior hockey, amateur hockey, vilket va helt sant. Han frågade vart jag skulle bo å jag sa hos en värdfamilj. "Jaha, känner du dom sen tidigare?", "Nej det gör jag inte". "Nehe, så du menar alltså att du ska bo hos en familj du aldrig tidigare träffat, aldrig pratat med å dom ska ge dig mat å husrum, gratis?" "Ja, jo men jag antar att dom får betalt från klubben för å ha mig där... (vilket dom också får)". "Oh you think, but you doesnt know?", han är skeptisk, vad jag än säger vänder han det emot mig, "So if I came to your country, would you take me in to your house and feed me for free?"-frågar han mig. Jaja, tiden rinner iväg återigen. "It doesnt make any sense, you only tell me half of the truth" -säger han. Han ringer nått samtal till nån kollega. En annan kollega kommer förbi, han berättar för honom; "We have this kid, he wants to immigrant, he says he's going to play amateur hockey, I don't know what to do with him". Den större mörkhyade kollegan verkar lite snällare, men helt plötsligt börjar dom prata om nånting annat, de irriterar mig som fan, här står jag skitstressad å måste hinna med nästa plan mot Denver å det vet den lille äcklige fan om å så står dom å har kafferep mitt framför näsan på mig. Tillslut frågar jag honom, "excuse me, how much longer is it gonna take, I have to catch my next connecting flight", Jag har flertalet gånger visat honom mitt inbjudningsbrev från coachen i Fresno där han förklarar att jag ska spela för honom å att han ser fram emot mig där, hur lång säsongen är osv, med tfn-nummer å address till honom å allting. Men han tror ändå inte på mig. Frågar mig några fler frågor sen står han å funderar, så jag frågar "But whats the problem?", han svarar "I only know hafl of the thruth and I need to find out why you are here". Han va helt omöjlig å resonera med "I have told you the truth, and I really need to catch my next flight". Då kommer dommedagsstöten; "Hey kid, this is immigration, this is way more important than your flight, we might send you back to Sweden". Just då så tog det ju aldrig slut för mig...
Aa grattis tänkte jag, 8 timmar tillbaka till sverige igen, å om jag nu kommer genom här tillslut, måste jag hitta ett hotell här i New York eller va fan gör jag då !?...
Jag sa till honom, "Men ring min Coach då så kan han berätta för dig! "Ye, I might have to do that". Jag vet inte va som hände men iaf så sket han tillslut i å göra det, på nått vis gav han upp. "alright put your bags up here", så fick jag lyfta upp mina väskor både resväskan, hockey trunken å ryggsäcken å tömma dom å visa allt som va inuti. Mitt uppe i det helt onödiga arbete med att packa upp å ner, så ringer det en klocka i den där idiotens huvud. Vi går igenom hockeybagen han pekar på en av mina skridskor kläcker ur sig något som fick mig övertygad om att han kanske inte bara hade haft en orättvis uppväxt å varit mobbad i skolan å blivit dumpad av frugan 3 gånger å nu va tvungen att ta ut det på oskyldiga svenska juniorhockeyspelare, nej nu fick jag också beviset för att han var IQ-befirad! Här har vi stått i ca en halv timme å diskuterat va jag ska göra i USA, att jag ska spela ishockey för laget Fresno i Kalifornien osv osv. Vi har gått igenom allt i detalj å så kommer han med kommentaren; "So you're saying you're playing hockey, do you play outdoors or indoors?" Å herre min skapare, här står han, nu ihållandes min högra skridsko, vet att jag är påväg till Kalifornien för å spela ishockey, har borde också kunna lista ut att eftersom det vi den tidpunkten ungefär är 35-40 grader varmt där å aldrig blir kallare än en medeltemp på typ +12 så borde han ju kunna förstå att spela ishockey utomhus inte är speciellt fördelaktigt... IDIOT!
Ja svara iaf "We play indoors". Efter det skrev han på några papper som visade att väskorna gått igenom innehållskontroll å sen fick jag slutligen, packa ner allt igen, stänga väskorna å ge mig vidare! Jag tänkte inom mig själv att; "ja fan är man inte terrorist innan man kommer så blir man det", dom gör en till att hata dom genom behandlingen på flygplatsen :P
Men nu ville jag bara komma ut till min gate. Så jag halvsprang typ med alla mina grejjer om folk som va påväg åt samma håll, brydde mig inte ett skit om utifall jag såg löjlig ut med all min packning hängandes å spretandes å alla håll. Två störtsköna surfare med brädan på axeln skrattade åt mig å slängde iväg nån kommentar när jag stressade förbi dom. Jaja, fick mitt bagage incheckat å klart men sen, gick det ganska smidigt. Flygplatståget gick var 5e minut så behövde inte vänta länge på det å med ytterligare lite hjälp av personal som jag frågade om vägen så han jag fram till gaten i tid å han tillochmed slänga iväg ett sms om jag inte minns fel.
Jag var fortfarande uppretad å förbannad på alla korkade kontrollanter, å förstod inte hur fan de kunde tro att jag skulle kunna va en terrorist eller något annat dåligt. Ibland har jag upplevt att folk som inte känner mig tycker att jag ser kaxig ut :P Det har väl i några fall gjort att folk som just inte känner mig inte gillar mig av ngn anledning. Kommer ihåg ett av flera fall, när jag dessutom Johan P blev anklagade av en profil på fyllan inne på McDonalds i Köping att vi såg kaxiga ut, haha. Vi va ett helt gäng där, några borde kunna komma ihåg händelsen... :P
Jaja, resten av resan gick galant. Jag flög från Newark, New Jersey tror jag den ligger i, vidare till Denver, å den trevligaste flygplatsen jag vart på hittills. Där såg jag för övrigt mina första riktiga cowboys, ni vet sånna där med höga boots, tighta blå jeans å cowboy-hatt, det va nästan så att jag satt å skratta högt för mig själv i vänthallen när jag tänkte på att de där verkligen fanns på riktigt å att de inte bara existerade i filmer.
På planet mellan Denver satt jag brevid en 30-årig advokat, eller va han nu va, grymt trevlig människa, som dock såg mkt yngre ut än va han va, hade pluggat på college i Texas där han kom ifrån å sedan ett par år i England inna han började jobba. Iaf så kände han till Sverige för han hade varit en av dom som hade jobbat på en uppmärksammat fall, där ett stort fartyg sjunkit med en last värd miljoner å där ritningarna kom från Sverige tror jag å man utredde iaf vems fel det var osv... Lät grymt intressant. Som vanligt när man träffar nån med koppling till Sverige så säger dom nått ord som dom lärt sig på svenska som dom snappat upp å vill visa att dom kan. Han hade nått sånt med, kommer inte ihåg va d var men det är alltid lika svårt å höra vad dom menar först med den engelska accenten/uttalet. Det kändes som att vi skulle kunna varit ungeför i samma ålder, men han skulle upp till Seattle å hälsa på sin fru å två barn så han måste ha vart lite äldre :) Han berätta också om olika delar i USA, dess skillnader, va ledsen för det jag fått utstå i New York å sa att när man väl kommit in i landet så är det iaf väldigt lätt å flyga omkring å inte alls så mkt säkerhet... Han skickade också namnet på två grymt bra böcker för den som vill förstå hur nationalekonomi fungerar så om nån är intresserad kan ni få namnet på dom!
Slutligen kom jag underfunn med att jag aldrig mer ska försöka immigrera i New York med värsta rivalens Boston Red Sox keps på skallen. Haha
detta blev ett överkryddat långt å detaljerat inlägg men det gör att ni verkligen får en inblick i hur kryddad historien va! Å jag har många fler på lager! Så kika in igen vett ja!
/Big Swede
Kommentarer
Postat av: Magnusson
Det där tog fan aldrig slut! men du ser ju jävligt kaxig ut å är lite smådryg så förstår att de jävlades med dig :D
Trackback
